Utvecklingen av svensk utrikes- och säkerhetspolitik över tid är ett perifert, underforskat och bortglömt tema, utträngt sedan länge från våra universitet och högskolor. Detta är unikt i ett internationellt perspektiv, okänt för de flesta och givetvis djupt tragiskt. Säkerhetsrådets initiativ att i en serie artiklar problematisera och diskutera de långa linjerna i svensk utrikes- och säkerhetspolitik är därför positivt.[…]
Det går alltså med fog att hävda att det inte bara har förts en otraditionell utan också farlig säkerhetspolitik de senaste 20 åren. Alliansfrihet är inte trovärdig utan ett starkt försvar. Förväntningar om militärt bistånd västerifrån utan garantier om sådant bistånd är inte heller trovärdig säkerhetspolitik. Nog är det besynnerligt att regeringen utlovar militär hjälp till andra utan att vara garanterad hjälp själv,
* samtidigt som försvaret inte är i stånd att försvara rikets gränser.
* samtidigt som ett NATO-medlemskap helt utesluts.
Sverige är ju en välskött stat på många andra politikområden, så det är desto mer överraskande att just detta område – statens ansvar för att upprätthålla medborgarnas yttre säkerhet – inte sköts på ett trovärdigt sätt. Läs artikel