Berättigade frågor

I ett rundbrev till Försvarsberedningens ledamöter och ett antal övriga svenska försvarspolitiker ställer Peter Petersson, Hellvi, Gotland, ett par berättigade frågor:

”Varför kan man inte argumentera för en svensk militär upprustning på sakliga nationella grunder utan att behöva rättfärdiga det med påhittade militära hot mot Sverige, som inga seriösa bedömare i omvärlden ser?

Vad har den svenska Försvarsberedningen för underrättelser eller uppgifter som motsäger internationell expertis bedömningar av Rysslands politiska och militära ambitioner, annat än obestyrkta egentillverkade påståenden om ryska hot mot Sverige?”

Peter Pettersson länkar bland annat till ett uttalande som är gjort av Eduard Lucas, en brittisk journalist vilken har utmärkt sig för en starkt kritisk hållning till det nuvarande Ryssland och särskilt till president Vladimir Putins regering:

”Ryssland har inget intresse av delar av territorier befolkade av förbittrade utlänningar. De har klara ekonomiska intressen i Arktis och är angelägna att säkra militärbasen i Kaliningrad, men är inte särskilt intresserade av de baltiska staterna eller ens det nordiska området för egen del. De önskar inte ett fundamentalt avbrytande av relationerna med väst. De vet att i en fullskalig icke-kärnvapenkonflikt med EU och Nato kommer man att förlora.”

Man kan alltid diskutera bedömningar, också sådana som har en solid faktagrund. När det gäller krig och fred, väger emellertid den irrationella komponenten tungt. Därför kan egentligen ingenting uteslutas, om olyckan skulle vara framme. Den svenska Försvarsberedningens formulering, som ekat i nyhetsrapporteringen inför och under året Sälenkonferens, att ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas”, är därför närmast en plattityd. Och statsminister Stefan Löfven har naturligtvis alldeles rätt när han svarar på frågor i Sälen:

”Om vi skulle säga att ett väpnat angrepp kan uteslutas så skulle vi ju inte ha något försvar.

Står du bakom försvarsberedningens slutsats eller gör du det inte?

Vi har ett försvar därför att det inte kan uteslutas.” (Svenska Dagbladet 15/1 2018)

Han hade kunnat gå längre: Vi har ett försvar för att se till att ett sådant angrepp inte kommer. Att det i dagens läge ter sig osannolikt – den bedömning som regeringen fortfarande gör – är inget fullgott skäl för att inte ha en inhemsk stark försvarskraft. Den bidrar i sig till att göra kriget osannolikt, och därför är en svensk upprustning så angelägen. Finlands president Sauli Niinistö, med en av Europas starkaste försvarsmakter i ryggen, har i detta sammanhang varnat för lösa spekulationer:

”Jag tycker inte om dessa krigsspel som man spelar hela tiden. Men om jag måste svara på det, så är det på en teoretisk nivå. Jag tror inte att det blir ett krig i Europa. Om något sådant händer, betyder det ett stort krig, som andra världskriget, det tredje världskriget.”

Det är en konfrontation av det slaget som till varje pris måste undvikas. Det finns liten anledning att meddela vilken sida vi då föredrar. För i ett sådant läge kan verkligen ingenting uteslutas.