I förra AiP gav vi uttryck för den stora oro vi själva känner och har mött inför det planerade ”värdlandsavtalet” med Nato.
Oron gäller hur denna nya samarbetsform med en kärnvapenallians, som är i färd med en upptrappning av både övningar och truppnärvaro i Europa, skulle påverka Sveriges militära alliansfrihet. Vi ser också risker med olika tolkningsmöjligheter som rör baseringsområden (artiklarna 1.20, 3.2 och 3.5), befälsfrågor och kärnvapen (1.2, 2.1 och 3.3).
Inte minst gäller det osäkerhet om hur en borgerlig regering, där alla partier är för Natomedlemskap, svarar en amerikansk president, som med stöd i avtalet begär tillgång för Nato till svenska baser för att försvara Baltikum. Att försvara Baltikum – inte Sverige – är ju ett huvudskäl för Natoanhängarna. Vi minns ju hur den förra regeringen drev igenom sin vilja i en annan viktig säkerhetspolitisk fråga: 2009 avskaffade riksdagen värnplikten med siffrorna 153-150. Läs artikel