Solidariteten ligger i vår krigsavhållande förmåga. Per Blomquist

Sveriges utrikesminister Margot Wallström har, enligt Claes Arvidsson (Svenska Dagbladet 2/5), twittrat om att Sverige kan gå sin egen väg. Den egna vägen är en mycket god väg, menar jag, med tanke på Sveriges betydelsefulla militärstrategiska läge i Norden.

Den ryske utrikesministern Sergej Lavrovs uttalande ”om motåtgärder om Sverige blir medlem i Nato” är en naturlig reaktion från rysk sida. Om Ryssland mister ett militärt neutralt Sverige på 160 mils bredd som skydd mot huvudantagonisten USA/Nato, finns väl all anledning för Ryssland att vidta motåtgärder. Skulle USA/Nato dessutom kunna tillföra flygstridskrafter att verka från svenska flygbaser, så får Ryssland ett verkligt utsatt läge. Det är till dels om detta som värdlandsavtalet handlar. Hoppas fria riksdagsledamöter inser det.

Aktivisterna för anslutning till Nato, sådana som Mats Johansson och Claes Arvidsson, vet mycket väl att Rysslands militärstrategiska utgångsläge starkt skulle försvagas om Sverige övergav sin militära neutrala hållning. Det är då närmast genant att Svenska Dagbladet så flagrant lånar ut nästan hela sin ledarsida den 2 maj 2016 till propaganda mot svenska folkets ställningstagande i försvars- och säkerhetspolitiken – medborgarna står för militär neutralitet!

Det talas om rädsla för Ryssland. Den finns en sådan. Den skapas av den propaganda som förs – inte mot Putin utan mot Ryssland. Visst har Ryssland en annan kultur än vi, och den kan vi inte påverka i någon större utsträckning. Samtidigt har Ryssland en stor befolkning som ogillar krig. Varför då denna svenska propaganda för krig? Svenska Dagbladet kan inte vara omedvetet om att en liten okunnig militär elit anser att Sverige som förtrupp till Nato ska kunna anfalla över Östersjön mot Baltikum, där Ryssland antagits ha stört ordningen. Hur långt får propagandan gå? Dagens Nyheter har på debattsidan också kolporterat detta elitens argument!

USA/Nato har en överlägsen krigsorganisation, vars styrka främst finns på oceanerna med marin- och flygstridskrafter. Med hot om krig, insatser som det numera heter, ska hegemonin upprätthållas. Jag har inte svårt att leva med detta, samtidigt som jag anser att Sverige verksamt måste bidra till avspänning, fred och frihet. Hur ska detta åstadkommas?

Sverige i Norden befinner sig i ett militärstrategiskt nyckelområde med betydelse för tre storheter: Ryssland, EU, USA/Nato. Om Ryssland ska kunna komma åt ett försvarat svenskt markterritorium krävs insatser av flygstridskrafter. (Baltikum är något annat, som den kloke Teo Sommer har insett.) Ryska flyginsatser mot ett försvarat svenskt territorium för upp kriget på den osannolika nivån. Stormakterna går in för luftkrig, vilket kan gynna svenskt försvar av markterritoriet.

Sverige ska ha en indirekt defensiv strategi, det vill säga inte strida front mot front eller i medveten duell, med ett folkförsvar över ytan. Om detta skapas utgör det en militär styrka som ryms inom en rimlig småstatsekonomi. För Ryssland skulle detta svenska försvar utgöra ett väsentligt skydd mot antagonisten USA/Nato, som har sin överlägsna styrka i marin- och flygstridskrafter på oceanerna. Detta försvar av vårt vidsträckta markterritorium skulle i hög grad verka ”solidariskt”, som det numera heter, gentemot alla Sveriges kringliggande parter och verka krigsavhållande på stormakterna.

 

Anmärkning. – Per Blomquist är överste 1 gr. och har tidigare medverkat på denna sajt.