Närmanden till Nato innebär steg bort från alliansfriheten, Anna Ek , Svenska Freds

Den 10 januari inleds årets upplaga av Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Vi saknar en av årets viktigaste säkerhetspolitiska frågor på agendan: Sveriges närmanden till Nato. Beslut om det så kallade värdlandsavtalet fattades av den dåvarande alliansregeringen bara dagar före valet 2014 utan att föranledas av någon offentlig diskussion. Avtalet har av både den tidigare och den nuvarande regeringen behandlats som en teknikalitet snarare än en viktig säkerhetspolitisk fråga. I vår ska riksdagen rösta om avtalet som innebär ett stort steg bort från den militära alliansfriheten. Läs artikel

Polen berett byta rättigheter mot Nato-baser, SVT.se

Polen är berett att backa från motståndet mot att brittiska regeringen inför begränsningar i sociala rättigheter för EU-medborgare som arbetar i Storbritannien. Detta under förutsättning att Polen får brittiskt stöd för upprättandet av en permanent Nato-bas i landet. Det säger Polens nye utrikesminister Witold Waszczykowski.Kravet att på detta sätt få frångå principen om likabehandling inom EU är en viktig del i premiärminister David Camerons kamp för ett nytt brittiskt avtal med EU inför den planerade folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i unionen. Tanken är att nyanlända EU-medborgare i Storbritannien inte ska få del av de sociala förmånerna under de fyra första fyra åren i landet.I Storbritannien finns omkring 700.000 polacker. Läs artikel

Sveriges genom tiderna mest dumdristiga riksdagsbeslut! Thage G. Peterson

I boken “Försvaret främst” skriver tidigare försvarsministern Thage G. Peterson om behovet av ett folkförankrat försvar. Ett stycke i hans kapitel berör beslutet av avskaffa den allmänna värnplikten som vi återger här nedan:

Sveriges genom tiderna mest dumdristiga riksdagsbeslut!

Den 16 juni 2009 beslutade Sveriges Riksdag att folkförsvaret skulle skrotas, att den allmänna värnplikten skulle vila i fred och att yrkesförsvar skulle införas. Det vill säga en yrkesarmé skulle byggas upp i Sverige.
Det var ett mycket olyckligt beslut. Det mest olyckliga med beslutet var att försvarets folkförankring försvann. Och det till och med i tysthet. Ingen som helst allmän eller politisk debatt föregick beslutet. Det fanns en bred opinion till stöd för folkförsvaret och för värnpliktsarmén. Ingen gång under 1900-talet var den allmänna värnplikten ifrågasatt. Men beslutsfattarna struntade i folket. Riksdagens beslut kan med fog beskrivas som det mest ödesdigra beslutet som en riksdag tagit sedan den parlamentariska demokratin genomförts i vårt land. En helt ny princip bakom Sveriges militära försvar tog plats, innebärande
att det blev ”vi och dom”. Svenska folket och yrkesarmén. Tidigare gällde att vi själva, det vill säga svenska folket självt, skulle försvara vårt land. Genom den allmänna värnplikten var landets försvar en angelägenhet för alla. Nu skulle istället gälla att folket skulle leja några att försvara sig.

Läs merSveriges genom tiderna mest dumdristiga riksdagsbeslut! Thage G. Peterson

”Sveriges antikärnvapenpolitik omöjlig med Nato-medlemsskap”, Pierre Schori och Maj-Britt Theorin på DN Debatt

De 25 ”försvarsdebattörerna” hävdar i sin mångordiga artikel (DN Debatt 7/1) att ”rysskräcken” skulle ligga bakom mot det starka motståndet mot en Nato-anslutning. Ändå vet många av undertecknarna, som ju arbetat under socialdemokratiska regeringar och varit våra kolleger i Utrikesdepartementet, att socialdemokratin alltsedan Olof Palmes tid talade klarspråk om invasionerna av Tjeckoslovakien och Afghanistan, förhandlade stenhårt och framgångsrikt om vår gräns mot Sovjetunionen i Östersjön samt arbetade konkret för människorättsaktivister i Sovjetunionen och dissidenter i Östeuropa, på samma sätt som dagens regering fördömt Moskvas Ukrainapolitik.

