Texter

Idag (11/3) genomför flygvapnet en flygning över Stockholm och Uppsala tillsammans med USA:s Bomber Task Force. Enligt Försvarsmakten ingår flygningen i den planerade övningsverksamheten och rutten sägs vara vald för att uppmärksamma ettårsjubileum av Sveriges anslutning till Nato. Två svenska stridsflyg från Skaraborgs flygflottilj ska möta upp de amerikanska B-52 Stratofortress-planen på hög höjd utanför Göteborg. De stora bombplanen ska sedan eskorteras över Mellansverige och gå ner för en formationsflygning på låg höjd över Sveriges riksdag i centrala Stockholm klockan 13:00 innan de fortsätter norrut över Arlanda och Uppsala.

Överstelöjtnant Mikael Månsson som deltagit i planeringen: Det amerikanska flygvapnet är en mycket viktig samarbetspartner och sådana här uppdrag är utmärkta tillfällen att öva ihop och stärka alliansen.

Överstelöjtnant Kendall ”Spartan” Smith, chef för Bomber Task Force i U.S. Air Force (USAFE-AFAFRICA): Vår förmåga att snabbt integrera och samverka skickar en tydlig signal om vårt gemensamma engagemang för regional säkerhet och stabilitet.

Läs mer

Den svenska statsledningen och stora delar av det säkerhets- och militärpolitiska etablissemanget i övrigt saknar nationell säkerhetsstrategi. De driver med i strömmar som febrilt söker efter nya fåror och drar åt olika håll sedan de europeiska föreställningarna om säkerhet krockat med den nya amerikanska administrationens omläggning av strategin. Det är en förändring som har varit i gång under en längre tid med allt tydligare amerikanskt fokus på den indo-pacifiska regionen. Men den kom att tydliggöras i och med Trumps presidentskap. Under dennes ledarskap har även nya aggressiva moment tillfogats med handelskrig, anspråk på andra staters territorium och svårgenomskådliga uppgörelser med Ryssland.

De senaste decennierna har de svenska regeringarna hoppat från den ena tuvan till den andra. Först var det internationella krigsinsatser som gällde (Afghanistan, Libyen och Mali). Det handlade om att betyga stormakter i väst sin lojalitet (Danmark inser nu i och med USA:s krav på att ”få” Grönland att den politiken var förgäves). Sedan kom en period då det talades om nationellt försvar men utan att mycket blev uträttat i praktiken. Den allmänna värnplikten, som hade tömts på innehåll och sedan lades på hyllan av den borgerliga regeringen 2010, återställdes inte utan fokus var på en uppsjö av avsiktsförklaringar om icke bindande försvarssamarbete med ett stort antal länder. Denna långa, bedrövliga resa mynnade sedan ut i den belägenhet där vi befinner oss nu: medlemskap i ett Nato som skälver i sina grundvalar; ett DCA- avtal med USA som man inte vet vart det kommer att ta vägen men öppnar Sveriges territorium för offensiva amerikanska ambitioner; och en mycket blygsam försvarsmakt som primärt ska operera utomlands.

Läs mer

Det nya säkerhetsläget i Europa efter Trumps uppgörelse med Putin har ställt det mesta på ända och startat möten och diskussioner mellan Natos medlemsländer om vad som skulle kunna ersätta Nato.

Den svenska regeringen försöker att utåt hålla god min och hävdar att den transatlantiska länken visserligen är skadad men måste värnas och att Sverige fortsatt stöder sig på den.

Internt mellan länderna pågår emellertid andra diskussioner som rör nya allianser.

För Sveriges del har det föreslagits ytterligare förstärkning av det militära samarbetet med Finland där vi redan har en överenskommelse som öppnar för militärt stöd vid kränkningar.

Läs mer

USA:s förslag till resolution om kriget i Ukraina antogs av säkerhetsrådet den 24 februari med tio röster för och fem avståenden. Inget veto lades in mot resolutionen (av Frankrike eller Storbritannien). Det korta och allmänt hållna budskapet i resolutionen är ”swift end to the conflict” och ”a lasting peace” mellan Ukraina och Ryssland.

När frågan samma dag togs upp i generalförsamlingen blev utgången en annan. Generalförsamlingen hade i utgångsläget två resolutioner att ta ställning till, dels Ukrainas förslag, dels USA:s förslag.

Generalförsamlingen antog Ukrainas förslag som bland annat bekräftar församlingens ”commitment” till Ukrainas suveränitet, oberoende, enighet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser samt erinrade om tidigare beslutade resolutioner, särskilt med krav på att Ryssland omedelbart, fullständigt och ovillkorligen drar tillbaka sina styrkor från Ukrainas territorium.

Den resolutionen antogs med 93 röster för, 18 emot och 65 avståenden. Mot resolutionen röstade bland andra Ryssland, USA, Israel, Ungern, Haiti, Nicaragua och Nigeria. Sverige röstade för. Till staterna som lade ner sin röst hörde Indien, Kina, Sydafrika, Panama, Brasilien Syrien, Kuwait, Pakistan, Vietnam samt Saudi Arabien.

