Värnpliktiga är inte skyldiga att delta i militära insatser utomlands

I en ledare i Södermanlands Nyheter den 29 juni skriver Patrik Oksanen:

”Värnpliktiga måste kunna utbildas och tjänstgöra utomlands. Det vore både rationellt och stärka säkerheten om en bataljon svenska amfibievärnpliktiga gjorde halva sin tjänstgöring på Dragsviks garnison, hemmabas för världens enda svenskspråkiga amfibiebrigad – Nylands Brigad i Finland.

På samma sätt kan Södra Skånska regementet sätta upp en mekaniserad bataljon i Lettland, med delvis roterande värnpliktiga.”

Frågan om värnpliktiga kan beordras för militära insatser utomlands har behandlats i ett inlägg tidigare här på sajten av Rolf Andersson:

”Men vad gäller rättsligt i den aktuella frågan? Finns det något lagligt stöd för att tvinga värnpliktiga att ingå i en väpnad styrka för militära operationer i utlandet?

Totalförsvarsplikt är i detta sammanhang det övergripande och vägledande begreppet. Det innefattar värnplikt, som utgör totalförsvarets kärna. Värnplikt är en medborgerlig skyldighet, men den regleras inte i regeringsformen (RF). De långtgående inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter, som värnplikt innebär, är i och för sig fullt förenliga med RF (om detsamma gäller dagens hybrid-värnplikt tål möjligen att diskuteras). Inskränkningarna regleras genom lagen om totalförsvarsplikt. Eftersom den lagen är ett undantag från fri- och rättigheterna enligt RF, ska den tolkas restriktivt. Att tvinga svenska värnpliktiga att rycka ut i militära expeditioner i utlandet, har inget lagstöd.” Läs hela inlägget: Värnpliktiga är inte skyldiga att delta i militära insatser utomlands!

Läs även från Försvarsmakten:

”Vår bedömning är att värnpliktiga inte kommer påverkas av ett svenskt Natomedlemskap. Användandet av totalförsvarspliktig personal utomlands i ett skarpt läge förutsätter att tjänstgöringen sker för att försvara Sverige eller för landets försvarsberedskap och förutsätter erforderliga regeringsbeslut. All vår skarpa internationella verksamhet genomförs med anställd personal”. Läs meddelandet

 

Vändpunkter?

Anders Björnsson

Historiska vändpunkter upptäcks nästan alltid i efterhand, och de som ser historiska vändpunkter äga rum har nästan alltid fel. Det finns undantag från denna tumregel. Den borgerliga världens sammanbrott och imperiernas fall 1914–1918 var en sådan vändpunkt, som registrerades också av samtiden, liksom den utdragna koloniala frigörelsen efter 1945 och sovjetsystemets snabba undergång 1989–1991. De ledde alla till djupgående och oåterkalleliga förändringar i världsmåttstock.

Andra händelseutvecklingar under samma århundrade fick stora – ofta nog ohyggliga – konsekvenser för mänskligheten utan att fördenskull bli epokala. Hitlerismens tolv år vid makten rubbade egentligen ingenting; i Tyskland lämnade de efter sig motorvägar och socialförsäkringar och ett sällan skådat mördande. Den 11 september 2001 ledde inte världshistorien in på nya spår, och inga analytiker och ”experter” på det ena och det andra har heller kunnat övertygande visa, att den 24 februari 2022 har varit ett vägskäl av vändpunktskaraktär.

I efterhand kommer man säkerligen att kunna avfärda alla påståenden i motsatt riktning som löst prat.

Läs mer

Fortsätt bygga svensk nationell försvarsförmåga

Utgivarna

Försvarsminister Peter Hultqvist skriver i Dagens Nyheter (27/7) om det svenska försvaret efter ett inträde i Nato. Artikeln får uppfattas som en långsiktig plan för det svenska försvaret för den händelse att vi skulle bli medlem av alliansen.

Formuleringarna kräver en granskning då det hittills saknats tydliga besked från regeringen.