Men har man inte bättre argument för Nato, så kan man ju också locka med ett uppgående i vad skribenterna kallar ”historiens hittills kanske mest framgångsrika allians”. Efter militäralliansens fiaskotyngda ingrepp i Afghanistan och Libyen har osäkerheten och våldet snarare ökat, något som skarpt belyses i den uppmärksammade boken “Varför vi förlorade i Irak och Afghanistan” av den amerikanske armégeneralen Daniel Bolger. Läs artikel

Nato på sex minuter, Olov Abrahamsson i NSD

Under söndagen inleds Folk och Försvars stora konferens i Sälen. Det ska talas försvars- och säkerhetspolitik i dagarna tre. Gissningsvis kommer frågan om svensk anslutning till Nato att vara en av de frågor som diskuteras mest. Delar av borgerligheten trycker på för en svensk Nato-anslutning. Men det finns fortfarande ett stort folkligt motstånd mot ett svenskt Nato-medlemskap. Det syns bland annat i en opinionsmätning som DN/Ipsos presenterade under fredagen. Hälften, 50 procent, tycker att Sverige ska stanna utanför.

Under det senaste året har det dessutom ett antal namnkunniga svenskar börjat vädra sin skepsis mot Nato-vurmandet. Ett exempel är gruppen bakom den alternativa Nato-utredningen. Ledamöter i utredningen är Hans Blix (utrikesminister i den liberala regeringen 1978-79), Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam, Pierre Schori (biståndsminister i S-regeringen 1994-99), Stina Oscarson och Linda Åkerström.

De har bland annat tagit fram sex minuter lång film, ”Nato på sex minuter”, som redogör för de viktigaste argumenten mot svenskt medlemskap.

På sajten ”Bevara alliansfriheten” finns ännu fler argument för den som önskar motvikt och alternativ till Nato-förespråkarna i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Läs ledaren

”Bättre rusta upp Sverige än gå med i Nato”, Bodil Valero (MP) på DN Debatt

Ett antal ambassadörer och försvarsdebattörer skriver på DN Debatt (6/1) om varför de anser att Sverige bör gå med i försvarsalliansen Nato. Att svenska intressen ska styra är vi helt eniga om, samt att säkerhet i Östersjöregionen bäst byggs tillsammans med våra nordiska och baltiska grannländer. Det finns dock skäl varför Sverige inte bör gå med i Nato, skriver Bodil Valero (MP). Läs artikel

Fredsvilja och nationellt oberoende, kommentar till opinionsundersökning om Natomedlemskap

Trots hegemonin i opinionsbildningen har förespråkarna för ett svenskt Nato-medlemskap inte lyckats övertyga svenska folket. DN/Ipsos mätning, som redovisades 8/1, ådagalägger en stabilitet i opinionen. 50 procent av de tillfrågade motsätter sig medlemskap, endast 34 procent säger sig vara för.

Sådana siffror kan ändras. Det intressanta är stabiliteten över tid. En viss förskjutning i riktning mot Nato-positivism har förespråkarna kunnat notera under senare år – men det är absolut inte tal om något genombrott. I vårt närmaste grannland, Finland, är det folkliga medlemskapsmotståndet än mer uttalat och konstant. (Fast gänget av 25 försvarsdebattörer på DN-debatt 7/1 utelämnade helt frankt Finlands säkerhetspolitiska situation och orientering när de talade sig varma för svenska krigsinsatser i Baltikum!)

