Researcher: ”New Svalbard White Paper Affirms Norwegian Jurisdiction on Svalbard”, highnorthnews.com

In the new Svalbard white paper, the Norwegian government wants to facilitate international research on the archipelago while simultaneously clarifying Norwegian research leadership. Svalbard researcher Arild Moe says the white paper says the white paper affirms Norwegian jurisdiction on Svalbard.

Norwegian Minister of Justice Emilie Enger Mehl presented the long-awaited Svalbard white paper at the end of May. And although the previous one came in 2016, an acceleration of the white paper was announced last year.

It was then highlighted that the world was changing, both geopolitically and environmentally, which again made a new Svalbard white paper necessary before 2026. […]

Svalbard researcher Tiril Vold Hansen from Nord University says to High North News that although the government argues that environmental concerns are key here, one can also interpret the measure geopolitically.

”One could also look at this as a measure to prevent foreign research actors from establishing themselves on Svalbard, thereby making it harder for other states to consolidate their presence on Svalbard and in the Arctic. Here, it is natural to highlight Russia’s announced plans to develop a research station and research cooperation with Brazil, India, China, and South Africa,” says the researcher. Läs artikel

Häkkänen: Nato defence minister meeting a success for Finland, helsinkitimes.fi

The meeting of Nato defence ministers in Brussels on 13–14 June was a success for Finland, according to Minister of Defence Antti Häkkänen (NCP).

Häkkänen on Friday told YLE that Finland secured support from all members of the defence alliance for its three key objectives for the meeting: establishing a ground command unit and a ground-force presence in Finland, and re-organise all Nordics under the US-based Joint Force Command Norfolk.

The decision, he said, will contribute to security in Finland and Northern Europe.The presence of ground forces will be accomplished under the so-called forward land forces (FLF) mission, following an evaluation of its benefit to the entire defence alliance and the broad military reserve and other special characteristics of Finland. “If a dangerous situation arises, we’ll get more manpower quickly,” summarised Häkkänen.

He said to the public broadcasting company that the ground command unit will have an important role in Nato. “It’ll be a Nato command unit that’ll lead land warfare in Northern Europe. Together with the Joint Force Command Norfolk and overall Nato Command Structure, its duty will be to anticipate, prepare and plan how Nato will defend the entire area and Northern Europe in Finnish territory.” Läs artikel

Vi realister

Anders Björnsson

Med amerikansk trupp på svensk mark har hotbilden mot vårt land förstorats, inte förminskats. Den permanenta basnärvaron av militär från Förenta staterna, enligt nyss ingånget avtal, gör Sverige till fiendeland, såsom det tidigare inte varit efter 1812. Inte ens under tyskaktivismens heydays i början av 1900-talet lyckades militärledningarna i Tyskland och Sverige åstadkomma en bindande truppsamverkan österut. Politikerna stod emot, inte minst liberala regeringar och utrikesministrar gjorde detta.

Så är det inte längre. Inga personer inom etablissemanget har stått emot; ingen framträdande ledarsida i svensk press – säg mig någon! jo, enstaka undantag finns, exempelvis Ledarkrönika: En minut i tolv (sydostran.se), bekräftande huvudregeln – har ifrågasatt, än mindre motsatt sig det nu av riksdagen godtagna DCA-avtalet. Den politiske krönikören i Aftonbladet Peter Kadhammar på nyhetsplats anser det således utmärkt, att de bestämmande politiska partierna ”inte låter sig frestas av den falska godhetens postulat”, utan tvärtom glädjande att de i praktiken godkänner, att amerikanska kärnvapen placeras på vårt svenska territorium.

En hel bataljon av intellektuella roddare har snabbt vänt på kuttingen. De angriper småstatsrealismens återstående förespråkare för godhetsmani, när det är de själva som faller tillbaka på en förtröstan om att den goda imperialismen, det vill säga USA:s, ska stå oss bi mot superondskan, även kallad ”Putin-fascismen”. Ja, i själva verket är det ju en sådan säkerhetspolitisk värdegrund, en moralism av högre dignitet, som har styrt Sveriges utrikespolitiska tyckande och handlande, sedan Peter Hultqvist tog över och satte diplomatin (”förhandlingar”, som Kadhammar avskyr) på undantag och lämnade över till åsiktsfränden Pål Jonson, båda hökar.

Låt oss se sanningen i vitögat:

Realismen är jordnära och föga heroisk. Den befinner sig bortom gott och ont. Den sätter det fosterländska främst. Men den beklagar också, att värdegrundspolitiker av alla schatteringar inskränker medborgarnas fri- och rättigheter och statssuveräniteten för att vara den goda makten till lags – och med en försvagad rättsstat riskerar man, att färre medborgare ställer upp, när det verkligen gäller.

