Att Sverige i det läge som uppstått i norra Europa diskuterar sin försvarsförmåga är självklart motiverat. Men det borde ske inom en granskning med ett säkerhetspolitiskt vidvinkelobjektiv…
De ansträngningar som EU med Tyskland och Frankrike i spetsen gör för att få slut på Ukrainakonflikten och förhindra ett nytt kallt krig, och förnyad bipolaritet, är av central betydelse för Sverige och vi måste som EU-medlem och Östersjöstat vara engagerade i dem…
Det är svårt att se att anslutning av Sverige eller Finland – eller båda – till Nato skulle ens marginellt förstärka den fullt tillräckliga avskräckningssignal som redan finns. Att från svensk sida avstå från ”planering för samordning” av svenska och allierades åtgärder – för att inte tala om integrerade militära anläggningar på svenskt territorium – är inte säkerhetspolitiskt något negativt. Tvärtom, det är ett sätt – men inte det enda –på vilket vi kan bidra till EU:s ansträngningar att dämpa spänningen. Läs artikel