Redaktionen

Nettstedet Defence News gav nylig ut en oversikt over verdens største produsenter av våpen og militær materiell for 2021. De ti øverste plassene består av henholdsvis seks amerikanske, tre kinesiske og ett britisk selskap. Som året før troner Lockheed Martin, som blant annet produserer F-35 kampfly, øverst. Deretter følger Raytheon og Boeing på de neste plassene.

Seks av de ti største amerikanske forsvarsbedriftene hadde en vekst i omsetning på seks prosent eller mer – totalt rundt 11 milliarder dollar – sammenlignet med regnskapsåret 2019, i følge Defence News. Läs artikel

There will be no peace in Ukraine until its domestic politics are brought into conformity with its cultural reality.

Ukraine’s independence in 1991 created a nation-state whose two predominant cultural constituencies were unevenly divided between urban and rural, between wealthier and poorer regions, and between the more and less educated. The historical disbalance in favor of the Russian-speaking in each of these groups automatically made the status of the Russian language in Ukraine an issue of political contention.

Political elites from the westernmost region of Ukraine—Galicia—who before 1939 had been part of Poland, and before that of the Austro-Hungarian Empire, argued vehemently that for Ukraine to become truly independent, the use of Russian had to be restricted. State policy, they argued, should aim at creating a Ukrainian national identity based on their own Galician identity which, given the oppression of the Soviet era, was now the only authentic Ukrainian identity. In those halcyon days many Russophone Ukrainians, seeking to distance themselves from the legacy of communism, also supported a gradual Ukrainianization. As Ukraine’s first president Leonid Kravchuk explained to them in the run-up to the independence referendum, they would be “full-fledged owners” of the country, and they would always be guaranteed “preservation of full-blooded, unhindered ties with Russia and other sovereign states of the former Union.” With this understanding, they voted in large numbers for Ukrainian independence at the end of 1991. Läs artikel

Russlands nye angrepsubåt er så stillegående at den blir beskrevet som «et sort hull».

De siste dagene har amerikanske og allierte satellitter fulgt med på proviantering og andre forberedelser til ubåten K-561 «Kazan» sitt neste tokt i nord. Kazan er nummer to i Jasen-klassen og en kraftig forbedring av den første, K 560 Severodvinsk, som ble sjøsatt i 2013.

Amerikanske, britiske og franske ubåter er fordelt rundt i Nord-Atlanteren. Amerikanske P-8 Poseidon-fly og norske Orion overvåkningsfly har planlagt koordinerte tokt over ulike områder i nord. De norske etterretningsskipene MS Marjata og MS Eger er sendt nordover. Läs artikel

While the US-Turkey tussle could be a major stumbling block before NATO, there is another vital factor that seems to have been glossed over by the western military alliance.

China was a major focus of the NATO Summit held in Brussels last month. The concluding statement of the summit noted, “China’s stated ambitions and assertive behavior present systemic challenges to the rules-based international order and to areas relevant to Alliance security.”

Pointing to the rapidly increasing military capabilities of China, NATO chief Jens Stoltenburg warned that China was “coming closer” to NATO in military and technological terms.

In its last Strategic Concept issued in 2010, China did not even find a mention. In order to counter China, NATO seems to prioritize cohesion and unity to foster the political strength in the alliance. Läs artikel

Syria rocks under continued US bombing and reels under withering US sanctions. But why? Why are we still not friends with Syria?

Bashar al-Assad has long courted a relationship with the west. He has long been willing to act in a way that would make friendship possible. In his 2009 article entitled ”Syria Calling,” Investigative journalist Seymour Hersh says that then Senator John Kerry, who was chairman of the Foreign Relations Committee and who had just met with Assad, said that Assad ”wants to engage with the West….Assad is willing to do the things he needs to do in order to change his relationship with the United States.” Hersh says that Sheikh Hamad bin Khalifa al-Thani, the ruler of Qatar, told him that ”Syria is eager to engage with the West.”

