Länkar

En av Sveriges fremste eksperter på militær strategi støtter kritikken mot norske forsvarsvalg. Tomas Ries ved Försvarshögskolan mener norske forskere tar opp «meget alvorlige spørsmål» – og tror ikke Norge nødvendigvis kan regne med NATO-støtte når det gjelder…

I går kom det ramsalt kritikk fra forsker Tor Ivar Strømmen ved Sjøkrigsskolen. Han mener norsk forsvarsplanlegging er bygget på sviktende forutsetninger og at hele Forsvaret som en konsekvens er på ville veier.

Det mest sentrale poenget er kanskje at vår egen forsvarsevne er ytterst svak, og at vi ikke kan regne med NATO-hjelp: Enten er de små NATO-styrkene opptatt andre steder, eller så er det sannsynligvis meget vanskelig å få dem fram til Norge. I tillegg mener Strømmen at Norges beliggenhet og strategiske betydning systematisk undervurderes. Den norske offentligheten tror vi er en utkant – i virkeligheten kan vi raskt bli trukket inn i en konflikt, argumenterer orlogskaptein og forsker Strømmen…

Ries har også selv brukt tid på undersøke hva slags kapasitet den såkalte hurtigresponsstyrken (NRF) til NATO har. Riktig nok har han konsentrert seg om et scenario med Baltikum i sentrum. Men han kommer til samme konklusjon som de norske forskerne: At det er veldig sannsynlig at styrken ikke er stor nok, ikke greier å komme seg dit den skal, eller allerede er opptatt et annet sted…

Tomas Ries kommer dermed til den samme konklusjonen som sine norske kolleger: Et av de mest sentrale fundamenter innen norsk militær tenkning er basert på tvilsomme eller rett og slett gale premisser. Norge kan ikke nødvendigvis stole på NATO-hjelp i en konflikt. Läs artikel

Något som kanske inte framgått för alla är att ganska många soldater som tjänstgjort under Aurora 17 är totalförsvarspliktiga som genomgått repetitionsutbildning. Värnplikten lades vilande 2010 men redan 2014 återinfördes repetitionsutbildning av de totalförsvarspliktiga som var krigsplacerade i insatsförband (ett drygt halvår efter att jag föreslagit det på denna blogg).

Den huvudsakliga bristen med den nya personalförsörjningen med anställda soldater och sjömän var att förbanden hade för stora vakanser och därigenom inte kunde öva med komplett förband. Luckorna fylldes med pliktpersonal och genom att dessa kan kallas in till repetitionsutbildning blir det möjligt att säkerställa att all krigsplacerad personal har relevant utbildning samtidigt som hela förbandet övas. Nu under Aurora 17 har ett antal förband övat med pliktpersonal vilket beskrivits på Försvarsmaktens hemsidor:..

Jag hoppas, och tror, att alla inom Försvarsmakten ser fördelarna med att kunna öva krigsförband och inte bara enskilda soldater och det känns som att man nu börjar återupptäcka fördelarna med värnplikten. Idag ryckte 200 pliktsoldater ut från Amfibieregementet och deras utryckningsmarsch sändes live på Amfibieregementets facebook. Riktigt bra att man på det här sättet visar sin uppskattning av pliktsoldaterna och vårdar totalförsvarsplikten som institution! Läs artikel

Frågan om allmän värnplikt var en het fråga på Centerpartiets stämma på fredagen. Framför allt Centerungdomarna och centerstudenterna debatterade mot en allmän värnplikt…

Centerungdomarna förlorade den här frågan. Partiet enades kring sin internationella agenda med blanda annat höjda försvarsanslag och fler lagliga vägar för migration. Läs artikel

Försvarsmakten medverkade i Sveriges försvarsmakt huvudkrigsövning Aurora 17 med övningstrupper från armén, marinen och flygvapnet. I manövern deltog från Sverige omkring 19 000 soldater och andra myndigheter, samt trupper från Finland, Litauen Norge, Polen, Frankrike, Danmark, Estland och Förenta Staterna. Manövern avslutas på fredag 29.9.2017…

– Aurora 17 var ett utmärkt mått på att finnarnas och svenskarnas utbildning och förmåga vilar på en god grund. Tillämpandet av de grundläggande metoderna för strid lyckades i krävande förhållanden. Dessutom fick vi under bara några dagar en gemensam stridtrupp utbildad, som klarar av att genomföra gemensamma operationer, betonar Huhtamella. Läs pressmeddelande

Han har nettopp gått til stormangrep på den rådende militærstrategiske tenkningen. Men orlogskaptein og forsker Tor Ivar Strømmen står på sitt – og inviterer til debatt.

Det er et oppsiktsvekkende forskningsdokument han har publisert. Konklusjonene slår strengt tatt beina under mye av norsk forsvarspolitikk de siste tjue årene – i hvert fall hvis analysen er riktig.

