”Den 26 januari godkände Sverige genom FN-ambassadör Anna-Karin Eneström en utökning av brottskatalogen i Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Ändringarna som Sverige nu godtagit är bland annat de så kallade Kampalaändringarna, som beslutades om under översynskonferensen i Kampala 2010, och som innebär att Romstadgans brottskatalog utökas med ett femte brott – aggressionsbrott mot andra stater. För aggressionsbrott kan den ställas till svars som kan utöva kontroll eller styra över en stats politiska eller militära handlande och som planerar, förbereder, inleder eller utför en aggressionshandling mot en annan stat som till sin karaktär, svårhetsgrad och omfattning utgör en uppenbar överträdelse av Förenta nationernas stadga. ICC:s jurisdiktion över brottet trädde i kraft den 17 juli 2018 efter att 30 statsparter ratificerat eller godkänt ändringen.
Genom Kampalaändringarna utökas även ICC:s jurisdiktion över krigsförbrytelser rörande användning av vissa slags vapen, bland annat gift eller giftvapen, gas och viss ammunition, till att gälla även i interna väpnade konflikter.
Förutom Kampalaändringarna godtar Sverige även en ändring från 2015 som innebär ett upphävande av art. 124 i Romstadgan, vilken tillät en stat, när den blir part till Romstadgan, att hindra domstolen från att utöva jurisdiktion över krigsförbrytelser under en period av sju år. Krigsförbrytelser som innefattar användning av bland annat biologiska vapen och laservapen, godtas också.
Samtidigt med Sverige deponerade även Italien sina godkännandeinstrument. Sverige och Italien blir därmed den 42:e respektive 43:e stadgeparten att ha godtagit ICC:s jurisdiktion över aggressionsbrottet.”
Vad innebär detta?
FN:s generalförsamling antog 1974 en definition av begreppet aggression. Se även .
Först den 17 juli 1998, vid FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations högkvarter i Rom, röstade 120 stater för att anta Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. I juli 2002 hade 60 stater godkänt stadgan, varför den trädde i kraft. I mitten av 2019 hade 122 stater anslutit sig. Ryssland skrev under den 13 september 2000. Kina och Israel har inte godkänt stadgan.
Professor William A. Schabas påpekar i An Introduction to the International Criminal Court (Cambridge University Press 2020) att
USA vände sig till FN:s sekretariat för att se om USA:s underskrift när stadgan antogs kunde återkallas. Även om internationell rätt inte erkänner att man ”avundertecknar” ett fördrag, förutser Wienkonventionen om traktaträtten tydligt en situation där en stat, efter undertecknandet, har ändrat uppfattning. I artikel 18 i Wienkonventionen anges bland annat: ”En stat är förpliktad att avhålla sig från handlingar som skulle omintetgöra en traktats ändamål och syfte, när a) den har undertecknat traktaten eller utväxlat de instrument som utgör traktaten med förbehåll för ratifikation, godtagande eller godkännande, så länge den icke har uttryckt sin avsikt att ej bli part i traktaten.” Detta är vad Bush-administrationen gjorde den 6 maj 2002.
Några dagar innan stadgans ikraftträdande tillkännagav USA att man skulle lägga in sitt veto mot alla framtida resolutioner från FN:s säkerhetsråd om fredsbevarande och kollektiva säkerhetsoperationer tills rådet antog en resolution som i praktiken skulle utesluta medlemmar av sådana verksamheter från domstolens jurisdiktion.
Schabas påpekar att ”Washingtons motstånd mot institutionen avtog under Bushadministrationens sista år och under Obamas presidentskap, för att sedan återupptas med ny hårdhet under Donald Trump och hans nationella säkerhetsrådgivare, John Bolton, vars hat mot institutionen är patologiskt. Afrikanska stater var till en början mest entusiastiska över projektet, men deras relation till domstolen kan nu bara beskrivas som komplex och tvetydig.”
Internationella domstolen är den domstol där stater prövar frågor som rör deras tvister som stater. Individernas roll inför Internationella domstolen är i bästa fall marginell. Däremot prövar Internationella brottmålsdomstolen (båda domstolarna har sina säten i Haag) inte bara bestraffning av individer, den erkänner också ett legitimt deltagande för individen som offer. I en mer allmän mening berör Internationella brottmålsdomstolen i huvudsak frågor som generellt kan beskrivas som allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Men även Internationella domstolen handlägger frågor om mänskliga rättigheter.
I boken finns ett fint historiskt avsnitt om krigsförbrytarprocesser och ad hoc-rättegångar i FN:s regi.
Något aggressionsbrott fanns inte angivet i stadgan från början. Detta brott lades dock till 2010 som artikel 8biS.
Den nu gällande stadgan återfinns här.