Amongst the many ”things he needed to do,” the US would want him to prove himself in at least five areas: 9/11, ISIS, chemical weapons, Israel and Iran. He proved himself in all five. Läs artikel

Daniel Hale, an active-duty Air Force intelligence analyst, stood in the Occupy encampment in Zuccotti Park in October 2011 in his military uniform. He held up a sign that read “Free Bradley Manning,” who had not yet announced her transition. It was a singular act of conscience few in uniform had the strength to replicate. He had taken a week off from his job to join the protestors in the park. He was present at 6:00 am on October 14 when Mayor Michael Bloomberg made his first attempt to clear the park. He stood in solidarity with thousands of protestors, including many unionized transit workers, teachers, Teamsters and communications workers, who formed a ring around the park. He watched the police back down as the crowd erupted into cheers. But this act of defiance and moral courage was only the beginning. Läs artikel

Sverige är ett av åtta länder som bidrar med soldater i Task Force Takuba, den franskledda insatsen i Mali. Därför marscherade svenska soldater på onsdagen längs Champs Elysées i Paris under firandet av den franska nationaldagen.

– Det är stort att få vara en del av detta och ännu större att vi fick äran att gå först i paraden, säger överstelöjtnant Miguel Riera, kontingentschef.

Soldater ur Task Force Takuba fick hedersplatsen som första förband i paraden, därefter följde närmare 5 000 soldater ur de franska väpnade styrkorna. Det gjordes en överflygning av franska flygvapnet och uppvisningsenheten La Patrouille de France flög paraden och färgade himlen i trikolorens färger.

–  Våra svenska soldater har fått beröm av fransmännen såväl för insatsen som för genomförandet av paraden, säger Miguel Riera. Läs pressmeddelande

”Det är för Sverige och övriga EU mycket viktigt att Iran inte lämnar JCPOA. Instex är en viktig del av EU:s gemensamma ansträngningar för att bevara kärnenergiöverenskommelsen.”

Så löd UD:s pressmeddelande den 24 september 2020, som förklarade varför Sverige och Finland just blivit två av de nio statliga aktieägarna i Instex.[…]

Den svenska handeln med Iran har exempelvis nästintill upphört. 2017, innan USA:s uttåg, var Sveriges export till Iran 4,3 miljarder kronor. Förra året uppgick den till ynka 229 miljoner. Så ser det ut runtom i Europa.  Teheran har alltså blivit av med de ekonomiska incitamenten för att följa avtalet.

Ingen bör därmed vara förvånad över uppgifterna om att regimen, nu med den nya ultrakonservativa presidenten Ebrahim Raisi, återupptagit utvecklingen av landets kärnprogram. […]

Här kan faktiskt Sverige göra en insats. Med tanke på våra starka historiska handelsband till Iran, att 100.000 personer med iranskt ursprung bor här och att vi alltså tillhör Instex ägare borde det vara regeringens plikt att se till att Instex börjar fungera som det är tänkt.

Att se till så att svenskar och européer börjar handla med Iran igen. Läs ledaren

Sverige ratificerade konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 1971. Enligt konventionen ska anslutna stater:
med vederbörligt beaktande av de principer som omfattas av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna – olagligförklara och förbjuda organisationer samt organiserad propaganda och all annan propaganda som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i sådana organisationer eller i sådan verksamhet som brottslig gärning som är straffbar enligt lag.

I stället för att införa sådant förbud ändrade Sverige bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Sverige har därefter vid flera tillfällen mottagit påpekanden från den internationella kommittén mot rasdiskriminering om bristen på organisationsförbud i svensk rätt. Sverige har hittills varje gång svarat att man anser sig följa konventionen. Särskilt bestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering i brottsbalken (BrB), har Sverige hävdat, gör det i praktiken omöjligt för en rasistisk organisation att verka lagligt i landet. Sverige anser också att konventionen inte ålägger staterna en ovillkorlig plikt att införa organisationsförbud.

Frågan om Sverige ändå borde införa ett sådant organisationsförbud har utretts vid något halvdussin tillfällen. Vid ett tillfälle har lagrådet uttalat att det finns goda skäl för tolkningen att Sverige som ansluten till konventionen måste införa organisationsförbud. Men varje gång har skälen mot förbud ansetts väga tyngre än skälen för ett förbud. Läs artikel