Värnplikten – ett finländskt val, puolustusvoimat.fi

Finlands militära säkerhet garanteras genom allmän värnplikt. Värnplikten gäller 18–60-åriga män. Också kvinnor kan ansöka till militärtjänst som frivilliga. Den som är värnpliktig måste fullgöra beväringstjänst eller civiltjänst.

Varför värnplikt?

Finland står utanför militärallianser och måste därför bereda sig på att försvara sitt territorium självständigt. Den allmänna värnplikten producerar tillräckliga resurser åt armén, marinen och flygvapnet, så att de kan agera effektivt i konflikt- och krigssituationer.

Värnplikten är ett kostnadseffektivt sätt att producera en stor och prestationsduglig reserv. Den kompetens som beväringarna ger reserven under sin beväringstjänstgöring och i det civila kan utnyttjas för landets försvar.

Värnplikten på individnivå

De män som under uppbådsåret fyller 18 år deltar i uppbåd. Vid uppbådet fastställs den värnpliktiges tjänstgöringsplats och tidpunkten då tjänstgöringen ska inledas. Ifall den värnpliktige inte är tjänstduglig, befrias han från tjänstgöring i fredstid. Av välgrundade skäl kan man också ansöka om uppskov med inryckningen.

Kvinnor kan ansöka om att få göra frivillig militärtjänst genom att skicka en ansökan till försvarsmaktens regionalbyrå. Ansökan inklusive bilagor ska vara byrån tillhanda senast den första mars.

Tjänstgöringstiden är 165, 255 eller 347 dagar. Civiltjänstgöringen varar för närvarande 347 dagar. Efter fullgjord beväringstjänstgöring flyttar personen över till reserven. Reservisterna kan kallas till repetitionsövningar och då läget så kräver kan de kallas in för att försvara sitt hemland militärt. Läs artikel

 

Finlands försvar, puolustusvoimat.fi

Försvarsmakten har tre lagstadgade uppgifter: det militära försvaret av Finland, stödjande av andra myndigheter och internationell militär krishantering. I alla sina uppgifter främjar försvarsmakten säkerheten i Finland och dess närområden.

Grunderna för försvaret

Försvarsmakten försvarar hela Finland. Målet är att de försvarsmässigt sett viktiga områdena förblir i vår egen besittning. Objekt som är viktiga för samhällets funktioner skyddas.

På andra områden än landets kärnområden är målet att utmatta och fördröja inkräktarna. Strävan är att utkämpa de viktigaste striderna i terräng som är gynnsam för försvararen. Försvaret stöds genom angrepp mot fiendens viktigaste mål och genom elektronisk krigföring. Läs artikel

Finland: Värnpliktsförordningen har ändrats, defmin.fi

Statsrådet har i dag godkänt en ändring av statsrådets förordning om värnplikt. Genom den ändrade förordningen föreskrivs att uppgifterna vid de beredskapsenheter som ska inrättas vid Försvarsmakten ska vara sådana specialuppgifter inom manskapet som ställer de högsta kraven. Därför kan alla beväringar som tjänstgör i beredskapsenheterna förordnas att tjänstgöra i 347 dagar. Den ändrade förordningen träder i kraft den 1 januari 2017.

Ändringen av förordningen sammanhänger med de beredskapsenheter som ska inrättas vid Försvarsmakten. Avsikten är att utbildningen vid dem ska inledas vid ingången av år 2017. Genom trupproduktionen i beredskapsenheterna får Försvarsmakten bättre beredskap och reaktionsförmåga.Läs pressmeddelande

Med Arctic Connect kör Finland om Sverige via Ryssland, PM Nilsson, di.se

De finska planerna på en fiberkabel till Asien tar alltmer konkreta former. Projektet heter Arctic Connect och kabeln ska dras i vattnet längs Rysslands norra kust, in i Berings sund, för att koppla upp Japan, Sydkorea och Kina…

Kabeln ska utgå från Kirkenes i Nordnorge och sedan gå på ryskt territorialvatten. Det är ett projekt som geografiskt lika gärna hade kunnat vara svenskt. Vi ligger egentligen bättre till, men gör oss nu omöjliga i sådana samarbeten, särskilt i relation till Ryssland. Finland har också till skillnad från Sverige definierat en internationell stark ställning på internet som ett vitalt intresse.Läs artikel

Hemvärnets förband och uppgifter, ur Handbok Hemvärn 2016

Hemvärnsförbanden är utformade för att kunna verka vid ett väpnat angrepp. Hemvärnsförbandens huvuduppgifter är främst att skydda, bevaka och ytövervaka områden och objekt. De är viktiga för att upprätthålla militär närvaro i hela Sverige, samt utgör en stor och viktig del av markstridskrafterna. Med sin höga tillgänglighet, numerär och geografiska spridning är hemvärnsbataljonerna av central betydelse för försvaret av det svenska territoriet. De är också betydelsefulla för skyddet av flyg- och marinstridskrafternas basområden och kritisk infrastruktur samt viktigare skydds-objekt.

