Hösten 1795 utkom i Königsberg (i dag Kaliningrad) en liten skrift av stadens främste filosof, Immanuel Kant (1724-1804). Hans skrift hette Zum ewigen Frieden. Boken kan sägas vara en inspirationskälla till Kelloggpakten 1928, som genom sextiotvå staters påskrifter av traktatet kriminaliserade krigen och till FN-stadgans våldsförbud.
Fältmarskalken Helmuth von Moltke (1800-1891) var en som gick i polemik med Kant: ”Den eviga freden är en dröm och inte ens en vacker dröm. Kriget är en del av den gudomliga världsordningen.”
Boken har översatts till svenska av professor Alf W. Johansson och har nu kommit ut i en andra, reviderad utgåva: Om den eviga freden (Daidalos 2018).
Boken inleds med en 38-sidig lång mycket läsvärd essay av Johansson: ”Fredstanken i Europa”. Han konstaterar bland annat dels att mellan 1945 och 1984 utspelades 159 krig, varav 150 i tredje världen, dels att den ”mellanstatliga konflikten har blivit allt mer sällsynt.”
På denna sajt har Kant tidigare uppmärksammats av Rolf Andersson och Mats Björkenfeldt