Rötmånadens sensationer intresserar inte de finländska medierna, Paavo Lipponen, hbl.fi

Sedan 10–15 år tillbaka har medierna fört sin kampanj mot det parlamentariska systemet genom att regelbundet attackera politikerna, som om de vore skurkar. Det kan handla om riksdagens hushållning eller ledamöternas förmåner. Å andra sidan har ledande medier agiterat för att upphöja någon till Den Store Ledaren som ordnar allt.
Denna auktoritaristiska tendens var tydlig i det uttalande som Björn Wahlroos gjorde för drygt ett par veckor sedan. Eftersom politikerna inte, enligt Wahlroos, kan fatta beslut borde Finland gå den presidentiella vägen. På svenska skulle detta betyda den östeuropeiska vägen. Vi kunde ansluta oss till den växande autoritära rörelsen, med Donald Trump i spetsen…
Presidenten leder utrikespolitiken, det måste vara klart. Naturligtvis i samarbete med regeringen. Statsministern leder EU-politiken, det borde vara lika klart. Annars förlorar Finland inflytande.

Det är dags, efter sex år, att konstatera, att Sauli Niinistö har skött utrikespolitiken bra. Jag undrar hur dåligt informerade lämmeljournalisterna, även presidentkandidaterna, är om den framgång som mötet mellan president Niinistö och president Vladimir Putin i Nyslott var för Finland.

Journalistskaran i Nyslott var enbart intresserad av relationerna mellan Ryssland och USA. Vad Putin hade att säga om det kunde han ha sagt var som helst. Det som var viktigt för Finland för mötets resultat intresserade inte medierna. “Inga överraskningar”, var presidentkandidaternas reaktion.
Det som Niinistö kunde rapportera om Nyslottsamtalets resultat var en jättesuccé. Den nordliga dimensionens miljösamarbete – senast avfallsvattenreningsverket i Kaliningrad – hyllades. Klar framgång nåddes om anläggningen för miljöfarligt avfall Krasnyj Bor utanför S:t Petersburg. Men överenskommelsen om samarbete i bekämpningen av svartkolsutsläpp i det arktiska området var ett genombrott av global betydelse, en riktig sensation. Läs artikel