Hemvärnsförbanden, med sin höga beredskap, bidrar till att skapa tröskeleffekt för försvaret av Sverige. Hemvärnsförbanden ska kunna verka med huvuddelen inom ett dygn samt med mindre delar inom några timmar. Hemvärnsförbanden ska vara bemannande, utrustade och samövade för att lösa sina uppgifter. I fredstid ska förbandet övas och tränas för att upprätthålla rätt krav på tillgänglighet i fred och förmåga att inta höjd beredskap. Alla hemvärnsförband har uppgifter i fred, vid höjd beredskap och i krig. Hemvärnsförbanden ska vara intraoperabla med övriga insatsorganisationen genom bland annat kompatibla sambands- och ledningssystem. Stabsarbetsmetoder, stabsarbetsstöd, signalering och övriga format ska följa, de inom Försvarsmakten fastställda kraven. Särskilda hemvärnsfunktionsförband ska kunna lösa uppgifter som regionala- eller riksresurser. Dessa funktionsenheter kan till exempel vara CBRN-, granatkastare-, trafik-, underrättelse- och fältarbetsförband. Läs  handboken

”Grundläggande försvarsförmåga för markstridsfunktionen – Armén bidrar till tröskelförmåga och ger försvarspolitisk handlingsfrihet”, Jan Mörtberg, kkrva.se

Årlig redovisning för  avdelning I

…Avdelning I har kommit fram till att en väg framåt bortom den nuvarande försvarsbeslutsperioden vore att återerövra begreppet grundläggande försvarsförmåga och genomföra en analys av behovet av grundläggande markstridsförmåga. En utgångspunkt kan då i sin tur vara att peka ut strategiska nyckelområden som behöver ha närvaro av en rörlig markstridskomponent med ledning, underrättelser, manöverförband, indirekt understöd, fältarbeten, luftvärn och logistik. Huvudstaden, Gotland, importhamnen Göteborg, Östersjöutloppen i sydvästra Sverige, norra Sverige och mellersta Norrland anser avdelningen vara sex strategiska områden med behov av kvalificerad markstridsförmåga. Till detta tillkommer behovet av en lednings- och understödsresurs för sammanhållen markstrid med flera av dessa resurser. Ur detta kan en struktur för grundläggande försvarsförmåga identifieras. Avdelning I uppmanar Avdelning II och III att göra motsvarande analys om behovet av grundläggande försvarsförmåga. Läs  artikel

Försvarsministeriet bestrider uppgifter, osterbottenstidning.fi

Försvarsminister Jussi Niinistös (Sannf) stab bestrider nyheten om snabbinsatsstyrka.

Helsingin Sanomat skrev på tisdagen att Försvarsministeriet planerar att grunda en snabbinsatsstyrka i Finland.

Enligt tidningen är avsikten att planerna på en styrka med snabb beredskap ska finnas med i den säkerhetspolitiska redogörelsen som ges i februari. Enligt HS har man redan sökt preliminärt stöd för förslaget i riksdagen. Beredskapsstyrkan skulle enligt HS vara specialutrustad, bestå av cirka femhundra soldater och vara beredd att agera omedelbart.Läs artikel

Björn Rosengren: Sverige förvirrat om Ryssland, di.se

Regeringen har sagt att den inte vill att hamnarna i Slite och Karlshamn ska hyras ut till Nord Stream-projektet. Varför befinner Sverige sig i ett värre säkerhetspolitiskt läge visavi Ryssland än Finland och Tyskland gör, skriver före detta näringsminister Björn Rosengren.

…Det är en realitet att Ryssland rustar upp och har ett mer provocerande övningsmönster i Östersjön i dag än tidigare. Men Sveriges agerande sänder konstiga signaler till resten av Europa. Vi håller ett mycket högt verbalt tonläge gentemot Ryssland samtidigt som vi inte vidtar några motsvarande åtgärder för att stärka vårt eget försvar. Vi verkar inte tro på den hotbild vi själva målar upp.

