Anm: Artikeln har också publicerats på Kkrva.se
Kapten Sigge Winell efterlyser en utredning av Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan för att klarlägga syftet med den nu 19 år långa insatsen: ”Vad var egentligen det övergripande målet med insatsen? Och var det målet, så här i efterhand, det ’rätta’ ”
Det är bra att frågan ställs. Mycket om kriget är fortfarande sekretessbelagt och en verklig genomlysning saknas.
Däremot är det väl idag ingen som tror att syftet för Sveriges del var annat än att visa lojalitet med USA och Nato för att kvalificera oss som en pålitlig framtida partner. Under årens lopp har det, som Winell påpekar, förts fram en rad högst vällovliga andra syften som skolor för flickor, kvinnors rättigheter, bygga en rättsstat osv.
Regeringens utredning om Sveriges deltagande i kriget 2002–2014 som framlades 2017 visade tydligt att dessa mål aldrig var att ta på allvar. Endast ett mål, lojalitet med USA och Nato, uppfylldes enligt utredningen.
Det var och är USA:s krig och det har aldrig från amerikanskt håll gjorts någon större affär av att säkra mänskliga rättigheter i Afghanistan. Visserligen kom från Washington någon gång uttalanden i den riktningen som president Bushs tal om att hjälpa det afghanska folket, kvinnor och barn. Men det var mest för hemmaopinionen.
USA:s särskilda ombud för Afghanistan och Pakistan Richard Hoolbrooke slog fast: ”Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna nationella säkerhetsintressen.”
USA ser till sina geopolitiska intressen i regionen och där blir Afghanistan viktigt. Inte för intet har olika imperier från väst försökt ockupera landet och det nu pågående kriget är det femte i modern tid.
Så kallad civil-militär samverkan, CIMIC, var under några år en doktrin som användes för att beskriva kriget. Tanken var att man militärt besegrar upproret och skapar utrymme för att bygga upp ett nytt civilsamhälle. Doktrinen har sitt ursprung i Vietnamkriget med de så kallade strategiska byarna som skulle avskilja befolkningen från gerillan. Hur lyckat det var vet vi. Trots det levde CIMIC-doktrinen kvar och skulle vara ledstjärnan för den utländska interventionen i Afghanistan. Där fick den ett nytt namn, Provincial Reconstruction Team, PRT. Alla utredningar i västländerna om insatsen i Afghanistan visar att CIMIC/PRT aldrig fungerade.
Tysklands förre regeringschef Gerhard Schröder uttalade i en intervju för Der Spiegel att man var tvungen att hänvisa till humanitära syften för att få tyska folket att acceptera kriget. Som Winell så riktigt sammanfattar det: ”ISAF styrkorna prioriterade ’träff i målet’ över den humanitära hjälpen. ”
Vårt deltagande i kriget har knappast stärkt det svenska försvaret, även om Winell menar att en del positiva erfarenheter vunnits (stridserfarenhet, sjukvårdstjänst mm).
Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) kommer till en betydligt mer negativ slutsats i sin genomgång av kriget (rapporten Det är på riktigt nu!) och menar att erfarenheter av att strida i små grupper mot en gerilla och söka undvika att drabbas av vägbomber inte stärker ett svenskt nationellt försvar. Kriget gjorde att viktig träning i förband upp till brigadnivå inte genomfördes och vi kom efter i hela den nödvändiga återuppbyggnaden av försvaret.
Fram till idag har det talats lite om att Sverige deltog i det smutsiga kriget i Afghanistan. Det handlar om så kallad targeted killings där specialstyrkor gick in i afghanska hem på natten och tillfångatog eller dödade dem som utpekats som upprorsmän.
Svenska Försvarsmakten har svarat på en skriftlig fråga från Föreningen Afghanistansolidaritet om huruvida svenska Isaf-soldater medverkat i sådana operationer och medgivit att det skett i olika fall.
Sverige har också som ett av 14 länder (”14 eyes”) deltagit i insamling av underrättelser om enskilda personer i Afghanistan. Uppgifterna har sedan legat till grund för upprättandet av vad som kallas Natos dödslistor (Natos Todeslisten, enligt Der Spiegel).
Nu när de värsta striderna är över i Afghanistan börjar tabun kring targeted killing att lätta. Ändå är det häpnadsväckande att man idag i ett populärt program på television kan se en person från en svensk specialstyrka skryta om uppdrag som handlar om att vid nattliga räder i afghanska hem söka upp och oskadliggöra talibanledare (gäst hos Carina Bergfeldt, SVT).
Det handlar här om vad som kan vara utomrättsligt dödande, det vill säga krigsbrott och brott mot humanitär rätt.
Regeringens utredning om kriget som kom 2017 tog inte upp sådana frågor. Utredaren hänvisade till att man inte fått direktiv om att behandla dessa.
Winell efterlyser mer granskning av Sveriges insatser. Det är bra, men då måste man också ta upp misstankar om utomrättsligt dödande.
Lars-Gunnar Liljestrand
Medutgivare av alliansfriheten.se och tidigare ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet