I media och litteraturen har det genom åren skrivits om det finska vinterkriget och om begreppet ”sisu” som gjorde det möjligt för ett litet land att undre tre månader prestera ett så hårt motstånd mot en stormakt att man bevarade sin självständighet och slapp dela de baltiska staternas öde att bli tvångsanslutna till Sovjetunionen…
Skulle Sverige kunnat stå emot ett anfall på samma sätt som Finland gjorde den gången? Kanske, men det kan vi ju bara gissa om.
Helt klart är emellertid att försvarsplaneringen under totalförsvarets tid gick ut på att göra vårt land så kraftfullt militärt att ingen skulle anse förlusterna värt att angripa oss och så starkt ekonomiskt och psykologiskt samt avseende civilförsvar att vi inte skulle tvingats vika ned oss därför att vi inte kunde ta hand om vår egen befolkning.
Förutsättningen för detta folkförsvar var att alla medborgare kände delaktighet i uppgiften att försvara landet något som säkerställdes genom allmän värnplikt och totalförsvarsplikt. I den svenska sisun ingår, liksom i den finska, förmågan att göra sitt bästa inför svåra utmaningar och acceptera uppoffringar så länge alla är delaktiga och gör sitt.
Om någon del av befolkningen skall dra hela lasset eller om inte alla är med och kämpar för landet, var och en på sitt sätt, kommer detta att leda till splittring och till att vi faller till föga. Det är därför av största vikt att Sverige snarast inför inte bara en värnplikt till namnet utan en allmän totalförsvarsplikt för att återskapa den viktigaste delen i totalförsvaret, vår sisu – viljan att aldrig ge sig. Läs artikel