Kärnvapenfrågan är huvudargumentet i Pierre Schoris med flera partivänners krav på att skjuta upp riksdagens beslut om regeringens proposition Samförståndsavtal om värdlandsstöd mellan de stater som är medlemmar i Atlantpakten och de som är med Partnerskap för fred, däribland Sverige. Jag menar att kritikerna på denna punkt inte tar till sig vad som ingår i avtalet mellan den svenska ÖB och Natos Europabefälhavare. Som alltså regeringen föreslår att riksdagen nu kan godkänna.
Där står det att ”detta avtal inte är avsett att strida mot nationell lag eller internationella åtaganden som parterna är bundna av. I händelse av sådan motstridighet gäller nationell lag och/eller internationella åtaganden.”
En gästande stats militär, från till exempel Förenta Staterna, Storbritannien eller Frankrike, är folkrättsligt förpliktigade att följa de villkor som Sverige ställer upp för besök med militär närvaro (prop 2015/16: 152, s 32, 157,174). Sverige har tillträtt Fördraget om ickespridning av kärnvapen.
Men Sverige utesluter heller inte militära samarbeten med till exempel dessa länder, fast de har kärnvapen. Läs artikel