”Stärkt konstitutionell beredskap” är den ganska anonyma titeln på ett mastigt 550-sidigt betänkande från en statlig utredning som nyligen lämnades över till regeringen. Denna utredning, med det intetsägande namnet ”Kommittén om beredskap enligt regeringsformen”, har haft det sällsamt prekära uppdraget att mot bakgrunden av covid-pandemin se över hur grundlagen bör ändras för att regeringen ska kunna agera snabbare vid framtida kriser. […]
Förslaget innebär i korthet att regeringen vid kriser i fredstid ska i ett eget beslut kunna ge sig själv så kallad normgivningskompetens, alltså den rätt att stifta lagar som i vanliga fall tillkommer riksdagen exklusivt.
Det låter kanske oskyldigt. Men i klartext handlar förslaget om möjligheten för regeringen att i akuta nödlägen på egen hand och efter egen bedömning utlysa ett regelrätt undantagstillstånd som sätter de normala politiska och juridiska regelverken ur spel. Samt att detta alltså skulle kunna ske även när det formellt råder fred i landet.[…]
”Syftet är att regeringen ska kunna agera i akuta situationer då det föreligger hot mot eller fara för allmänna intressen som är viktiga att värna i kriser och där befolkningen har berättigade krav på att det allmänna ska vidta åtgärder” [vår kursivering]. […]
Kommittén inser också att det finns faror:
”att regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten har principiell betydelse och att förändringar av dessa kan vara förenade med risker. Det kan t.ex. inte uteslutas att särskilda lösningar för kriser, som ger regeringen större makt, kan komma att användas i fall som de inte är avsedda för.”
Man förslår därför ett par, tyvärr delvis otillräckliga, nödutgångar. Dels ska vissa lagar undantas. Enligt förslaget bör regeringen aldrig kunna stifta, ändra eller upphäva grundlagarna, riksdagsordningen eller lagen om val till riksdagen. Dels vill man villkora normgivningsrätten och införa en sorts efterhandskontroll från riksdagens sida. Läs artikel