På SvD Debatt den 20 juni försöker 14 framstående diplomater och militärer från Finland och Sverige, inklusive förre kabinettssekreteraren Frank Belfrage, förklara varför Sverige och Finland bör gå in i Nato. Med hänsyn till författarnas breda erfarenhet och kompetens är det lite förvånande att deras resonemang bygger på ett så ensidigt militärstrategiskt tänkande. […]
Nato-medlemskap innebär också att vi offrar en del av vårt utrikespolitiska oberoende och våra möjligheter att konstruktivt bidra till konfliktförebyggande och avspänning i världen. Vi ser redan hur USA utövar påtryckningar för att få Sverige att överge sin väletablerade politik mot kärnvapen. President Trumps nyckfulla agerande påminner oss om faran i att underordna oss USA:s ledning. […]
Det är bra att ha lite is i magen när vi diskuterar våra relationer till Nato och till Ryssland. Ryssland kan vara en besvärlig granne på många sätt, men kan inte hota vår självständighet eller territoriella integritet. Hotet ligger på andra plan, till exempel genom cyberattacker, destabiliserande propaganda via sociala media, hotfullt uppträdande, med mera. Men där hjälper inte ett Nato-medlemskap. Däremot bör vi stärka vårt eget försvar, både det militära, cyberförsvaret, det psykologiska försvaret och civilförsvaret.
En svensk, och finsk, Natoanslutning skulle i nuläget göra mer skada än nytta. Däremot skall vi hålla Natooptionen öppen – och klargöra för Ryssland att ett aggressivt ryskt uppträdande östersjöområdet kan framtvinga ett svenskt-finskt Nato-medlemskap. Tills vidare är Natomedlemskap bäst som hot. Så jag tycker att det är bra med Belfrages med fleras artikel. Bara vi inte tar den på för stort allvar. Läs artikel