Karlshamn är Sveriges fjärde största energihamn. Den absolut största delen av trafiken kommer från Polen, Baltikum och Ryssland. Av 1100 fartyg om året har 700 rysk anknytning. Ryssarna lossar mest flis, virke, gas och olja. Hälften av all diesel och bensin som bränns i Sverige är rysk.
Hamnen har stora expansionsplaner, kajerna ska bli längre och djupet djupare, bland annat för att vara en del i ”sidenvägen” mellan Europa och Kina.
Det var detta intresse som Margot Wallström tog fasta på och gav företräde när hon och försvarsminister Peter Hultqvist i måndags kväll gav sitt medgivande till att Karlshamn går vidare med kontraktet med Wasco, det internationella konsortium som fått Nord Streams uppdrag att lägga ut gasledningen mellan Tyskland och Ryssland…
Oppositionen skräder inte orden. Sverige har vikt ner sig, Sverige är köpt, kommunpolitik avgör svensk säkerhetspolitik. Man jämför till och med Karlshamns affärer med 1940-talets transittrafik av tyska trupper.
Att alliansfria Sverige av säkerhetspolitiska skäl skulle stoppa gasleveranser till Europas största Nato-land var och är i bästa fall fria fantasier, i värsta fall ett oansvarigt storhetsvansinne som bara kan drabba moderater som vittrar sosseblod…
Utrikesminister Margot Wallströms position kan precis lika gärna beskrivas som stark. Svenska handelsintressen är något vi ska försvara, och har försvarat med framgång. Det fria havet och öppna hamnar är ett tidlöst, djupgående och friskt svenskt intresse. Det är ingen slump att UD:s huvudsakliga syssla är att främja svensk handel, eller att den svenska flottan sedan 1600-talet bekämpar pirater i Medelhavet och Röda havet. (Barbareskstaterna mutades med bärnsten och levande renar.) Läs artikel