Under den senare hälften av 1990-talet skedde en drastisk förändring i mönstren hur de fyra nordiska länderna Danmark, Finland, Norge och Sverige bidrog till fredsbevarande insatser. Från att ha varit bland de mest aktiva truppbidragande staterna i FN-ledda operationer minskade de nordiska truppbidragen kraftigt på kort tid. Anna Savolainen, masterexamen i freds- och konfliktkunskap, gör en analys över varför det har blivit så här…
…NATO:s säkerhetspolitiska roll är dock inte självklar på längre sikt. För det första är NATO-samarbetets framtida utveckling för närvarande något oviss. Redan under Obama-regeringen uttrycktes amerikanskt missnöje med NATO-samarbetet, och tillträdande president Donald Trumps inställning till organisationen är osäker. För det andra är ligger det ofta i små länders intresse att försöka stärka globala multilaterala strukturer såsom FN. I en värld där oförutsägbarhet i hög grad kännetecknar stormakternas politik – som på senare tid bevittnats i Ryssland liksom i USA och Storbritannien – kan starka internationella organisationer fungera som en stabiliserande motkraft. Läs artikel