Försvarsmaktens remissvar ger ingen lösning på de grundläggande problemen

Försvarsmakten har lämnat sitt remissvar på betänkandet En robust personalförsörjning av det militära försvaret.

Försvarsmakten bejakar betänkandets förslag att personalförsörjningen skall vara en mix av yrkesanställda och 4000 pliktanställda.

Finansieringen måste dock utredas vidare, anser man. Med en planerad volym av 5000 pliktuttagna om ett par år räcker inte pengarna inom nuvarande ram, och 630 miljoner extra behövs. Här pekar man, låt vara underförstått, på ett av grundproblemen för försvaret, nämligen att pengar som skulle ha gått till personal istället äts upp av skenande kostnader för utvecklingen av vapensystem som flyg och ubåtar. Någon alternativ modell för försvarets kostnader, där pengar för personalförsörjningen säkras, anges inte. Problemet med försvarets budgetmodell, som innebär en inbyggd risk för att markstyrkorna får stå tillbaka för satsning på nya vapensystem, har kommenterats på denna sajt .

Försvarsmakten anser att regelverket för kommendering av yrkespersonal bör ändras för att ge möjlighet till snabb beredskap samt att man måste ha frihet att efter behov kunna ändra utbildningsvolymerna och inte låsas fast i fleråriga beslut.

Betänkandet öppnar, om än i oklara ordalag, för att pliktuttagna skulle kunna sättas in utanför Sverige, bland annat med hänvisning till Sveriges unilaterala solidaritetsförklaring – ”operationer inom ramen för solidaritetsförklaringen under förutsättning att det handlar om försvaret av Sverige”. Detta är dunkelt och glidande.

Försvarsmakten avvisar den tankegången och skriver: ”Myndigheten anser dock att utredningen bör vara försiktig med slutsatsen att totalförsvarspliktiga kan användas för operationer på annat lands territorium. Försvarsberedningens rapport Försvar i användning (Ds 2008:48) har kommit fram till den motsatta slutsatsen i denna fråga.”

En helt avgörande fråga är vilket försvar vi skall ha och om hela landet skall försvaras. Betänkandet bygger på att Sverige skall ha ett tröskelförsvar och frågan om ett territorialförsvar av hela landet besvaras inte. I betänkandet erkänns att tröskelförsvaret inte räcker som skydd för territoriet, och som en viss kompensation föreslås upprättandet av lokalförsvarsförband som skall kunna verka tillsammans med hemvärnet. Lokalförsvarsförbanden skall rekrytera 1000 man per år.

Försvarsmaktens remissvar ger ingen tydlig färdriktning för ett territorialförsvar. Man skriver: ”Försvarsmakten delar utredningens syn att lokalförsvarsförband kan vara en möjlig lösning till att bidra till att personalförsörja hemvärnet. Myndigheten anser dock att denna fråga bör beredas ytterligare.”

Ett territorialförsvar måste bygga på allmän värnplikt. Inget yrkesförsvar ens med viss komplettering av pliktuttagna kan täcka personalbehovet för ett nationellt territorialförsvar. Lokalstyrkor och hemvärn utgör inget alternativ till den allmänna värnplikten för att skapa ett territorialförsvar.

På den här sajten har vi tidigare kommenterat betänkandet och även hur anslagen för försvaret bör användas för att säkra ett nationellt försvar för både tröskelverkan och försvar av hela territoriet:

Utredningen om försvarets personalbehov – en bra bit kvar till ett folkföankat teritorialförsvar.

Vilket försvar och pengar till vad?

Läs Försvarsmaktens remissvar Försvarsmaktens remissvar