Läs mer

USA lade fram samma resolutionsförslag om kriget i Ukraina i FN:s säkerhetsråd och generalförsamlingen. Förslaget i generalförsamlingen har följande enkla och korta lydelse:

”The path to peace”

The Security Council,

Mourning the tragic loss of life throughout the Russian Federation-Ukraine conflict,

Reiterating that the principal purpose of the United Nations, as expressed in the Charter of the United Nations, is to maintain international peace and security and to peacefully settle disputes,

Implores a swift end to the conflict and further urges a lasting peace between Ukraine and the Russian Federation.

Denna resolution antogs av säkerhetsrådet. Före omröstningen avvisades alla föreslagna tillägg till texten. Ingen röstade emot resolutionen. Följande 10 stater röstade för den: Kina Ryssland, USA, Algeriet, Guayana, Pakistan, Panama, Sydkorea, Sierra Leone, Slovenien samt Somalia. Följande fem stater lade ner sina röster: Danmark, Frankrike, Grekland, Slovakien och Storbritannien.

Danmark, Grekland, Frankrike och Storbritannien föreslog före omröstningen att texten “the Russian-Ukraine conflict” skulle ersättas av “the full-scale invasion of Ukraine by the Russian Federation”. Därutöver skulle det enligt förslaget i preambeln sättas in en ny paragraf för att tillförsäkra “the territorial integrity of Ukraine”. Ett tredje förslag gick ut på att ersätta texten “lasting peace between Ukraine and the Russian Federation” med “just, lasting and comprehensive peace between Ukraine and the Russian Federation, in line with the Charter of the United Nations and the principles of sovereign equality and territorial integrity of States”. Dessa förslag vann inte gehör. Det gjorde inte heller Rysslands förslag om att få med ett medgivande om de “deeply rooted reasons” till konflikten.

Ett förslag från Frankrike och Storbritannien att skjuta upp behandlingen av resolutionen avvisades också. Texten togs alltså helt i enlighet med USA:s ursprungliga förslag. Samma text lades fram i generalförsamlingen. Där blev utfallet ett annat. Vi avser att återkomma till det.

Sajten alliansfriheten.se kan nu fira tio års jubileum.

Sajten skapades för att bilda opinion till försvar för den tvåhundraåriga alliansfriheten som hållit oss utanför krig. I fokus har också stått FN och försvaret av FN-stadgans våldsförbud som ifrågasätts från olika håll. Från första början har vi intagit en försvarsvänlig hållning. Vi har också bidragit till att belysa konstitutionella frågor och försvagningen av de demokratiska fri och rättigheterna. Vi fullföljer på sajten den linje som framgår av våra tre böcker: Bevara alliansfriheten, Lagen mot krig och Försvaret främst.

Redan då för tio år sedan såg vi att starka krafter både inom politiken och militärledningen alltmer öppet började verka för att underminera alliansfriheten och i stället bana väg för ett medlemskap i Nato.

Avskaffande av värnplikten 2010 var ett tydligt tecken på att Sveriges självständiga säkerhetspolitik var i grunden ifrågasatt. Det ohållbara beslutet stod sig dock bara några år, varpå värnplikt återinfördes men då i starkt begränsad och förvrängd form.

Läs mer

När Ungerns president Victor Orban gav sig ut på resor för att sondera möjligheterna till fred i kriget i Ukraina med besök i Kiev, Moskva, Peking, Washington samt till och med Mar-a-Lago (Trump) blev många ledare i EU och USA upprörda. Men själva hade de inte tagit några initiativ.

Det är möjligt att president Trump kan bli mäklaren som äntligen kan få slut på kriget i Ukraina genom en vapenvila och i förlängningen en framförhandlad fredsöverenskommelse. Det kan visa sig att han, trots alla hinder, kan lyckas med det. Det är dock många som vill ha ett ord med i laget, har egna agendor och på förhand anser sig veta vad som är acceptabelt och var de röda linjerna ska dras.

Trump har sin agenda och den är för offentligheten tills vidare oklar. Ukraina som en gång i tiden då landet i utbyte mot icke bindande löften om säkerhet avstod från egna kärnvapen kommer troligen inte att ha så särskilt mycket att säga till om. Trump har redan gett Ukraina beskedet att USA vill ha tillgång till landets mineraltillgångar som ersättning för de bidrag USA lämnat. Enligt Ukraina har USA hittills fortsatt med sina militärt inriktade bidrag men fryst det civila biståndet, som är under omprövning. Ukraina befinner sig i en hårt pressad situation, klämt som det är mellan två hänsynslösa stormakter. Av allt att döma har Ukraina stora svårigheter i försvarskriget mot Ryssland, samtidigt som dess viktigaste bundsförvant, USA, allt tydligare agerar enligt en egen agenda.

Läs mer