Av särskild vikt är hur regeringen ser på avvägningen mellan ett nationellt försvar och ett direkt Nato-styrt försvar för insatser utanför landets gränser.

Inför beslutet om ansökan till Nato var beskedet från statsministern att vi måste gå med i alliansen för att få hjälp att försvara oss: ”Det bästa för Sveriges och svenska folkets säkerhet är att vi går med i Nato” (TT 15/5).

Samtidigt som ansökan lämnades in förklarade hon i riksdagen: ”Det finns mycket i Sverige som är värt att försvara och Sverige försvaras bäst i Nato.”

I nästa andetag erbjöd statsministern Nato det svenska försvaret att användas för mer än att försvara det svenska territoriet: ”Sverige tar med sig en betydande kapacitet som gynnar Nato som helhet.”

Läs mer

Erdogan: Participants of Ukraine grain deal must respect pact, trtworld.com

In an exclusive and wide-ranging interview with TRT, Türkiye’s President Erdogan warns against undermining Black Sea grain deal, reminds Nordic countries of security guarantees, and slams US for PKK/YPG support. […]

Türkiye will not compromise on the issue of terrorism, Erdogan said, reiterating that Ankara expects ”concrete steps” from NATO and hopes Sweden and Finland would end supporting terror groups such as PKK, PYD/YPG and FETO.

”Concession from Türkiye should not be expected on Sweden, Finland’s NATO bids unless Ankara’s security concerns are met,” he added.

”PKK, YPG/PYD and FETO will not be supported. This is our red line. Nobody should expect us to make compromises about that,” Erdogan said. Läs intervjun

Enfaldig determinism – ingen bortre parentes

Anders Björnsson

Ett argument för svenskt Nato-medlemskap var, att vi inte kunde trygga vår nationella säkerhet på egen hand. Vi måste kalla in andra. Den nu förlegade Hultqvist-linjen formaliserade transatlantiska och andra länkar (”samarbeten med andra”). Med ett Nato-medlemskap förespeglades garantier för broderlig hjälp enligt Nato-föredragets artikel fem. Det låg mycket av önsketänkande i allt detta.

Nu framträder så officiella representanter för det militära etablissemanget i Sverige och förklarar, att vårt land som Nato-medlem kommer att garantera andras säkerhet – i Östersjön, Baltikum och Arktis. De går därmed mycket längre än 2009 års så kallade solidaritetsförklaring. Här utdelas recept för en militär anfallsorganisation, som inte sätter Sveriges försvar och säkerhet i främsta rummet. Inriktningen blir primärt offensiv, inte defensiv. Är det rimligt att spela bort Sveriges nationella resurser på detta sätt?

Läs mer

Ur korrespondensen

Anders Björnsson

 

”Allting gammalt är så nytt”, skriver mig en av mina korrespondenter, professor Ivo Holmqvist, och citerar ur Det lefvande fäderneslandet. En bok om svensk aktivism, utgiven 1916 (Lagerström) av Sven Lidman, med anonymt införda bidrag (s. 181): ”Ty snart skall vapendånet ånyo uppfylla världen och då kunna händelserna överstörta varann samt Sverige kanske nödgas improvisera en politik, vars förutsättningar och grundlinjer icke hunnit klarna för folkmedvetandet.”

Bidragen var hämtade från den politiska veckotidningen Svensk Lösen, där bland andra Otto Järte, Nils Ahnlund, Yngve Larsson, H. S. Nyberg, Per Hallström och Fredrik Böök medverkade – fyra av dessa vid olika tidpunkter invalda i Svenska Akademien. (Se även Knut Ahnlund, Sven Lidman. Ett livsdrama. Bokförlaget Atlantis 1996, s. 291.) Järte och Larsson uteslöts ur socialdemokratin på grund av sin krigsaktivism. Den förre blev högerriksdagsman och ledarskribent i Svenska Dagbladet, den senare ledande folkpartistisk stadshuspolitiker i Stockholm. Det aktivisterna då misslyckades med, har dagens socialdemokratiska undfallande ledarskap nu gått i land med. Men med ”folkmedvetandet” är det nog litet si och så.

