”Sverige kan göra mer för avspänning i Europa”, svd.se

Hans Blix, Rolf Ekéus och Sven Hirdman.

Dagens svenska säkerhetspolitik utgår från att ryssen kommer, snarare förr än senare. Enligt Försvarsberedningen har det säkerhetspolitiska läget försämrats i Sveriges närområde och i Europa. Som huvudorsak framhålls Rysslands agerande. Beredningens slutsats är att ett (ryskt) väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas.

Det svenska territorialförsvaret rustas upp, vilket är välbehövligt. Sveriges militära samarbete med Nato och USA har kraftigt stärkts, inte minst i form av krigsövningar. I höstas deltog Sverige i den stora Natoövningen Trident Juncture i Nordnorge, som utgick från att ett krig utbrutit med Ryssland på Nordkalotten.

Det är sant att det säkerhetspolitiska klimatet i Nordeuropa har försämrats, och vi har inte någon idyllisk syn på ett autokratiskt och oligarkiskt Ryssland som med cyberverksamhet söker störa västerländska demokratier.[…]

Praktiska åtgärder för att minska risken för incidenter i Östersjöområdet.

Vi bör tillsammans med Finland och andra länder arbeta för en överenskommelse om användning av transpondrar på militärflygplan för att minska risken för kollisioner. Vi borde även verka för ett sjöräddningsavtal som omfattar alla Östersjöstater. Bilateralt bör vi förhandla en överenskommelse med Ryssland om att våra militära flygplan och fartyg skall hålla bestämda minimiavstånd till varandra för att undvika incidenter; sådana har inträffat. […]

Vi borde tillsammans med bland annat Finland ta initiativ till att se över OSSE:s så kallade militära förtroendeskapande åtgärder. Det gäller övervakningsflygningar över andra länders territorium, Open Skies; föranmälan och inbjudan till observation av militära övningar av olika storlekar; inspektion med kort varsel av militära anläggningar; restriktioner för territoriell utplacering av vissa vapensystem enligt öst–väst-avtalet om konventionella styrkor i Europa, CFE.[…]

Inom EU bör vi söka bidra till en mer sammanhållen och avspänningsinriktad europeisk politik gentemot Ryssland. I fokus står givetvis Ukraina. Det är uppenbart att annekteringen av Krim varken kommer att hävas eller erkännas. Det är lika uppenbart att avspänning förutsätter att Ryssland drar sig ur östra Ukraina och välkomnar och samarbetar med landet som politiskt och ekonomiskt fritt – men fritt också från militär integration med väst. Läs artikel