Kort oppsummert: Tor Ivar Strømmen tror at norske styrker i en konflikt kan bli eliminert før de rekker å yte motstand. Årsaken er at norsk militær strategi har enorme huller og hviler på feilaktige antagelser. Ett eksempel er troen på at NATO kommer til unnsetning. Slett ikke sikkert, mener forskeren. I denne forskningsartikkelen kan du lese det Strømmen har skrevet i Sjøkrigsskolens fagtidsskrift Necesse.

…Me må vidare få vekk fatalismen i vår militære planlegging. Det er etter mitt syn ei myte at me ikkje kan gjere det meste på eigenhand, og det er ei myte at dette vil koste svært store deler av BNP.

Me bør også aktivt søke fleire bein å stå på enn berre NATO. Forpliktande bilaterale avtaler med andre med samsvarande interesser vil vere avgjerande i framtida dersom ikkje NATO raskt blir revitalisert. Läs artikel

Fredsskadad är ett alltmer populärt modeord i dagens konservativa debatt. Fredsskadad – värre än krigsskadad, verkar det som.

Men hur kan man vara ”fredsskadad”? Jo, så här ligger det till. I den tyvärr alltmer högerorienterade kulturtidskriften Axess (nr 6/2017) menar konservativa Katarina Tracz att 200 år av fred har gjort Sverige okunnigt i fråga om krig och fred.

”Om vi vill ha fred så måste vi förbereda oss för fred”, skrev ministrarna Margot Wallström och Peter Hultqvist i DN i somras (19/6). Men för Katarina Tracz är detta ett utslag av svensk naivitet. Hoppas man på fred ska man förbereda sig på krig, anser hon. Denna gamla romerska tanke ligger bakom sekler av förödande krig.

Fredsskadade – det är de som är kritiska till storövningen Aurora 17, enligt Svenska Dagbladets ledarskribent Erik Thyselius (12/9) liksom Dagens Nyheters mest militante ledarskribent Erik Helmerson (redan 21/4). Läs krönikan

Was the recent Russian and Belarussian Zapad-2017 military exercise really preparation for a major conflict as some neighbors feared? DW spoke with Thomas Möller, a Swedish army observer who was there.

Thomas Möller: In accordance with the Vienna document (2011 OSCE agreement aimed at strengthening trust in security area – Ed) seven countries were invited on voluntary basis from the Belarus side to observe the Belarus part of the exercise. There were two of us from each country. We were in Belarus from September 16-21 observing the exercises.

Where exactly did you go and what did you see?

Upon arrival on the Saturday, we had an initial briefing from the Belarus escort team. On Sunday we were transported to Ruzhanski poligon, which is a training area. We observed Belarus and Russian aircraft and helicopters bombing different targets for a couple of hours. We had the opportunity to ask questions all the time and – this goes for all the observation days – all our questions were answered in an open and transparent manner. On Monday we were transported to the Osipovichski poligon, which is an artillery training area, where we watched land forces training, live firing with artillery, tanks and APCs, supported by aircraft.

One of the critical points was the number of soldiers. Some estimated that the actual number was almost 100,000. What were your impressions?

You can always discuss the numbers of soldiers. The Vienna document is mainly about land forces. What the Belarus verification agency reported – 12,700 Russian and Belarus soldiers – is a correct number I think… From an observer’s point of view I would say it is impossible to tell if it was 12,700 or 13,061. I believe the Belarus agency…

The scenario for the Belarus part of the exercise is like any other exercise. A small part of Belarus was marked out as a fictive country. Belarus and Russia stopped the attack from this ”country”. They met the attack, stopped it and made a counter attack. I would not say that they were enacting a battle between two major highly-equipped countries…

Was it a preparation for a big war as some in the West and neighboring countries feared and were concerned about?

This is normal military business as we do in all countries with armed forces. This is not training for attacking anyone. You meet the enemy, you stop the enemy, you defeat the enemy with a counter attack. We are doing the same thing in Sweden.

Lieutenant Colonel Thomas Moeller from the Swedish Armed Forces observed the joint Russian and Belarus military exercise in Belarus in September 2017. In the past, he has observed military exercises in Finland, Estonia, Spain and Poland. Läs artikel

…Också under det kalla krigets tuffaste dagar förmådde vi föra en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” hade en reell innebörd.

Sverige och Finland bildade en neutral zon i Nordeuropa som höll kombattanterna isär. Genom ett ”för våra förhållanden starkt försvar” kunde vi säkerställa att inget kuppartat skulle kunna ta kontroll över svenskt territorium, och hota motståndaren därifrån.

Också globalt höll sig Sverige utanför stormaktskampen. Vi hade en självständig röst, som kunde kritisera bägge sidor, stå upp för avspänning, fred och nedrustning och spela en medlande roll i många internationella konflikter. Nu törs vi inte längre. Frågan är varför? Är hotet från dagens Ryssland så mycket större än från det kalla krigets Sovjetunionen? Inte om man ser till faktisk militär kapacitet. Då var Sovjets och Warszawapaktens militära kapacitet ungefär jämbördig med Natos…

Putin vet också att ett ryskt fotfäste i Sverige vore ett oacceptabelt hot för Nato. Nu har vi valt att stå utanför Nato, men ändå göra oss beroende av dess beskydd. Det verkar vara sämsta möjliga alternativ, eftersom vi tydligen hela tiden måste demonstrera vår lojalitet. Då kanske ett medlemskap med tydliga ömsesidiga åtaganden, ger oss en större handlingsfrihet.

