I en artikel på DN Debatt den 26 juli gör Ulf Öberg, domare i EU:s tribunal i Luxemburg och anhängare av svenskt Nato-medlemskap, oklara påståenden om anslutningen av Sverige till Nato och betydelsen av regeringsformens bestämmelser i sammanhanget.
Öberg förmår tyvärr inte ställa frågorna konkret och skarpt. Vad det hela till sin kärna de facto handlar om är huruvida Sverige vid ett medlemskap i Nato bevarar sitt självbestämmande eller om detta urlakas genom att beslutanderätt överlåts till Nato.
Perspektivet är här till att börja med det formella. Är det Sverige som alltjämt fattar alla avgörande beslut eller är det Nato som tar över och gör det med bindande kraft även för oss?
För att besvara denna nog så viktiga formella fråga måste man alltså börja med att konkret analysera i vad mån anslutningen till Nato innebär att svensk beslutanderätt över huvud taget överlåts till Nato. Öberg förmår inte göra en sådan analys. Han påstår lösligt och utan täckning att vissa maktbefogenheter kommer i ”framtiden” att underställas de internationella förpliktelser och den befälsrätt som han anser följa av Nato-fördragen. Så förhåller det sig inte.
Öberg nämner över huvud taget inte att beslutsfattandet i Nato bygger på konsensus. Genom Sveriges anslutning till Nato ställs inte svenska maktbefogenheter eller svensk trupp under Natos eller andra staters befälsrätt. Så är det, formellt sett, vilket borde ha intresserat en jurist som Öberg!
Men överföring av beslutanderätt är naturligtvis en fråga som kan aktualiseras om och när vi blir medlemmar och det förr än vi nu kanske anar. Då får de konkreta beslut det i så fall kommer att handla om för svensk del prövas mot regeringsformen: innebär detta nya ställningstagande ett konstitutionellt steg som kan tas av regeringen/riksdagen i viss redan etablerad ordning eller krävs det grundlagsändring? Detta är något att fortlöpande ha uppsikt över och pröva, liksom när det gäller beslutsfattandet inom EU.
Öberg tar i artikeln upp vissa aspekter på Nato-processen som man inte kan annat än övergripande instämma i: att de konstitutionella analyserna har varit bristfälliga och att Lagrådet borde ha hörts. Öberg själv förmår emellertid inte klargöra de grundläggande frågorna.
Med Nato-anhängaren Öbergs synsätt skulle konsekvensen bli att vi vid ett medlemskap i Nato till alliansen överlåtit befälsrätt och beslutanderätt i helt centrala frågor. Han har emellertid fel. Så är det inte.
Den svenska självbestämmanderätten kommer naturligtvis att sargas svårt vid ett medlemskap i Nato. Vi talar då om realiteterna med ett Sverige under mäktigt stormaktstryck: anpassningar, beroenden, låsningar och småstatens kanske typiska följsamhet och politiska vacklan under press från olika håll.
För den som intresserar sig för svenskt självbestämmande i svåra tider saknas inte uppgifter. Men det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Vad det nu handlar om är grundläggande saker som att Sverige ska bygga och sedan vidmakthålla en armé för försvaret av det egna landet och verka för en egen nationell utrikes- och säkerhetspolitisk linje för svensk suveränitet. Detta blir nog så kinkigt i Nato, men konstitutionella frågor om själva medlemskapet bör vi för stunden lägga åt sidan.
Läs mer här:
Riksdagen tog två beslut om Nato den 22 mars 2023 – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
”Sveriges anslutning till Nato kräver en grundlagsändring” – DN.SE