Aggressionsbrottets så kallade rekvisit framgår här:
”Article 8 bis
Crime of aggression
- For the purpose of this Statute, ‘crime of aggression’ means the planning, preparation, initiation or execution, by a person in a position effectively to exercise control over or to direct the political or military action of a State, of an act of aggression which, by its character, gravity and scale, constitutes a manifest violation of the Charter of the United Nations.
- For the purpose of paragraph 1, ‘act of aggression’ means the use of armed force by a State against the sovereignty, territorial integrity or political independence of another State, or in any other manner inconsistent with the Charter of the United Nations.
Any of the following acts, regardless of a declaration of war, shall, in accordance with United Nations General Assembly resolution 3314 (XXIX) of 14 December 1974, qualify as an act of aggression:
(a) The invasion or attack by the armed forces of a State of the territory of another State, or any military occupation, however temporary, resulting from such invasion or attack, or any annexation by the use of force of the territory of another State or part thereof;
(b) Bombardment by the armed forces of a State against the territory of another State or the use of any weapons by a State against the territory of another State;
(c) The blockade of the ports or coasts of a State by the armed forces of another State;
(d) An attack by the armed forces of a State on the land, sea or air forces, or marine and air fleets of another State;
(e) The use of armed forces of one State which are within the territory of another State with the agreement of the receiving State, in contravention of the conditions provided for in the agreement or any extension of their presence in such territory beyond the termination of the agreement;
(f) The action of a State in allowing its territory, which it has placed at the disposal of another State, to be used by that other State for perpetrating an act of aggression against a third State;
(g) The sending by or on behalf of a State of armed bands, groups, irregulars or mercenaries, which carry out acts of armed force against another State of such gravity as to amount to the acts listed above, or its substantial involvement therein.”
Och på svenska:
”Artikel 8a
Aggressionsbrottet
- Med aggressionsbrott avses i denna stadga när en person, som i kraft av sin ställning kan utöva kontroll eller styra över en stats politiska eller militära handlande, planerar, förbereder, inleder eller utför en aggressionshandling som, till sin karaktär, svårhetsgrad och
omfattning, utgör en uppenbar överträdelse av Förenta nationernas stadga.
- Med aggressionshandling i punkt 1 avses en stats användning
av väpnat våld mot en annan stats suveränitet, territoriella integritet
eller politiska oberoende, eller på något annat sätt som är oförenligt
med Förenta nationernas stadga.
Var och en av följande handlingar, oavsett krigsförklaring, ska, i enlighet med Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3314 (XXIX) av den 14 december 1974, anses utgöra en aggressionshandling:
- a) Invasion eller angrepp av en stats väpnade styrkor på en annan stats territorium, eller alla former av militär ockupation, oavsett hur
tillfällig ockupationen är, som är en följd av en sådan invasion eller
ett sådant angrepp, eller alla former av annektering genom användning av våld av en annan parts territorium eller del därav.
- b) Bombardemang av en stats väpnade styrkor mot en annan stats territorium eller en stats användning av vapen mot en annan stats territorium.
- c) Blockad av en stats väpnade styrkor av en annan stats hamnar eller kuster.
- d) Angrepp av en stats väpnade styrkor på en annan stats mark-,
sjö- eller luftstridskrafter eller fartygs- och luftfartsflotta.
- e) En stats användning av sina väpnade styrkor inom en annan
stats territorium efter överenskommelse med den mottagande staten, i strid med de villkor som uppställts i överenskommelsen eller
förlängning av närvaron inom sådant territorium efter det att
överenskommelsen har upphört att gälla
- f) Handling som innebär att en stat tillåter att dess territorium, som den har ställt till en annan stats förfogande, används av den andra staten för att begå en aggressionshandling mot en tredje stat.
- g) Utsändande av en stat eller för en stats räkning av väpnade skaror, grupper, irreguljära trupper eller legosoldater, som utför väpnade handlingar mot en annan stat av sådan svårhetsgrad att de utgör sådana handlingar som anges ovan, eller som i väsentlig utsträckning deltar däri.”
I artikel 5 i stadgan anges bland annat (2): ”Domstolen skall utöva jurisdiktion över aggressionsbrottet så snart en bestämmelse har antagits i enlighet med artiklarna 121 och 123, vilken definierar detta brott och fastställer villkoren för Domstolens utövande av sin jurisdiktion över det. En sådan bestämmelse skall vara förenlig med de tillämpliga bestämmelserna i Förenta nationernas stadga.”
Som framgår ovan godkände Sverige ändringarna i stadgan i januari 2022, och en proposition togs fram redan i maj 2021
(2020/21:204). Lagförslaget antogs av riksdagen 8 november 2021. I lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (SFS 2021:1032) anges nu bland annat:
”1 § Om den genom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen inrättade domstolen begär att det i Sverige ska vidtas en åtgärd som grundar sig på stadgan, tillämpas bestämmelserna i denna lag.
Bestämmelserna i 3–20 §§ tillämpas om utredningen eller lagföringen
gäller folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott […]”