 

Joining NATO binds countries to defend each other – but this commitment is not set in stone, theconversation.com

Dan Reiter, Professor of Political Science Emory University, Brian Greenhill Associate Professor of Political Science

[…] In practice, it is possible for the U.S. and other Western countries to stay out of a conflict that involves a NATO country without having to break their alliance commitments. The NATO treaty’s language contains loopholes that let member countries remain out of other members’ wars in certain situations. […]

One key part of the NATO treaty that countries sign when they join the alliance is called Article 5. This says that an “armed attack” against one NATO member in Europe or North America “shall be considered an attack against them all.”

In the case of such an attack, NATO countries agree to assist the country that requires help, including through “the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.”

But the treaty does not include a clear definition of a what an “armed attack” actually is.

This mattered in February 2020, when Turkey asked for a NATO meeting and requested that NATO intervene with military force in response to Russian and Syrian forces’ attacks on its territory, which had killed 33 Turkish soldiers, during the Syrian civil war. NATO allies chose not to defend Turkey with military force, arguing that the level of violence against Turkey wasn’t enough to call it an “armed attack.” Läs artikel

”Ett direkt hot mot alla svenskar”, svd.se

Medlemskapet i Nato satte punkt för Sveriges neutralitetspolitik. Men när vi nu ska hitta dess praktiska former genomförs också drastiska förändringar, enligt Rolf Ekéus, mångårig diplomat och tidigare chef för FN:s vapeninspektörer i Irak.

Han är en av dem som är kritisk till samarbetsavtalet som ska ge USA tillgång till 17 svenska militärbaser.

– Självklart kan det uppstå förhandlingar med USA som är den ledande makten, men vi bör noga väga innehållet i åtagandet av att vara med i Nato, säger han och lägger till att ”det stora bekymret” är kärnvapendimensionen.

– Om vi beslutar att basera kärnvapen på vårt territorium som ska riktas, gissar jag, mot Ryssland ökar vi radikalt risken för kärnvapenangrepp mot Sverige.

Fram tills nyligen har Sverige haft en ledande roll internationellt i arbetet mot kärnvapen, i samarbete med FN, framhåller Rolf Ekéus. Han ifrågasätter att vi inte har en klausul mot kärnvapen på vårt territorium, som Norge har. Läs artikel

Turkiet kan lära oss något om DCA-avtalet, dagensarena.se

Elisabeth Özdalga, tidigare professor i sociologi vid Middle East Technical University, Ankara.

[…] Ett annat, minst lika viktigt problem gällde vaga eller dunkla formuleringar i de många – multilaterala och bilaterala – avtal som ingicks i samband med NATO-inträdet. Här rådde, menade Inönü, osäkerhet gällande vem som utgjorde Turkiets motpart. Var det NATO eller USA? Detta hade betydelse för definitionen av gemensamma anläggningar och baser på turkiskt territorium. Skulle de betraktas som NATO-baser, eller som amerikanska baser? Vilka befogenheter hade i så fall USA över dessa? Detta skapade osäkerhet gällande kontrollen över baserna, både operationellt och logistiskt. Vem hade sista ordet? Det amerikanska eller turkiska militärkommandot och/eller regeringen?

Någon allmän debatt uppkom inte då, men snart nog fick Inönü rätt i sina betänkligheter. De ingångna avtalen – i vissa fall endast muntligt – gav i realiteten USA långtgående befogenheter. Så länge Turkiet inte hade full insyn och kontroll över de baser och andra civila och militära anläggningar som USA fick tillgång till, försattes landet vid ett flertal tillfällen i en svår situation. Detta gällde framför allt i förhållande till Sovjetunionen, men även i relation till andra länder i regionen inom ramen för det växande motståndet i väst mot ’den internationella kommunismen’.

Libanonkrisen 1958, när den pro-amerikanske, maronitiske presidenten Camille Chamoun hamnade i konflikt med Förenade arabrepubliken (Egypten och Syrien) och fick landets muslimer och druser emot sig, blev en första varning. Sommaren 1958 stod Libanon på randen till inbördeskrig. Krisen löstes genom en amerikansk insats (i kraft av Eisenhowerdoktrinen från 1957), där flygplatsen och hamnen i Beirut ockuperades, bland annat med stridsflyg från den turkisk-amerikanska basen i Incirlik (utanför Adana).

