Mot att staten Sverige skulle bekräfta och underteckna den resolution om förbud mot innehav av kärnvapen, som Förenta nationernas generalförsamling förra året – med Sveriges och en överväldigande majoritet medlemsstaters stöd – antog, har anförts att den skulle rubba balansen mellan stormakterna och dessutom lägga hinder i vägen för Sveriges pågående militära ”samarbeten”.
Detta torde vara en alldeles oriktig läsning av resolutionstexten. Den vänder sig ju inte åt något speciellt håll utan mot allt kärnvapeninnehav, stormakters såväl som mindre och medelstora staters – sådan måste tolkningen vara. Resolutionen är en mycket stark viljeyttring, och även om den inte kommer att vara bindande, så länge inte kärnvapenmakterna samtliga ansluter sig till den, är den dock bjudande.
Den yrkar i praktiken på initiativ för att åstadkomma ett verksamt förbud mot och undanröjande av massförstörelsevapnen i världsskala. Detta kan inte anses vara ett ”slag i luften”.
Men i propagandan mot Sveriges anslutning till resolutionen har detta perspektiv varit alldeles frånvarande. Man har även hört argumentet att kärnvapnen är fredsbefrämjande. Men både Förenta staterna och Ryssland moderniserar nu sina kärnvapenarsenaler i raskt tempo, och detta inte i något uppenbart fredligt syfte. Dessa vapen finns till för att kunna tas i bruk. De fungerar som hot, vilket omskrivs som avskräckning.
Sverige avstod från att skaffa egna atomvapen, och det sägs ibland att vi gjorde det i förtröstan på att stå under skydd av USA:s kärnvapenparaply. Men sanningen är ju att det inte fanns något stöd i folkopinionen för att Sverige skulle ingå i kärnvapenklubben. Sveriges skydd byggde på att vi hade en vältränad massarmé och ett gott flygvapen. Internationell respekt vann vi genom våra insatser för kärnvapenfrihet.
Den politiska kombinationen borde vi åter sträva efter.
Vi – det svenska folket – kan faktiskt inte acceptera, att våra militära ”samarbeten” involverar stationering av kärnvapen på svenskt territorium eller att man opererar med kärnvapen i svenska farvatten eller i svenskt luftrum. Det skulle skapa osäkerhet och riskera att vi utsattes för vedergällning, om en konflikt bröt ut. Detta budskap bör vi ge till alla parter. Ett undertecknande av FN-resolutionen vore en sådan signal.