Hur försvarar vi Sverige?

Anders Karlsson och Bertil Kantola

Vi publicerar här med författarnas tillstånd en artikel som först publicerats i NSD .

Äntligen visar statsmakten att man kanske vill försvara Sverige igen. Av media framgick innan jul 2018 att försvarsberedningen förespråkar en utbyggnad av den lilla svenska armén. Man säger att landets armé behöver bestå av tre samövade brigader istället för som i dag, en ofullständig sådan med oklara uppgifter. Det verkar nu stå klart att det inte räcker med satsningar på teknologi för att försvara landet. Omvärlden och våra egna medborgare måste få signalen att vårt försvar består av människor i tillräckligt antal och med tillräcklig utbildning för att göra ett angrepp mot landet för kostsamt för att det ska vara lockande för dem som vill oss illa.

Inför en återuppbyggnad av armén bör man göra ett antal vägval genom att besvara frågorna nedan. Ska arméns soldater användas för a/ försvar av det egna landet eller b/ för att föra stormakternas krig i utlandet? Om svaret är alternativ a bör man välja att personalförsörja armén genom värnplikt. Om svaret är alternativ b bör man välja en yrkesarmé. Värnpliktsförsvaret har fördelen att det kan kompletteras av en kontrakterad del där personalen tjänstgör ett antal år för att deltaga i utlandsinsatser och vara den stående insatsorganisationen i hemlandet. Yrkesförsvaret har visat sig svårt att personalförsörja och saknar dessutom styrkan i den folkförankring och delaktighet i uppgiften att försvara landet som värnplikten medför. Ska armén användas för a/ landets försvar eller för att b/ försörja det militärindustriella komplexet med projekt? Om svaret är a bör man satsa på ett försvar där styrkan bygger på människans och organisationens uthållighet och där motståndaren kan räkna med att aldrig kunna slå ut vårt motstånd.

Om man väljer alternativ b kommer man att ha skapat ett teknologiskt försvar som aldrig kommer att vara lika bra som stormakternas motsvarigheter och där vi kommer att besegras därför att våra fåtaliga högteknologiska resurser snabbt slås ut av motståndaren som förfogar över bättre teknologi än vi kommer att ha råd med. Självfallet ska våra soldater ha ändamålsenlig utrustning för att lösa sin uppgift men uthållighet skapas inte genom att köpa in ett fåtal mycket dyra tekniska system som lätt kan slås ut av en motståndare som i varje läge kommer att vara överlägsen på teknikområdet. Ska armén baseras a/ så att den markerar att hela landet ska försvaras eller b/ utifrån kostnadseffektiva och regionalpolitiska bedömningar?

Alternativ a medför ständig närvaro vid gränserna och vid strategiskt viktiga punkter i landet i övrigt och markerar mot angriparen vår vilja att försvara hela vårt land samtidigt som vi signalerar till våra egna medborgare att de kan lita på att Sverige inte kommer att överge dem oavsett var i landet de bor. Alternativ b har fördelar i fredstid genom att skapa arbetstillfällen och bedriva försvarsliknande verksamhet på ett ekonomiskt effektivt sätt. Genom att välja detta alternativ förlorar man emellertid beredskapsfördelar i krislägen och skapar utsatthet då en samlad gruppering av stora resurser är lätt för en motståndare att slå ut. Ska armén vara a/ tillräckligt stark för att avskräcka angrepp eller ska den b/ kunna hålla ut tills eventuell hjälp från utlandet anländer?

Väljer man alternativ a har man valt ett försvar som är tillräckligt starkt för att motståndaren ska välja bort ett angrepp därför att det kommer att kosta honom för mycket i form av tid, pengar och människoliv att skapa de fördelar han vill vinna genom ett angrepp. Alternativ b förutsätter att någon kommer att anse det mödan värt att hjälpa oss. I december 2018 har vi ju sett hur USA: s försvarsminister valt att lämna sitt ämbete då han upplever att hans land inte lever upp till sina åtaganden mot sina bundsförvanter och risken finns att de allierade vi tror oss ha idag, imorgon väljer en annan samarbetspartner som de tycker sig ha större nytta av än oss.