Turkiska myndigheter var emellertid varken informerade eller tillfrågade, men kunde heller inte frigöra sig från medansvar. Läs artikel

Foreign Ministry Spokesperson Lin Jian’s Regular Press Conference on June 18, 2024, fmprc.gov.cn

AFP: NATO Secretary-General Jens Stoltenberg warned China yesterday, saying that if China continues to provide military technologies for Russia and help Russia in the Ukraine war, “allies need to impose a cost” on China. What’s your comment?

Lin Jian: NATO is the legacy of the Cold War and the world’s biggest military group. The world has seen what kind of role NATO has played in the Ukraine crisis. What NATO should do is reflect on itself, rather than smear and attack China. China is not a creator of or a party to the Ukraine crisis. We are committed to promoting talks for peace. China’s objective and just position and constructive role are widely recognized by the international community. We urge relevant parties to stop deflecting the blame and sowing discord, stop fueling the flame and inciting bloc confrontation, and take concrete actions to promote the political settlement of the crisis. Läs intervjun

Tomas Ramberg: DCA ett avtal utan förhandling, dn.se

Stora saker sker tyst, heter det. Debatten om DCA-avtalet var närmast obefintlig när det slöts, först inför riksdagsbeslutet har protester bubblat upp. Kritiken kommer från den politiska marginalen. I riksdagen är det bara V och MP som har invändningar.

De två regeringsbärande partierna Moderaterna och Socialdemokraterna går arm i arm in i kontraktet med USA.

På bara två år har Sverige genomgått en säkerhetspolitisk revolution. Först Natoansökan och nu DCA-avtalet.

Både medlemskapet i Nato och DCA-avtalet fullbordas under en moderatledd regering. Ändå är bägge en logisk följd av Socialdemokraternas säkerhetspolitik.

Peter Hultqvist står fadder för den politiken. Socialdemokraternas tidigare försvarsminister var ivrig att sy ihop militära avtal med Nato och USA. Mest uppmärksammat blev det så kallade värdlandsavtalet, som också det handlade om hur utländska trupper skulle kunna verka i Sverige.

Hultqvist och dåvarande statsministern Stefan Löfven lanserade avtalen som alternativ till den Natoanslutning som den borgerliga oppositionen pläderade för. Men som Hultqvist och Löfven ville undvika. Det slutade med att de fick bägge. […]

ör de borgerliga partierna har det varit en ideologisk poäng att utan några tveksamheter gå ”hem till den krets av nationer där vi under lång tid har hört hemma,” för att citera statsminister Ulf Kristersson (M).

För Socialdemokraterna har det handlat om att inte åter göra konflikt av militärpolitiken. Den nyss insomnade alliansfrihetsdoktrinen ska få vila i barmhärtig frid. Läs artikel

Ja till avtal om försvarssamarbete med USA, riksdagen.se

Riksdagen godkände avtalet om försvarssamarbete mellan Sverige och USA. Avtalet är ett så kallat defense cooperation agreement (DCA-avtal) och reglerar de närmare förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige.

Beslutet om att godkänna DCA-avtalet kräver kvalificerad majoritet i riksdagen. Det betyder att minst tre fjärdedelar av de röstande, och samtidigt mer än hälften av riksdagens ledamöter, måste rösta för ett godkännande för att det ska börja gälla. Detta enligt 10 kap. 8 § och 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen eftersom beslutet avser överlåtelse av myndighetsutövning till en annan stat. Läs pressmeddelande

Norge som allierad till Sverige ser till norska och verkligt viktiga bundsförvanters intressen

Utgivarna

Det låg i Norges intresse att Sverige blev medlem i Nato. Det ligger i Norges intresse att Sveriges riksdag godkänner DCA-avtalet. Om allt detta är bra för Sverige, det är inte den norska statsledningens bekymmer. Norge har sedan mycket länge gjort sina grundläggande säkerhets- och försvarspolitiska vägval. Landet är fast integrerat i Nato och har särskilt starka band till USA. Det finns naturliga historiska skäl till detta. Omvårdnaden av dessa allianser, som Norge bygger sin politik på, inverkar naturligtvis starkt på den norska självbestämmanderätten. I Norge förs det dock en debatt om hur långt den valda linjen ska tillåtas få gå. Den handlar bland annat om bevarandet av den traditionella norska ”basepolitikken”, som tjänat Norge väl sedan landet blev medlem av Nato men nu ifrågasätts från flera håll.

Ett svenskt medlemskap i Nato och ett svenskt DCA-avtal tjänar Norges och dess viktigaste bundsförvants intressen. Sverige förblir då inte ett territorium som avvisar utländsk inblandning. I stället kan Sverige bli ett uppmarschområde och en transportled för möjliga militära insatser i andra länder och konfrontationer med Ryssland. Med norska ögon sett kan Sverige bli en tillkommande buffert och en kompletterande säkerhetströskel för Norge i förhållande till Ryssland. För USA öppnas möjligheter som kan utnyttjas i en övergripande strategi, som kan omfatta och utnyttja norskt, svenskt och finskt territorium för framstötar mot Ryssland.

