Alliansfriheten ett minne? Per Salander, Umeå universitet, vk.se

…Sverige hade under Sovjettiden regelbundna diplomatiska relationer med diktaturens ledning, men i dag är relationerna till ett mer demokratiskt Ryssland frysta.

Finlands president Niinistö förstår inte den extrema svenska hållningen. Om man inte talar med varandra, hur man då skall kunna hantera konflikter, undrar Niinistö retoriskt. Svenskar har också, bland studerade länder i Europa, inbegripet Polen (!), blivit den befolkning som är mest negativ till Ryssland. President Putin besökte för en tid sedan Nato-medlemmen Frankrike. Försvarsminister Hultkvist besökte samtidigt USA. Han föreläste om den ryska aggressiviteten och, märk väl, nämner inte svensk alliansfrihet. Han uttrycker sig entusiastiskt om den ”transatlantiska länken” och gläds åt att USA:s försvarsminister

Mattis deklarerat att man inte kräver något i gengäld för att man ställer upp på Sveriges sida vid händelse av konflikt. Mattis talar som om Sverige vore medlem av Nato.

Hultkvist tycks inte reflektera över att USA har eget intresse av att flytta fram sina positioner i vårt närområde. Den amerikanske generalen Perkins bedyrade vid sitt besök på Gotland dess vikt för USA:s intressen och liknade Gotland vid ett osänkbart fartyg och ”att kaptenen på det fartyget är vår goda vän Sverige är till stor nytta för oss”. Han slutade med att ”det går inte att överskatta Gotlands militära, ekonomiska och politiska betydelse”. Som f d ambassadör Sven Hirdman uttrycker det: ”För USA har Östersjön plötsligt blivit ett centralt område för övningar”.

Försvarsministern skänker USA en strategisk position i norra Europa och ignorerar konsekvensen för Sveriges alliansfrihet. Läs artikel