Krav på Sverige – försvara Nato från Arktis till södra Östersjön

Utgivarna

Två svenska militäranalytiker, generallöjtnant Michael Claesson chef för försvarsstaben och Zebulon Carlander, författare samt säkerhetspolitisk programansvarig hos Folk och Försvar skriver på sajten War on the Rocks om hur svenska försvaret skall få en helt ny roll vid ett Nato-medlemskap.

Nato-medlemskap öppnar för bredare och djupare möjligheter att stärka avskräckning och säkerhet i Norra Europa.

Författarna räknar in passagerna in i Östersjön, Gotland och Nordsjön i det vidare försvarsområdet. Man tar även med Arktis och Nordatlanten i vad som kan komma att bli svenskt operationsområde.

Mot den bakgrunden menar man kommer Sverige att ta sitt ansvar gentemot alla övriga Nato-stater och här ingår också att ställa upp på Natos doktrin om kärnvapen som är alliansens grundpelare.

Läs mer

The Corners of the Multipolar World Order, theamericanconservative.com

[…] The BRICS nations account for more than 40 percent of the Earth’s population. Their collective GDP amounts to 25 percent of global GDP ($21 trillion), and the nations’ share in world trade was close to 20 percent ($6.7 trillion) in 2020. It should be obvious that BRICS is a force to be reckoned with. The dominant position of the Western powers is eroding. In contrast, powers like China and India have come to the fore, making the global decision-making elite less Western and ideologically more diverse.

As Brazilian President Jair Bolsonaro rightly noted, “the growing weight of the emerging economies in the world requires a proper representation.” This process is organic and irreversible. It is represents an order in which the U.N. and G20 are given preference over NATO and the G7 group. The BRICS nations are laying the foundations of a multipolar world order that is genuinely democratic, where states act as sovereign entities co-managing the international system through international law rather than under a hegemonic “rules-based order.” Läs artikel

Sauli Niinistö ledde beslutsfattandet om Nato-ansökan – inte Matti Vanhanen, puheenvuoro.uusisuomi.fi

Paavo Väyrynen, doktor i statsvetenskap

Google-översatt

[…] När det gäller republikens president Sauli Niinistö är frågan om hans roll i att starta processen som syftar till NATO-medlemskap vid förra årsskiftet fortfarande öppen.

Jag tog upp denna fråga i artikeln jag publicerade den 2 juni, ”Följde Sauli Niinistö konstitutionen i sina diiskussioner med Joe  Biden?” . Den baserades på 31.5. till bloggen skrev jag ”Har Sauli Niinistö svarat på Joe Bidens affär?”

Dessa skrifter är fortfarande aktuella. Artikeln som publicerades den 31 maj bygger på en artikel publicerad av Iltalehti samma dag, som berättar om USA:s förberedelser för att motverka den väntande ryska attacken mot Ukraina baserat på information som Washington Post har tagit fram.

Ryssland hotades av oöverträffade ekonomiska och andra sanktioner om landet genomförde sin attack.

Finlands och Sveriges eventuella NATO-medlemskap var ett av de avskräckande medel som USA använde för att hota Ryssland.

Enligt Washington Post var Rysslands mål med sin speciella operation att förändra Ukrainas regering på samma sätt som vid kuppen 2014 som stöddes av USA. Historien berättar hur USA hjälpte Ukraina att slå tillbaka detta försök.

Enligt historien satte Ryssland en fälla för sig själv. Detta var inte menat att vara ett fullskaligt krig, utan en speciell operation. Dess misslyckande ledde till ”fullskaligt krig”.

Kriget i Ukraina är en del av det ”nya kalla kriget” som USA har försökt inleda som en del av sin globala strategi. […] På grund av Fortums Uniper-förluster stiger Finlands förluster till helt nya proportioner.

Det verkar mer och mer som att Ukrainas sanktioner och deras motsanktioner skadar oss och andra västländer mer än Ryssland.

