Artikeln “’Coalitions Of The Willing’ To Protect The Strait Of Hormuz Runs Into Difficulties – Analysis” ger en bra sammanfattning av situationen.
Den internationellt erkända farleden västerut genom Hormuzsundet ligger inom Irans territorialvatten. Naturligtvis är det bara Iran som har behörighet att upprätthålla ordning och säkerhet inom sitt territorium. Motsvarande gäller inom alla andra sund, som enligt folkrättens regler ska hållas öppna för oskadlig genomfart av internationell sjöfart, till exempel Öresund, Kertjsundet och Gibraltar.
Det är emellertid tveksamt, om kuststaten kan få ta till så drastiska metoder som att borda och beslagta fartyg på dessas väg genom sundet. Detta skulle kunna övervägas endast i fall av mycket grova överträdelser och genomfart som inte är oskadlig. Riktigt så långt som Craig Murrray vill jag kanske inte gå:
“There are two circumstances in which the UK could intercept the Iranian ship in the Strait of Gibraltar legally. One would be in pursuance of a resolution by the UN Security Council under Chapter VII of the UN Charter. There is no such resolution in force. The second would be in the case of a war between the UK and Iran or Syria. No such state of war exists (and even then naval blockade must be limited by the humanitarian measures of the San Remo Convention).”
Irans bordning och beslag av tankern Stena Impero var ett rättsstridigt svar på britternas olagliga bordning och beslag av supertankern Grace 1 i Gibraltar.
Detta har av britterna motiverats med EU:s sanktioner mot Syrien. Tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt har påpekat att detta inte låter sig göras. Eftersom Grace 1 inte har någon anknytning till EU, kan fartyget inte heller omfattas av EU:s sanktioner.
I sammanhanget skulle man också kunna diskutera de komplikationer som Gibraltars status i förhållande till Storbritannien och EU medför.
Den tyngsta invändningen, enligt min mening, är dock att sanktioner aldrig kan innefatta bordande och beslag av fartyg. Sådant utövande av våld går utöver de gränser, som måste sättas för vad som kan kallas sanktioner.
EU:s sanktioner mot Syrien (Rådets beslut 2013/255/GUSP, av den 31 maj 2013, om restriktiva åtgärder mot Syrien) innehåller inget om bordning och beslag av fartyg. Däremot finns en bestämmelse om inspektion av last i artikel 26:
”1. […] i enlighet med nationell lagstiftning och i överensstämmelse med internationell rätt, särskilt havsrätten och relevanta internationella avtal om civil luftfart och sjötransportavtal, inspektera alla sådana fartyg och luftfartyg i sina kusthamnar och på sina flygplatser samt inom sina territorialvatten, i enlighet med sina behöriga myndigheters beslut och förmåga samt, vid behov med flaggstatens samtycke, i enlighet med internationell rätt för territorialvattnet.
- Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell lagstiftning och i överensstämmelse med internationell rätt vid upptäckt beslagta och bortskaffa varor som det enligt artikel 1 eller 2 är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.”
Mig veterligt har artikel 26 inte åberopats av britterna. Troligen mest på grund av att det är uppenbart, att britternas agerande inte är i enlighet med havsrättens regler. Och Iran skulle faktiskt också kunna besluta om sanktioner. När det gäller Hormuzsundet tror jag att britterna håller med om att sanktioner inte kan ha företräde framför reglerna om oskadlig genomfart genom sund nyttjade vid internationell sjöfart.