För ett litet tag sedan var det uppståndelse i Sverige. Försvarsminister Pål Jonson skrev på ett historiskt samarbetsavtal med sin amerikanske kollega. USA fick tillgång till ett antal baser i Sverige och Sverige blev några uns tryggare. USA-hatande ”fredsvänner” gnisslade tänder men många andra nickade belåtet.
Men vad man än har för utgångspunkt gör man klokt i att hålla sig skeptisk till USA:s förmåga. Inte den militära förmågan men den politiska. USA:s försäkringar är inte att lita på.
”Satsa aldrig emot USA och satsa aldrig på USA:s allierade.” Det är oklart när det talesättet uppstod men de senaste åren har sannerligen inte presenterat många exempel som motbevisar det. Tvärtom – se den USA-stödda afghanska regeringens öde, se kurderna, se de redan nu mer ambivalenta kommentarerna från Vita Huset apropå Israels krigföring. Men framför allt – se Ukraina.
Strax efter att Ukraina lämnade den ryska federationen pressades man att överge sina kärnvapen och fick i gengäld en amerikansk försäkran om territoriell integritet. Denna deklaration undertecknades under högtidliga former i Budapest 1994 av flera parter, bland annat president Bill Clinton.
President alltså. En starkare signal än vad Sverige har fått. […]
Det finns bara ett sätt för ett land att uppnå säkerhet och det är att vara militärt avskräckande. Mycket kan sägas om det neutrala kalla kriget-Sverige men i huvudsak förstod man värdet av att vara rustad. Att regeringen nu har börja tumma på sina tidigare budgetutfästelser i frågan är hårresande. USA-garantier får aldrig tas som intäkt för att inte ha ett eget avskräckande försvar. Speciellt inte som ett europeiskt storkrig tornar upp sig. Dagens illusioner är morgondagens katastrof. Läs ledaren