Irak i riksdagen – ”vi skall vara en trovärdig, lyhörd och aktiv del av koalitionen”, Lars-Gunnar Liljestrand

Sveriges Riksdag beslutade den 15 december om fortsatt svensk trupp i Irak. Den svenska styrkan ingår i den USA-ledda ledda koalitionen Global Coalition to Counter the Islamic State of Iraq and the Levant (ISIL).  Koalitionen, som leds genom USA:s centralkommando i Tampa, Florida, har intervenerat inte bara i Irak utan även i Syrien. (Propositionen har tidigare kommenterats på den här sajten,)

Avsaknaden av mandat från FN:s säkerhetsråd beror på djupgående motsättningar mellan stormakterna om konflikten i Irak och Syrien. Det är skälet till att säkerhetsrådsbeslut om att använda militärt våld saknas. En säkerhetsrådsresolution innehållande ett mandat att använda våld skulle kunnat motiveras med hänvisning till att Isil utgjorde ett hot mot internationell fred och säkerhet. Isil verkade över landgränserna och utlöste internationella flyktingströmmar. Med ett mandat från rådet skulle syftet med insatserna kunna specificeras och avgränsas, krav skulle finnas på rapportering till rådet och mandatet skulle kunna vara tidsbegränsat till ett år i taget.

Men varken USA eller Ryssland ville vara bundet av något sådant mandat utan ville ha fria händer att i varje läge agera utifrån sina intressen. Det här kunde hjälpligt fungera utan kollision mellan stormakterna, då både USA (i Irak och norra Syrien) och Ryssland (i mellersta och södra Syrien) bekämpade Isil.

Nu, ett par år senare, är Isil i stort sett besegrat, och då blir frågan hur stormakterna kommer att agera. Det kan bli en stormaktsöverenskommelse om slut på interventionerna men också ökad rivalitet mellan USA och Ryssland, där båda söker skapa sina inflytelsezoner och där var och en backar upp sin speciella etniska eller religiösa grupp för egna stormaktsyften.

Sverige deltar idag på den ena sidan och kan hamna mitt i en sådan konflikt och dessutom komma in i en konflikt i Irak mellan kurderna i norr, som vill ha självstyre, och regeringen i Bagdad, som motsätter sig detta.

I årets proposition till riksdagen kvarstår den svenska styrkan på sin numerär från förra året – 70 man. Tidigare hade den uppgiften att träna och utbilda kurdiska styrkor främst i Erbil i norra Irak. I årets proposition finns nya uppgifter, ”skydd och bevakning vid koalitionens samtliga baser”, vilket kan medföra risk att hamna i strid.

USA-koalitionen (och svenska regeringen) hävdar att interventionen har folkrättsligt stöd då man är inbjuden av regeringen i Irak. När inbjudan först kom i slutet av 2014 saknade irakiska regeringen kontroll över stora delar av landet. Isil stod nära Bagdad. Irakiska regeringen hänvisade inte till självförsvarsrätt mot Isil, vilket skulle kunnat vara grund för andra stater att komma till hjälp (kollektivt självförsvar), utan till att man sökte hjälp mot en terroristorganisation. Sammantaget gör det att den folkrättsliga grunden är långt ifrån solklar.

I riksdagsdebatten kom frågetecknen upp om Sveriges insats. Björn Söder (SD) pekade på risken att Sverige deltar med militär på två olika sidor i Irak som kan komma att stå mot varandra, kurder mot centralregeringen: ”Sverige kan riskeras att dras in i ett inbördeskrig där vi efter inbjudan från regeringssidan tränar motparten.”

Moderaternas Karin Enström var inne på samma linje, när hon sade att ”det finns en risk för att inte bara svenska styrkor utan övriga styrkor i koalitionen kan hamna i ett läge där man kanske tvingas att välja sida”.

Likaså uttalade Kerstin Lundgren (C), att ”det finns en risk för att inte bara svenska styrkor utan övriga styrkor i koalitionen kan hamna i ett läge där man kanske tvingas att välja sida”.

Mot bakgrund av de farhågorna hade riksdagens utrikesutskott enats om att kräva uppföljbara mål för militära insatser och regelbundna återrapporteringar till utskottet.

Försvarsminister Peter Hultqvist beskrev hur Sverige kommer att utöka den militära verksamheten. Det ges ett vidgat mandat vad gäller både geografisk placering och vilken typ av uppgifter man kan genomföra. Sverige skall visa sig som en trovärdig partner i koalitionen, sade försvarsministern:

”I och med premiärminister al-Abadis uttalande förra helgen blir det än mer viktigt att vara flexibel i syfte att vara en fortsatt relevant och trovärdig partner i koalitionen. Regeringen föreslår därför att det svenska bidraget, utöver utbildning, ska kunna medverka med förmågor för skydd och bevakning av koalitionens utbildningsplatser. Detta tillsammans med att det svenska bidraget ska kunna verka på koalitionens samtliga baser borgar för att Sverige ska förbli en trovärdig, lyhörd och aktiv del av koalitionen.”

Propositionen antogs av partierna men Sverigedemokraterna reserverade sig för ett starkare stöd till kurder och kristna i norra Irak. Likaså antogs utrikesutskottets punkter om mål och uppföljning.

Sveriges deltagande i kriget i Irak riskerar att vi blir en del både i en regional konflikt och i en konflikt mellan stormakterna. Det utökade mandatet innebär att riskerna ytterligare ökas. Beslutet om tydliga mål och rapportering är bra med tanke på att det mesta kring insatsen har hållits hemligt. Regeringen har framställt den svenska insatsen som en ren utbildningsverksamhet i staden Erbil, men svenska elitsoldater har tillåtits att verka med kurdiska Peshmerga-förband i den krigshärjade staden Kirkuk, enligt ett reportage i tidningen ETC.

Någon klar folkrättslig grund för insatsen finns inte, trots att regeringen försäkrar att så är fallet. Det kan inte vara ett svenskt intresse att medverka till att FN-stadgans våldsförbud kringgås med hänvisning till inbjudan från regeringar som saknar kontroll över territoriet.

Liksom när det gäller den svenska insatsen i Afghanistan är det för försvarsministern viktigast av allt, att vi kvalificerar oss som en militär partner till USA. Vi skall vara en ”trovärdig, lyhörd och aktiv del av koalitionen”.

Det finns andra sätt för Sverige att bekämpa terrorism. Vi borde istället för att skicka soldater i en stormaktsledd koalition inrikta oss på att uppfylla Säkerhetsrådets resolution 2249 från den 20 november 2015, som syftar till en bred samling mot Isil, med tonvikt på att stoppa vapenleveranser, hindra rekrytering, stoppa Isils oljeförsäljning med mera.

 

 

Facebook
Twitter
Google+
https://www.alliansfriheten.se/irak-i-riksdagen-vi-skall-vara-en-trovardig-lyhord-och-aktiv-del-av-koalitionen-lars-gunnar-liljestrand/
RSS