Men vi borde åtminstone ställa oss frågan, varför vi inte kan återgå till den oberoende politik som tjänade oss så väl under det kalla kriget. Fast då behöver vi förstås ett ”för våra förhållanden starkt försvar”.Läs artikel

Frankrikes president Emmanuel Macron efterlyser ett gemensamt EU-försvar och interventionsstyrka.

Svenske försvarsministern Peter Hultqvist (S) avvisar dock förslaget.

Western commentators were obsessed with the numbers of Russian troops being mobilized during the course of exercise and stuck firmly to the ”100,000 servicemen” narrative. But Russia proved them wrong by keeping the drills small, managed, and contained.

The real numbers are still unconfirmed, but the actual number of troops deployed was almost certainly below what was initially reported in the West. This is primarily because Zapad-2017 focused on strengthening Command and Control (C2) and integrating forces, rather than emphasising troop displacements – which had already been done during Zapad-2013.

The Kremlin could therefore credibly claim that the West overreacted and fell victim to scaremongering and reporting rumours that Moscow was not being transparent about the nature of the exercise and its intentions…

Russia practised two of the four main types of modern warfare: asymmetric and conventional (the other two being cyber and nuclear). In the first phase of the rehearsed scenario – during which ”illegal armed groups” from Veshnoriya ”penetrated” Russian and Belarusian territory – Russia and Belarus tested troop deployment, the setting up of advanced field posts and C2 components, as well as integrating forces ahead of a joint counter-offensive against a more conventional enemy, which took place during the second half of the week’s exercises…

It did not rehearse a total war scenario but rather showed it is ready to raise the cost of deterrence in order to win while also imposing a tremendous cost on an invading army. Veshnoriya did not stand a chance.

Furthermore, intimidating NATO while bolstering Russia’s sense of military power on the home front allows Moscow to use supposedly increased insecurity in the West and the shared neighbourhood as a credible deterrent. Deterrence is one thing, but if you can prove to your enemy that their incursion will result in a catastrophe, you create insecurity among your opponents – and your neighbours.

Zapad showed that any army seeking to burst Russia’s A2/AD bubble would bear a high enough cost as to be effectively beaten. At the end of the day, Russia demonstrated that its borders with Eastern Europe are not only conventionally tough to breach but also benefit from solid anti-access capability to deny entry to enemy forces – not just geographically but also on many strategic fronts, from space down to the sea. Läs artikel

Norske soldater deltar stadig sjeldnere i fredsbevarende FN-oppdrag. De siste tjue årene har fokuset dreid mer mot skarpe NATO-oppdrag – med bruk av kampfly og spesialsoldater. Det viser en ny rapport.

De norske styrkene er også blitt stadig mindre: Før 2003 var gjennomsnittlig antall norsk personell i internasjonale operasjoner 530 personer, mens fra og med 2003 er det gjennomsnittlig 103 mannskaper.

– Norge har hovedsakelig bidratt med «symbolske bidrag» til FN de senere årene, ved å fylle få, sentrale stillinger som gir stor innflytelse på selve operasjonen, såkalte nisjebidrag, heter det i rapporten «Norsk deltakelse i internasjonale operasjoner 1990–2015» fra Forsvarets forskningsinstitutt…

Nylig avgått leder Hedda Bryn Langemyr i Norges fredsråd, ser endringen som resultat av endring av norsk forsvars- og sikkerhetspolitikk.

– At vi har bidratt så aktivt i NATO-operasjoner har i mange år vært idealistisk begrunnet. Vi bomber for å redde sivilbefolkningen, om det er Kosovo eller Libya. Afghanistan-rapporten (ekstern lenke, red. anm.) viser imidlertid med all tydelighet at det vi evnet best var å være en god alliert. Ut fra det rasjonalet bidrar vi i internasjonale operasjoner for å styrke vår sikkerhetsgaranti. Men med et NATO som utfordres av interesseforskjeller mellom nord og sør, mellom USA og Europa, henger den sikkerhetsgarantien i en tynnere tråd, sier Bryn Langemyr.

Hun viser til endringen av NATOs strategi i 1999, med det nye «Out of Area»-konsept. Dette ble styrket gjennom en økt standardisering av øvelser og utstyr i NATO.

– Vi kuttet drastisk i landmakten for å kunne fylle bestemte funksjoner i internasjonale operasjoner. Det gjorde at vi mistet det tradisjonelle folkeforsvaret til fordel for et langt mindre, profesjonalisert forsvar, sier Bryn Langemyr.

Läs artikel