Extra märkligt är detta eftersom det nu borde finnas bättre politiska möjligheter till nödvändig förstärkning av de militära resurserna än på många herrans år, i och med att Natofrågan i Trumptriumfens kölvatten faller undan som politiskt närtidsscenario.

Alla torde förstå att ett fortsatt säkerhetspolitiskt solospelande kräver rejäla resurstillskott. Färre förstår att även motsatt strategi kräver detta, men det är en annan sak. Sverige satsar i dag mindre på försvaret, mätt som andel av BNP, än något annat land runt Östersjön. Och det skorrar falskt mot det höga säkerhetspolitiska tonläget…

I Tyskland har man svårt för Sveriges dubbla signaler: gärna ett energipolitiskt världssamvete i brunkolsfrågan, i alla fall i debatten, men ingen förståelse för att länder som inte är självförsörjande på energiområdet då också måste söka andra lösningar. Läs artikel

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december, riksdagen.se

Statsminister Stefan Löfven angående diskussionen på mötet om säkerhet:

Vad gäller säkerhet är det bra att vi nu successivt utvecklar samarbetet mot terrorism. Det måste vi hålla i. Därför var säkerhetskapitlet – om jag får säga så – under mötet väldigt viktigt när det gäller både den interna säkerheten och säkerhet mot de externa hoten. Detta arbete kommer att fortsätta att utvecklas.

När det gäller försvarsutgifter har vi länge varit överens om att vi vill ha ett ökat samarbete på området men utgående från den nationella beslutskompetensen. Det är vi som avgör vilka försvarsutgifter vi ska ha. Vi har ställt rapid reaction force till förfogande. Dess värre har detta inte använts en enda gång ännu. Min ingång har varit att så länge inte ens detta används är det ingen idé att fortsätta att flytta fram positioner och tänka på nya stora projekt. Låt oss åtminstone komma igång med det som faktiskt ska fungera till att börja med! Läs riksdagsprotokollet

Vad blir över till territorialförsvaret? Lars-Gunnar Liljestrand

Regeringen beslutade den 14 december 2016 att tillsätta en utredning om Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Den nuvarande blocköverskridande försvarspolitiska överenskommelsen gäller 2016–2020, och den nya utredningen skall bedöma materielbehovet från 2021 och framåt.

Utredningen ska arbeta fram förslag till hur materielförsörjningen kan prioriteras och effektiviseras och därmed hur den operativa förmågan skall kunna säkras och utvecklas efter år 2020.

Den operativa förmågan som regeringen talar om har hittills bestämts av försvarspolitiska propositionen, 2014/15:109, som antagits av riksdagen för 2016-2020.

Enligt den skall Sverige i första hand ha ett tröskelförsvar med avancerade vapensystem (flyg, ubåtar, korvetter med mera) som skall verka avhållande på främmande makt med avsikten att angripa oss:

“Ytterst ska försvaret kunna möta ett väpnat angrepp. På så sätt skapar försvaret tillsammans med politiska, diplomatiska och ekonomiska medel en tröskel för den som skulle vilja angripa Sverige eller utöva påtryckningar med militära maktmedel.”

Läs mer

FN skickar observatörer till Aleppo, svenska.yle.fi

FN:s säkerhetsråd har enhälligt klubbat igenom en fransk resolution om att skicka observatörer till Aleppo.

Resolutionen kräver att alla parter ger observatörerna omedelbar, säker och obehindrad tillgång att övervaka situationen i östra Aleppo.

Observatörerna ska bland annat övervaka evakueringen och rapportera om skydd av civila.

Syriens FN-ambassadör kallar resolutionen för ”ytterligare en del i den pågående propagandan mot Syrien och landets kamp mot terrorister”, rapporterar nyhetsbyrån Reuters. Läs artikel

Östersjöflyg på Nato-ryskt-möte, från TT i gp.se

Flygandet utan transpondrar över Östersjön var ett av ämnena när Nato-ländernas ambassadörer träffade den ryske Nato-ambassadören i Bryssel på måndagen.

”Vi fick genomgångar av representanter för projektgruppen för Östersjön och Internationella luftfartsorganisationen (ICAO). Deras arbete har varit ett viktigt bidrag för att förbättra flygsäkerheten över Östersjön. Jag välkomnar Finlands initiativ att hålla ett möte på teknisk nivå för att ta arbetet vidare efter nyår”, säger Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i ett uttalande efteråt.

Måndagens möte var det tredje i år i det så kallade Nato-Ryssland-rådet. På agendan stod framför allt den fortsatta oenigheten om Ukraina, läget i Afghanistan och information om båda sidors militärövningar. Läs artikel