Läs mer

Åland hör hemma i samma försvarsplaner som Finland, alandstidningen.ax

Kevin Eriksson

Ryktena om att Åland och Finland kan delas upp i Natos försvarsplaner saknar logik. Den militära ledningen i Finland och Nato borde slå hål på spekulationerna och visa enad front.

Frågan om varifrån försvaret av Östersjön ska ledas har blivit en svårlöst fråga för Nato efter Finlands och Sveriges inträde i försvarsalliansen. Bakgrunden är att Finland och Sverige likt Norge, men till skillnad från övriga länder i Östersjöområdet, vill ingå under Nato-högkvarteret i Norfolk, USA.
Samtidigt vill de baltiska länderna att försvaret av hela Östersjöområdet ska ledas från samma kommandocentral i Brunssum, Nederländerna. […]

Ligger det någon sanning i uppgifterna skulle det alltså kunna betyda att försvaret av Finland och Åland på Nato-nivå koordineras från två olika baser.

Det vore en synnerligen märklig modell. Nato är visserligen ett enhetlig område med gemensamma planer och tillgång till både telefoner och betydligt mer avancerad teknik för att kommunicera och planera, men varje medlemsland har ändå ansvar för sitt eget område.

Finland planerar för försvaret av Finland inklusive Åland och då hade det också vart rimligt om Natobasen i Norfolk planerade försvaret av hela Finland, och inte bara delar av landet.

Det är viktigt att alla som tänker försvar av Finland också tänker försvar av Åland. Åland ligger dessutom geografiskt precis mitt emellan Finland och Sverige, till skillnad från Gotland och Bornholm. I Ålands fall finns också en demilitarisering att förhålla sig till och störst kunskap om hur regionen försvaras finns förstås i Finland. Läs  artikel

Russofobien er gået amok, diis.dk

Hans Mouritzen, seniorforsker

[…] Anno 2024 har frontlinjerne mellem Vest og Øst i Europa rykket sig betydeligt: der er ca. 140 km. fra den estiske grænse til Skt. Petersborg og knap 500 km. fra den ukrainske grænse til Moskva. I tillæg er Sverige, Finland og tidligere de baltiske lande blevet medlemmer af NATO. Hvilken kæmpe lettelse må det ikke være for Danmark sammenlignet med situationen under den Kolde Krig. Eller hvad? Nå – ikke!

Tværtimod: i stedet er Danmark og andre nordeuropæiske lande blevet angrebet af akut krigspsykose i et selvforstærkende samspil mellem politikere og opinionsdannere. Det danske forsvarsbudget er i flere omgange blevet ’historisk’ forøget (som politikerne selv kalder det), og værnepligten er i ét drastisk hug blevet øget fra 4 til 11 mdr. På trods af frontens geografiske placering er Danmarks frihed og demokrati angiveligt truet. I den netop overståede EP-valgkampagne frygtede 7 ud af 11 af partiernes spidskandidater således Putin mere end klimaforandringerne (dr.dk 20/5). […]

Ser vi specifikt på den danske kontekst har vi, udover upartiske journalister, også fx aktivist og kommentator Anna Libak (WA), som slår til lyd for forskellige udokumenterede (og usandsynlige) påstande: (1) Rusland sprængte selv sin gasledning i Østersøen (Nord Stream) i luften (DR ’Debatten’ 26/1-23), som ellers kunne være brugt til at skrue ned for tyske våbenleverancer. (2) Hamas’ angreb på Israel var 7. oktober, Putins fødselsdag, så der er nok en forbindelse (WA 24/10-23). Men der er godt nok mange led i den ’beviskæde’. (3) Rusland er slet ikke så stærkt militært, som vi tror (DR ’Debatten’ 3/3-2022); men anno 2024 er det pludselig blevet en trussel mod hele den vestlige verden.

Tidl. statsminister Fogh Rasmussens rådgivningsfirma (’Rasmussen Global’) kører ligeledes på værdipolitisk frihjul. Det er selvsagt vigtigt for virksomheden at kunne tiltrække unge entusiastiske medarbejdere. Det gør man ikke via realpolitik, men derimod ’ungdommelig’ værdipolitik. Og Fogh har i tillæg en fortid som rådgiver for Ukraines regering, så upartisk analyse kommer ikke fra den kant. Läs artikel