Kriget borde aldrig ha fått bryta ut, och det borde få ett slut så snart som möjligt. Läs artikel

+2

Jan Eliasson och Afghanistankriget

Utgivarna

Ett utdrag ur ambassadör Jan Eliassons bok  ”Ord och handling. Ett liv i diplomatins tjänst”, utgiven på Albert Bonniers förlag 2022 återges i  Svenska Dagbladet den 15 juli. Där behandlar han bland  annat 11-septemberattentaten och  de därpå följande krigen som gick under den av president Bush myntade parollen War against terror”.

Eliasson var på plats i New York den 5 september som nytillträdd svensk USA-ambassadör.

Beskrivningen av reaktionerna på attentaten är delvis missvisande. Eliasson ger intrycket att det fanns en folkrättslig grund för USA att starta bombkriget mot Afghanistan:

”På det utrikespolitiska planet skedde en solidaritetsaktion i FN:s säkerhetsråd till stöd för USA:s militära operation i Afghanistan.”

Något mandat från säkerhetsrådet att militärt intervenera fanns aldrig och USAs hävdande av självförsvar enligt FN-stadgan saknade stöd bland majoriteten av FNs medlemsstater.

Dagen efter  attentaten den 12 september antog säkerhetsrådet resolution 1368 som fördömer terroristattacken och betecknar den som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Medlen som säkerhetsrådet anger för att svara på attentaten var inte militära utan juridiska och polisiära att  ställa terroristerna inför rätta och att med olika medel som samarbete mellan staterna, passkontroller,  och annat  bekämpa terroristerna.

Läs mer

Om krig

Anders Björnsson

Vietnamkriget var ett nationellt befrielsekrig. Men det hade också inslag av enighetskrig, där norr och söder stred för samma mål. I förhållande till den forna kolonialmakten, Frankrike, hade det varit ett försvarskrig. Förenta staterna bedrev ideologisk krigföring och terrorkrig där: när denna världsmakt inte kunde konfrontera sin huvudfiende på det europeiska slagfältet, utsåg den ställföreträdande fiender. Det fanns ingen seriös tanke någonstans på att angripa USA eller någon av dess klientstater för vad den amerikanska krigsmakten, utan stöd i folkrätt, hade för sig i Indokina (eller någon annanstans).

Krig har vanligen många facetter. Inbördeskriget efter oktoberrevolutionen i Ryssland ledde till ett interventionskrig från olika västmakters sida och till ett krig mellan de två historiska fiendemakterna Polen och Ryssland. Andra världskriget var i huvudsak en kraftmätning mellan Ryssland och Tyskland, men det kan också ses som ett krig mellan imperialistiska stater och som ett utrotningskrig riktat mot judar, slaver och andra av naziregimen oönskade folkelement. Stridslinjen mellan demokrati och diktatur (eller socialism och fascism) var i detta sammanhang av helt underordnad betydelse.

Läs mer

Roulettspel

Anders Björnsson

”Die Hitler kommen und gehen, aber das deutsche Volk, der deutsche Staat bleibt”, är ett yttrande, som tillskrivs Josef Stalin mitt under andra världskriget. Jag vet inte, om det är korrekt återgivet från ryskan. Stalin kunde ju inte tyska; det är taget från en dagorder i februari 1942. Men han hyste respekt, också beundran för det tyska. Skulle Tyskland kunna resas ur ruinerna? Det var ju vad som skedde. Med Marshall-plan till de besegrade och ett ganska fördomsfritt umgänge med Hitler-regimens handgångne män, som fick poster i den nya förbundsrepublikanska staten. (I DDR-staten vann de också inträde.) Idag finns de som anser, att det krigiska Ryssland måste förgöras. ”Det ryska imperiet måste slås sönder och gå under”, heter det således på en blogg, som hetsar mot allt ryskt (på ett mycket otrevligt och xenofobiskt sätt, och därför vill jag inte länka till den): ”Ner med Ryssland! Krossa det ryska imperiet! Befria de ryskockuperade områdena i Europa och Asien!” Det fanns en sådan plan också för Tyskland, den så kallade Morgenthau-planen, efter Franklin D. Roosevelts finansminister Henry Morgenthau Jr.

Läs mer