Göran Nilzéns bok Den besvärlige Gyllenkrok (2017) är roande och på flera sätt fascinerande läsning. Föremålet för boken, överste Axel Gyllenkrok, var minst sagt udda, burdus och kompromisslös. En sorts svensk Ernst Jünger-typ! Hans bana kantades av kontroverser och tvistigheter. En disciplinärt inriktad rättegång ledde så småningom till suspendering. Han beundrade periodvis den italienska, tyska respektive sovjetiska armén, och han söp hårt med deras officerare.
Men allt talar för att han var en stor militär begåvning och självständig tänkare. Inspirerad av Per Albin Hanssons paroll i riksdagen 1943 ”om självständigt handlande och motstånd till det yttersta i varje läge” för den händelse att Sverige drogs in i kriget utarbetade han skriften Partisankrig (1943) som följdes upp av Partisankrig i snö skog och berg (1945). Dessa utmärkta skrifter spreds i mycket stora upplagor, även utanför Sverige. Den senare skriften är utlagd på alliansfriheten.se.
Av Gyllenkroks hand föreligger även ett antal millitära reglementen som lär ska vara framsynta; de väckte intern avvund, särskilt hos en äldre generation. Ett eget besök i Sovjetunionen resulterade i boken Utan uppdrag i Moskva (1945). Han medverkade fortlöpande i dagspressen med tidningsartiklar.
Det är inte lätt att placera in Gyllenkrok politiskt. Han präglades av det aristokratiska och auktoritära och svängde mellan olika ytterlighetsriktningar. Fördomsfri var han i alla avseenden.
Han medverkade i Ny Militär Tidskrift. I NMT-gruppens smart upplagda och rätt inflytelserika programskrift Antingen – eller (1930), under redaktion av Helge Jung, var han en av huvudförfattarna. Gyllenkrok deltog också i det arbete som utfördes av 1930 års försvarskommission. När det gäller NMT-gruppens inflytande i det arbetet och frågan om politiserande militärer, anser jag att boken är rätt svag, men andra har skrivit om det (till exempel Arvid Cronenberg i Militär intressegrupp-politik. Kretsen kring Ny militär tidskrift och dess väg till inflytande i 1930 års försvarskommission (1977). Och Gyllenkrok lär för sin del ha gått emot Rickard Sandlers, för Sverige farliga finlandsaktivism.
Vi har väl på gott och ont ingen kvar av Gyllenkroks kaliber längre. Men det är underhållande att läsa om bland annat hans kontakter med den rätt inflytelserika Marika Stiernstedt som lär ha slutat som kommunistisk sympatisör; en ideologi som inte heller Gyllenkrok var helt främmande för. De kom i kontakt när hon i ett skyltfönster såg Partisankriget, införskaffade den och fann den utmärkt. De lärde känna varandra och vänskapen bestod fram till Gyllenkroks död 1946.
Tage Erlanders Dagböcker är omistliga. De täcker för närvarande perioden 1950–1969. Sonen Sven Erlanders kommentarer är värdefulla. Här får man läsa om högt och lågt; detaljer och principfrågor. Och han kan skriva; roligt, självprövande, bitande och klarläggande. Genomgång av relevant dagboksparti är ett måste när det gäller frågor som Erlander verkligen känt på. Men som vanligt får man jämföra med andra skildringar när det gäller avgörande händelseförlopp.
I The New American Militarism. How Americans are seduced by War (2005) tar professor Andrew J. Bacevich, också han en före detta överste, upp trådar som han fullföljt i senare böcker och numera, tillsammans med andra, ger en samlad, kraftfull bild av på sajten. Läs hans böcker, hans nya kommer i januari, och följ inläggen på sajten. En genomtänkt, trovärdig motkraft mot oändliga krig!