För tio år sedan kunde medlemmar i försvarsberedningen trosvisst deklarera att Sverige försvaras bäst i Afghanistan. Ingen satsning behövdes på det nationella försvaret som i stället skars ned kraftigt.
I dag är huvuduppgiften att försvara Sverige men åratal av försummelser av det egna försvaret har ställt Sverige sårbart i det alltmer spända säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet.
Hur det blev så här framkommer in en rapport från Totalförsvaret forskningsinstitut (FOI) från den 15 juni i år som belyser hur Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan påverkade det nationella försvaret.
Insatsen i Afghanistan var under tolv år det svenska försvarets helt dominerande verksamhet. Under den här perioden drogs försvarets anslag ned och värnplikten avskaffades främst för att möjliggöra kommendering av personal till den internationella insatsen Isaf.
Utbildning, träning, materialanskaffning och personalförsörjning inriktades på behoven för styrkan i Afghanistan medan nationellt inriktade kompetenser fick stå tillbaka. Skillnaderna mellan uppgifterna för Isaf i Afghanistan och ett nationellt territorialförsvar uppenbarade sig på en rad områden. Läs artikel