Den 16 januari hävdes sanktionerna mot Iran, sedan IAEA konstaterat att landet fullföljt alla åtaganden om ändring av dess kärnteknikprogram. Detta måste hälsas med glädje av alla som verkar för avspänning och fredlig samexistens mellan stater. Det är ett framsteg att avtalet med Iran kunnat undertecknas av alla fem stormakterna med vetorätt i FN:s säkerhetsråd samt av Tyskland.
Det har inte gått att visa att Iran brutit mot icke-spridningsavtalet genom att producera kärnvapen. IAEA har heller inte lagt fram några bevis för att så skulle ha skett. Icke-spridningsavtalet förbjuder inte stater att forska om och ta fram teknik för kärnvapen – den röda linjen går vid att tillverka kärnvapen.
Konflikten med Iran ligger på ett annat plan. Det är misstron mellan Iran och stormakterna om framtida avsikter med kärnteknikprogrammet samt den 40-åriga konflikten mellan främst USA och Iran som har förvärrat relationerna, och därför är det nu mycket bra att avtalet har kommit till stånd.
Ett litet alliansfritt land som Sverige har allt intresse av att spänningarna i världen sänks, och avtalet är definitivt ett steg i rätt riktning. Sverige bör också fortsatt verka, enligt sin långa tradition av kärnvapennedrustning, för att stormakterna minskar sina kärnvapenarsenaler.. Icke-spridningsavtalet gäller samtliga stater som har skrivit under, inte bara dem som av ideologiska skäl utpekas av stormakterna som pariastater.