Vi återpublicerar här en artikel av Anders Björnsson från 26 juni 2021. (Utgivarna)
Artikeln i Berlingske belyser en aspekt av allmän värnplikt: dess demokratiska funktion. Rekrytering av yrkessoldater till en nationell armé riskerar att leda till en överrepresentation av fel sorts soldater. Man kan få en motsättning mellan folk och militär. Och det militära kan bli basen för krafter som vill skada den demokratiska ordningen.
De värvade förbanden var också alltid ett problem ur ett ordningsperspektiv: de skapade sin egen ordning, ofta oordning. De attraherade individer, som inte var attraktiva på andra arbetsmarknader. I modern tid har vi sett, hur lätt laglöshet sprider sig i yrkesarméer med stark social snedrekrytering. Soldater insatta mot egen befolkning är inget att stå efter.
Den allmänna värnpliktens förtjänster är långt flera. Den medverkar till social integration och vardagsdisciplinering. Den fostrar gott ledarskap, den bidrar till klassutjämning. Dess viktigaste egenskap är förmodligen, att den skapar nationell sammanhållning. Särskilt ett glesbefolkat land som Sverige behöver tillvarata varje man och varje kvinna i försvaret av territorium. Alternativet är i förlängningen främmande trupp på svensk mark.
Folkförsvaret i en demokratisk stat är alltid defensivt. Om det sätts in mot andra länder, måste man räkna med deserteringar, som Förenta staterna fick uppleva under Vietnamkriget. Expeditionskårer blir yrkessoldatens livlina, men ofta också hans eller hennes onödiga dödsorsak. Massarméer under totalitära regimer har förekommit, men något sådant har vi inte att oroa oss för i Sverige.
Det duger inte, att man (som nu) tar ut en liten fraktion vapenföra till utbildning – den absoluta majoriteten av en ålderskohort måste in i systemet, repetitionsövas och vara mobiliseringsklar. Plikten i sig gör tjänstgöringen lättare: den låter människor med olika kompetenser mötas och komplettera varandra. Det militära ska vara en avspegling av samhället i dess helhet, inte ett mot- eller skuggsamhälle. Detta kräver allmänt deltagande, med frikallelser som undantag i enskilda fall.
Folkförsvaret är stabiliserande, förtroendeskapande utåt, trygghetsskapande inåt. Det är en fredsfaktor. Svensk försvarsmakt har inte varit det på ett bra tag. Det är svårt att undgå intrycket, att detta har utgjort en anpassnings till vissa stormaktsönskemål. Men man har inte frågat sig, vad det svenska folket önskar. Där har värnplikten, folkförsvaret städse haft ett bastant stöd. Och så är det alltjämt.