Läs merFredsvilja och nationellt oberoende, kommentar till opinionsundersökning om Natomedlemskap

Därför har de 25 försvarsdebattörerna fel – Sverige bör inte söka medlemskap i Nato! Ulf Bjereld

Det politiska landskapet för svensk Nato-debatt har förändrats, nu när samtliga fyra borgerliga partier förespråkar att Sverige skall söka medlemskap i Nato. Debatten i frågan kommer av allt att döma att bli livlig under 2016. Den 28 januari kl 18.00 på Nobelmuseet presenteras en Natoutredning initierad av personer aktiva inom politiken, diplomatin och kulturen. I dag på DN Debatt förordar 25 försvarsdebattörer att Sverige skall söka medlemskap i Nato.

Försvarsdebattörerna i DN påstår att ett svenskt Nato-medlemskap skulle öka Sveriges säkerhet. Men vilka argument för de egentligen fram till stöd för sin ståndpunkt? Jag har identifierat fem stycken argument, vilka jag redovisar nedan tillsammans med mina kommentarer. Läs blogspot

Säkerhetspolitik ändras i smyg, Stig Henriksson i VLT

Steg för steg och utan vare sig debatt eller direkt inflytande från svenska folket håller vi på att överge en säkerhetspolitisk ”Grand Strategy” som tjänat oss väl i över 200 år.Detta trots att redan ett allt intimare samarbete med Nato höjer spänningsnivån i vårt närområde, hjälper Putinregimen med den yttre fiende en allt mer trängd auktoritär regim behöver, föser in oss under ett kärnvapenparaply, gör oss till vapenbröder med ett land som bombar sin egen befolkning och minskar ytterligare vår möjlighet att vara en röst i världen som pläderar för fred och avspänning. Ett fullt medlemskap innebär allt detta. Men dessutom, då vi brukar följa våra förpliktelser, skulle ett medlemskap innebära nära en fördubbling av försvarsutgifterna; en ökning med hisnande 40 miljarder kronor per år. Hur kunde vi hamna här? Läs artikel

”Förenklad och ohistorisk syn på säkerhetspolitiken”, Sven Hirdman svarar de “25 musketörerna” på DN Debatt

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att trygga Sveriges säkerhet i vid bemärkelse. Det innebar inte bara att vi skall ha ett ändamålsenligt och trovärdigt försvar mot eventuell aggression utan även att vi bör föra en politik som minskar och helst undanröjer riskerna för att vi blir indragna i konflikter som hotar vår säkerhet. Det är således ett starkt svenskt intresse, att det råder fred och avspänning i vårt område här i Nordeuropa och i synnerhet i stormaktsrelationerna.

De 25 ”musketörerna” har två grundläggande argument för sitt ställningstagande att Sverige bör gå med i Nato:

1. Att Ryssland är en aggressiv stormakt som hotar andra länder, inklusive i Östersjöregionen, och att Sverige skulle få skydd från sådan aggression genom medlemskap i Nato.

2. Att de baltiska staterna är särskilt utsatta för rysk aggression, och att för att de skall kunna försvaras av Nato krävs svensk medverkan i samarbete med Nato, dvs. medlemskap.

Låt oss granska dessa argument närmare. Läs artikel

Sverige som bas för Nato-stöd till Baltikum, Lars-Gunnar Liljestrand, kommentar till artikel på DN Debatt

Dagens Nyheters debattsida (7/1) skriver 25 försvarsdebattörer att Sverige skall gå med i Nato utifrån våra egna svenska intressen.

Debattörerna hävdar att ett svenskt Nato-medlemskap inte skulle öka spänningen i Östersjöområdet mera än att det blir ”rysk irritation och hotfullt propagandakrig”. Förespråkare för fortsatt svensk alliansfrihet har understrukit att ett Nato-medlemskap sannolikt skulle uppfattas som mycket provokativt och leda till inte bara irritation och propaganda från Rysslands sida utan mer militär övningsverksamhet från båda sidor, fler överflygningar och incidenter från båda sidor och en ökad uppbyggnad av militära styrkor i området från båda sidor. Inget av detta ligger i vårt intresse.

Läs merSverige som bas för Nato-stöd till Baltikum, Lars-Gunnar Liljestrand, kommentar till artikel på DN Debatt