Under 2023 ökade Ryssland och USA spänningarna i världen. Ryssland genom aggressionskriget mot Ukraina och USA genom att motverka en vapenvila i kriget i Gaza och genom att inte ta avstånd från Israels folkrättsbrott i Gaza.
Båda stormakterna har återstartat kärnvapenrustningarna.
USA inriktar sig på att konfrontera Kina. USA och Ryssland är inne i en slags kapprustning i Arktis.
Stormakternas folkrättsbrott innebär inte slutet på en världsordning baserad på FN-stadgan som vissa vill hävda.
I FN:s generalförsamling röstade en överväldigande majoritet av världens stater för en resolution som fördömde Rysslands angrepp på Ukraina och den röstade ett år senare med en överväldigande majoritet för eldupphör i kriget i Gaza som visade ett USA mer isolerat i världen än någonsin tidigare.
Båda stormakterna tvingades använda sin vetorätt för att hindra resolutioner som majoriteten av världens stater ställde sig bakom. Detta var snarast tecken på stormakternas svaghet och isolering. Stormakterna har fått betala ett högt politiskt pris för sina folkrättsbrott.
FN har visat sig vara den organisation som kan ställa sig i spetsen för att samla staterna för fred och avspänning, även om man inte lyckas stoppa krigen.
Genom FN:s initiativ kunde spannmålsexporten från Ukraina återupptas. FN:s medling öppnade för att humanitär hjälp kan nå Gaza, om än under stora svårigheter och hinder.
Rysslands krig mot Ukraina och USA:s militära återuppbyggnad i Europa riskerar att pressa regionens småstater att underordna sig stormakterna.
Genom Sveriges helt nyligen undertecknade försvarssamarbetsavtal med USA (DCA) kommer USA att få tillgång till 17 baser och rätt att fritt röra sig med militär trupp och flyg över hela vårt territorium.
Med stor sannolikhet kommer Sveriges medlemskap i Nato att godkännas av Turkiet och Ungern och föra oss in i alliansens militära planering.
Svenska regeringen och högsta försvarsledningen är inställd på att svenska försvaret skall användas i första hand för insatser utanför vårt lands gränser. Överbefälhavarens förslag till regeringen är att två brigader motsvarande huvuddelen av den svenska armén skall öronmärkas för Nato och kunna sättas in främst i Baltikum. Svenska flygvapnet skall länkas samman med de övriga nordiska ländernas flyg med uppgift att bland annat patrullera Arktis. Det ökar risken för att vi blir del av en framtida konfrontation mellan USA och Ryssland som tävlar om kontrollen över regionen där Rysslands strategiska kärnvapen finns.
De uppenbara säkerhetsrisker för Sverige som en mer eller mindre permanent amerikansk militär närvaro på vårt territorium innebär är nu uppenbara för allt fler sakligt inriktade bedömare.
Överbefälhavarens förslag att avsätta arméns pansarbrigader för Natos räkning väckte märkbar irritation hos socialdemokraternas och kristdemokraternas talesmän i militära frågor.
En borgerlig ledarskribent som Fredrik Haage (Smålandsposten) varnade ”Låt oss inte lita på USA”. (28 december) och hävdade att det finns bara ett sätt för ett land att uppnå säkerhet och det är att vara militärt avskräckande.
Det är insiktsfullt ty det finns inga säkerhetsgarantier från Nato och inte heller från USA. USA kommer i alla lägen att se till vad som tjänar det egna nationella intresset. Det kan medföra att vi dras med i militära äventyrligheter som vi inte kan påverka och som inte tjänar vårt land.
Med DCA-avtalet kommer vi att hamna under hårt tryck att följa USA:s linje i många frågor, även när det inte ligger i vårt intresse. Det blir en viktig uppgift för alla krafter i vårt land som värnar vårt oberoende att kräva att regeringen hävdar svensk självbestämmanderätt. DCA-avtalet är avsiktligt vagt i skrivningarna om var beslutanderätten ligger när det verkligen gäller i kritiska lägen då säkerheten står på spel. Samråd skall ske mellan Sverige och USA. Det är en svag grund att stå på för en småstat som har att göra med en stormakt. En stark folkopinion är nödvändig för att våra anpassliga politiker skall våga stå på sig.
För Sveriges säkerhet krävs ett eget territorialförsvar. Det bör baseras på allmän värnplikt.
Sverige har i likhet med en överväldigande majoritet av världens stater allt intresse av att verka för att folkrättens principer upprätthålls. Vi bör stödja FN som den organisation som kan samla världens stater för fred och avspänning och motverka stormakternas aggressionshandlingar.