Den amerikanske statsvetaren Hans Morgenthau talade på sin tid om faran i att verka för politiska religioner präglade av en ”tendency towards world-wide salvation.”
Den finske folkrättsprofessorn Martti Koskenniemi sammanfattar i sin bok The Gentle Civilizer of Nations (2002) Morgenthaus syn på framväxten av sådana förvrängda övertygelser: ”a hypocritical dressing of the national interest in the garb of morality, leading to an intensification of political conflict.”
President Joe Bidens mindre framgångsrika “The Summit for Democracy” som hölls i december förra året, och i korstågsanda för de redan frälsta, däribland Sverige, belyser vad Morgenthau uppenbarligen hade i tankarna. Ytterligare ett exempel på denna ideologiska och värdeladdade linje utgör Natos senaste koncept.
Det centrala här är den inbyggda risken för helt onödig intensifiering av politiska konflikter, vilket Morgenthau varnar för. Kloka statsmän avstår från att piska upp fientliga ideologiska stämningar, som lätt får ett eget liv . De avstår från att underbygga motsättningar baserade på skillnader i värderingar, som kan försvåra kompromisser som annars hade varit möjliga och rationella.
Morgenthau skriver i boken In Defense of the National Interest (1951):
“The appeal to moral principles in the international sphere has no concrete universal meaning. It is either so vague as to have no concrete meaning that could provide rational guidance for political action, or it will be nothing but a reflection of the moral preconceptions of a particular nation and will by the same token be unable to gain the universal recognition it pretends to deserve.”
För Morgenthau var det inte moralism, utopism eller känslosvall som gällde. Det var skadligt att hämta vägledning där. Den enda tillförlitliga ledstjärnan för utrikespolitiken var det ”nationella intresset”, självbevarelsen, att bevaka och bevara sina intressen.
Morgenthau skriver vidare i boken:
“For American globalism assumes the existence of one valid legal order whose content is defined by the United States and which reflects the objectives of American foreign policy. Thus, American globalism of necessity culminates in a pax Americana or American imperium in which the political interests and legal values of the United States are identified with universal ones.”
Denna skadliga exceptionalism är knappast längre hållbar. Den stöter på välgrundat motstånd från den globala södern och många andra stater, stora och små, som inte finner sig att bli behandlade som mindervärdiga.
Det är skadligt att Sverige tar steg för att ansluta till denna korstågsanda. Riktlinjen för Sveriges säkerhetspolitik bör inte bestämmas ideologiskt utan baseras på FN-stadgan och vad som bäst tjänar landets nationella intressen.
Hans Morgenthau (1904–1980) doktorerade 1929 vid universitetet I Frankfurt. Han var inspirerad av den då konservative professorn Carl Schmitts klassiska bok Der begriff des Politischen, som ursprungligen gavs ut 1927. Morgenthau skickade sin avhandling till Schmitt och erhöll från denne ett uppskattande brev. Morgenthau, som hade judisk bakgrund, emigrerade i tid till USA, där han gjorde en framgångsrik universitetskarriär, som statsvetare med inriktning på internationella relationer. Framförallt tre böcker lade grunden för Morgenthaus inflytelserika karriär, nämligen Scientific Man vs. Power Politics (1946), The Struggle for Power and Peace (1948) och In Defense of the National Interest (1951). Morgenthau var en tydlig motståndare till Vietnam-kriget.