Det är bra att nya regementen byggs upp i olika delar av landet men det krävs en stark försvarsopinion för att de skall inriktas på försvar av det svenska territoriet. Antalet garnisonsorter inriktade på lokalt försvar skulle behöva återställas.
Försvarsmakten vill inte ha nya regementen: ”Klarar oss utan”, meddelar Sveriges Radio den 2 januari.
Försvarsledningens argument är att det kostar för mycket att bygga nytt eller att rusta upp äldre regementen. Till det kommer extra administrativa kostnader enligt försvarsledningen.
I stället vill man koncentrera utbildningen till färre orter.
Försvarsledningen utgår från en försvarsmakt som främst är baserad på yrkessoldater och då ser man med självklarhet på organisationen som vilken företagsledning som helst. Kortsiktig effektivitet och kostnadsreduktion blir ledstjärnan.
Riksdagens försvarsbeslut från den 15 december 2020 innebar att fem nya regementen och en ny flygflottilj skulle etableras under de följande åren.
Den tidigare försvarsministern Peter Hultqvist vänder sig nu mot försvarsledningens rekommendation och pekar istället på att fler regementen kan komma att beslutas av riksdagen. Bland annat tar han i inslaget i Sveriges Radio upp behovet av ett nytt regemente i Norrbotten.
Riksdagens beslut om nya regementen i Falun och Sollefteå (Östersund) är inte i första hand för Sveriges territorialförsvar. Motiveringen var istället att beslutet om den geografiska placeringen hängde ihop med Sveriges närmande till Nato. Regementena skulle säkra transiteringar till Sverige och genom Sverige av Natostyrkor som vid kris och krig placerats i Norge.
När Hultqvist som nu är Försvarsutskottets ordförande tar upp behovet av ett nytt regemente i norra Norrbotten nämner han för Sveriges Radio på samma sätt behovet inom Nato och den ökade strategiska betydelsen av Arktis som styrande och att ett nytt regemente i norr skulle förbättra möjligheterna att ta emot utländsk trupp.
”Arktis kommer vara en het region framöver. Vi hade tidigare ett regemente i Kiruna exempelvis. Det är den typen av överväganden man bör göra.”
Hultqvist har tidigare i en artikel den 27 oktober 2022 utvecklat resonemanget och det handlar inte i första hand om svenskt försvar:
”I Nato bör Sverige och Finland ihop med Norge skapa en gemensam armé för Nordkalotten.” Det gäller alltså en Natostyrka i enlighet med Natos strategiska koncept, som antogs på toppmötet i Madrid i juli år (tidigare kommenterat på den här sajten), där betydelsen av Arktis slogs fast.
”En väldigt viktig uppgift”, förklarade Hultqvist då, ”blir att samordna arméerna i Finland, Sverige och Norge på norra skandinaviska halvön så att det i praktiken fungerar som en armé”.
Den svenska politiska ledningen och försvarsledningen står för en försvarspolitik som väsentligen skiljer sig från Finlands.
Den finske försvarsministern Antti Kaikkonen avvisade den 30 december 2022 allt tal om att förändra landets försvarspolitik och försvarets uppbyggnad vid ett medlemskap i Nato:
”Det nuvarande nätverket av garnisoner är också bra under NATO-medlemskapet. Den är utformad för den nuvarande åldersgruppen av ungdomar som går in i tjänsten som nybörjare.”
De finska garnisonerna är placerade för att möjliggöra ett territorialförsvar av hela landet och bidra till en stark koppling mellan den lokala civilbefolkningen och det militära försvaret. Kaikkonen framhåller att den finska försvarsledningen har samma uppfattning:
”Jag har också frågat det här om försvarsmaktens inriktning, och det finns en uppfattning om att de befintliga garnisonerna tjänar dagens behov väl, så låt oss gå med detta.”
Finska politiker och försvarsledningen har vid upprepade tillfällen slagit fast att även vid ett Nato-medlemskap kvarstår den centrala uppgiften för försvarsmaktent att försvara hela det egna territoriet och att det finska försvaret är den yttersta garantin för landets möjligheter att överleva. Man lyfter även fram att den mycket höga försvarsviljan hos det finska folket beror på att man har förtroende för försvaret som baseras på allmän värnplikt och det tydliga löftet från politiker och militär att hela landet skall försvaras, varför regementena är placerade geografiskt för att säkra detta.
Kopplingen mellan lokalsamhället och försvaret blir naturlig, då de värnpliktiga uppbådas och tas ut i hembygden och har till uppgift att försvara den. Denna lokala förankring av försvaret är en enorm fördel i händelse av allvarlig kris eller hotande krig, då de som skall delta i försvaret behärskar terrängen och övriga omgivande förhållanden och lokaliseringar.
I den nya handboken för försvarets personal Svensk soldat & sjöman, SV Sold 2023, står följande om försvarsviljan:
”Att allmänheten har förtroende för Försvarsmakten, och upplever att den har relevans är centralt för att verka avhållande mot angrepp på Sverige och Sveriges integritet. Tillsammans med övriga aktörer inom totalförsvaret och våra internationella partner ska Försvarsmakten bidra till hög tröskeleffekt. Vi ska inom ramen för befintliga resurser lämna stöd för att öka samhällets motståndskraft och uthållighet samt rädda liv och höja Sveriges tröskelförmåga. Försvarsmakten ska inge stort förtroende hos medborgare, uppdragsgivare och samarbetspartners.”
Detta blir mest besvärjelser då försvarsledning och politiker inte verkar för ett territorialförsvar för hela det egna landet.
Vi har politiker som Magdalena Andersson och Peter Hultqvist, vilka ibland talat om att skapa ett folkförsvar.
Men med den fortsatta inriktningen på ett yrkesförsvar och upprättandet av nya regementen, främst för att säkra transiteringar av Natotrupper och möjliggöra för svenska styrkor att operera utanför landets gränser, byggs inget folkförsvar.