Vapenstillestånd!

Anders Björnsson

Fruktansvärda saker utspelar sig i Ukraina sedan snart fyra månader. Den ryska krigsmaskinen sprider överallt förödelse. Den dödar urskillningslöst men skördar själv stora offer. Den ryska makten bryter mot internationell lag. Alla anti-imperialister måste kräva: ”Ryssland ut ur Ukraina!”

Ju längre kriget pågår, desto mer drabbas det angripna landet, angriparen mindre. Dess försvarskrig är rättfärdigt, men det måste få ett snart slut. Risken är annars, att den ukrainska nationen går i graven – eller att Nato-sidan inskrider och vi får ett ännu blodigare krig, kanske med kärnvapen.

Vad som nu primärt måste eftersträvas är ett vapenstillestånd; detta arbetar Frankrike och Tyskland uppenbarligen för. Kanske av det slag som fick slut på det finska fortsättningskriget i september 1944. Motståndaren, Sovjetunionen, hade då överhanden. Men det tappra finska folket säkrade sin fortlevnad, med vissa landavträdelser. Finland var dock inte den enda europeiska stat, som förlorade land i andra världskrigets slutfaser.

Detta handlar inte om att rädda ansiktet på Vladimir Putin, en stormaktsgangster av gängse snitt. Men ukrainarna behöver fred. Den kan gå ut över territorium. Å andra sidan fick den ukrainska sovjetrepubliken polsk mark 1945, när Östgalizien annekterades, och behåller den fortfarande. Gränsjusteringar är legio i storpolitiken.

Sveriges naturliga roll hade varit att gå in som medlare i denna förfärliga konflikt, som grundar sig i ett brutalt överfall. Men den svenska regeringen har gjort sig till Rysslands sturska fiende och därmed ställt sig åt sidan. Det är en historisk olycka. Det är en diplomatisk miss av väldiga proportioner.

 

För Opulens. (Införd efter förkortningar den 16 juni.]