Att falla eller inte falla undan, kommentar till ledare i Borås Tidning

Ledarkommentaren i Borås Tidning (24/2) i anslutning till den i veckan avgivna utrikesdeklarationen till riksdagen är på många sätt intressant. Den å ena sidan applåderar regeringens fasta hållning gentemot Ryssland, dock utan att problematisera vad Sveriges policy att inte prata med sin ryska granne medför med avseende på vår trovärdighet i Moskva; å andra sidan angriper den företrädare för regeringsalliansen för att de inte kan förklara hur Sverige skulle stödja ett angripet Baltikum militärt, med en antydan om att Sverige i ett sådant läge skulle visa undfallenhet mot en angripare.

Att stå utanför krig i vårt grannskap kan emellertid inte kallas undfallenhet – det vill säga att ”Putin kan fortsätta att gäspa”. Den stat som inte blir angripet i ett storkrig, eller ens i ett regionalt krig, har ingen skyldighet att ingripa till någon annans skydd: det gäller för dess ledning primärt och endast att skydda den egna befolkningens intressen. Som Mats Björkenfeldt visat på denna sajt, kan den tandlösa så kallade solidaritetsförklaringen från 2009, vilken går som ett mantra genom den säkerhetspolitiska liturgin, inte vara riktningsgivande för vårt lands hållning. Tänk tanken att Ryssland, ett grannland, blev angripet – hur skulle vi förhålla oss då? Att inte delta i angreppet är självklart. Men skulle Sverige verkligen underlätta för andra parter att utföra sådana operationer?

I det senare fallet frestas man verkligen att tala om undfallenhet.

Tämligen anmärkningsvärt är för övrigt att BT-ledaren knyter samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd till vår bristande nationella försvarsförmåga. Tanken är således att detta avtal, med de många samarbeten det kunde möjliggöra, skulle kunna ersätta ett svenskt folkförsvar, som regeringar av olika schatteringar – och inte minst den närmast föregående – har varit med om att avveckla.

Vi behöver definitivt ett starkt svenskt försvar – men inte för att Ryssland skulle vilja anfalla oss utan för att det ska låta bli att anfalla oss. Inte heller vill vi bli anfallet av något annat land. Det liggande förslaget till värdlandsavtal torde inte minska risken för att Sverige att blir indraget i krig. Däremot är risken för att vi faller undan för andra intressen än de svenska uppenbar, också om sannolikheten i dagsläget inte kan anses vara överdrivet stor. Men andra tider kan komma. Det är därför som detta avtal bör avvisas av riksdagen.