Månad: augusti 2022

Five Turkish banks have adopted Russia’s Mir payments system, Turkey’s President Recep Tayyip Erdogan said on his return from talks with President Vladimir Putin in the Black Sea resort of Sochi.

There are serious developments regarding the work that Turkish banks are doing on Russia’s Mir card, Turkey’s state-run Anadolu Agency cited Erdogan as saying on the plane. That’s a relief for both Russian tourists and Turkey, he told reporters. Läs artikel

The Ministry of Foreign Affairs is looking for models “that would be both legal and effective to prevent Russian tourist visa fraud,” Haavisto said to the newspaper Helsingin Sanomat.

Finland is today along with Norway the only European country with a direct border to Russia still issuing tourist visas. The Baltic states and Poland no longer issues visas unless the applicant has a special reason, that be for instance exile-journalists, humanitarian reason, or family relations.

While Norway for the most only issues tourist visas, or so-called Pomor-visas, to Russian citizens from the northern regions of Murmansk, Arkhangelsk and Nenets, Finland has granted tourist visas to all Russians. That has made the country a popular passageway for people heading to other destinations in Europe. […]

How the new rules will look remain to see. The foreign minister said to broadcaster YLE that prioritization of visa applications and longer processing times are some of the legal ways to deal with the situation.

“With this kind of arrangement we could give priority to applicants in real need,” Haavisto said.

Some restrictions already in force include refusing to grant multiple-entry visas to first-time applicants and limiting the number of applications to 1,000 per day. Giving priority to Russians applying for student, family, and worker visas would push tourist applicants further back in the line. Läs artikel

Det var allvarsamma ord som FN:s generalsekreterare António Guterres yttrade när han för några dagar sedan talade i New York om hotet från kärnvapnen: ”Mänskligheten är ett enda litet misstag från att förintas i ett kärnvapenkrig.”

Den varningen finns det extra anledning att ta till sig just i dag när det är precis 77 år sedan den första atombomben fälldes över Hiroshima. Vi har alla sett skräckbilder som visar förödelsen efter bomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki, och sagt att det få aldrig ske igen. […]

Men Sverige behöver ta ytterligare ett steg och även ansluta sig till FN:s konvention om ett kärnvapenförbud, som bland annat Österrike och Irland anslutit sig till. Att Sverige som framtida Nato-land står upp för ett totalförbud av kärnvapen skulle skicka en stark signal till kärnvapenmakterna.

Det går inte att bortse från att Nato bygger sin militära strategi på kärnvapen. Men det fråntar inte Sverige möjligheten att agera. Nato-länderna har slutit upp bakom Icke-spridningsavtalet, vilket innebär att man faktiskt åtagit sig att verka för nedrustning av kärnvapenarsenalerna (även om vi i dag inte ser att det åtagandet omsätts i praktisk handling).

Det finns alltså ingen egentlig grund till den avvisande hållning som, särskilt USA, visat inför FN:s kärnvapenförbud. Sverige kan vara med och bygga broar mellan alla goda krafter som har som långsiktigt mål att skrota kärnvapnen.

On Friday, a new American submarine arrived at Grøtsund port just outside Tromsø. This is the fifth Allied submarine docking at the port this year. […]

Grøtsund port at Tønsnes, north of Tromsø, was made port of reception for allied vessels in 2020. In May of last year, the first American nuclear submarine, the USS New Mexico, docked there.

Later, the following nuclear submarines from the USA and Great Britain have visited the port in 2022: USS Washington in January, USS Albany and HMS Ambush in April, and USS New Mexico in May.

Including the last visit in July, five allied submarines have thus called at Grøtsund port so far this year.

Given the arrival of nuclear-powered vessels, the Norwegian Civil Defense’s department in Troms County established a group for nuclear preparedness last winter. This group constitutes a mobile cleaning unit.

In May, the emergency response group practiced handling a nuclear accident in Tromsø in which civilians had suffered from radiation damage. The exercise was carried out together with the emergency services at Mandelasletta, near the center of Tromsø. Läs artikel

The fastest track to bloody war between China and the United States runs through Taiwan. If the current crisis provoked by House Speaker Nancy Pelosi’s untimely trip and China’s robust military response leads to a collision between Chinese and American naval vessels or aircraft, even an “accident” could provide the spark that ignites a great fire. In June 1914, Archduke Franz Ferdinand was advised not to go to Sarajevo—as Speaker Pelosi was by the Pentagon before her visit. But no one imagined that during his visit he would be assassinated, providing the spark that ignited a conflagration so devastating that historians had to create an entirely new category: World War.

Fortunately, the American and Chinese governments know that a hot war would be a disaster for both. No serious person in either government wants war. Unfortunately, history offers many examples in which rivals whose leaders did not want war nonetheless found themselves forced to make fateful choices between accepting what they judged an unacceptable loss, on the one hand, and taking a step that increased the risks of war on the other. The classic case is World War I. After a terrorist with shady ties to the government of Serbia had assassinated his successor, the Emperor of Austria-Hungary judged that he had to forcefully punish Serbia. Since Austria was its single ally, Germany felt it had no option but to give it full backing. Russia felt obliged to support its Orthodox Christian brothers in Serbia. One step led to another in a vicious cycle of actions and reactions that had all of Europe at war within five weeks. Läs artikel

Som jag skrivit i ett blogginlägg tidigare idag finns det anledning att diskutera Amnestys slutsatser. Det Michael Winiarski (DN) ägnar sig åt idag är dock inte att diskutera utan att osakligt och okunnig raljera. 

Jag kommenterar några citat.

•  ”Rysslands terrorbombningar av civila mål talar Amnesty betydligt mindre om”, skriver Winiarski. Det är naturligt att Amnesty talar mindre om ryska terrorbombningar, eftersom rapporten fokuserar på ukrainskt agerande. Icke desto mindre kritiseras Ryssland i hårda ordalag på tre ställen i texten, liksom i ett stort antal rapporter om ryska övergrepp på Amnestys webbsajt.
• Lite längre ner står följande: ”Formuleringen är förrädisk: ’Att befinna sig i en defensiv position fritar inte den ukrainska militären från att respektera internationell humanitär rätt.’” Denna formulering i Amnestys rapport är inte alls förrädisk utan utgör ett korrekt återgivande av en grundbult i Genèvekonventionerna och andra delar av den internationella humanitära rätten, nämligen att dessa regler – inklusive skyddet av civila – gäller för alla parter, såväl den som anfaller som den försvarar sig.
• Winiarski ”gör sig löjlig” över att rapporten talar om frontllinjer: ”Och vilken frontlinje? Författarna till rapporten måste veta att den ryska krigföringen nästan uteslutande består av artilleri- och robotbeskjutning från positioner tiotals kilometer bort.” I nästa stycke bekräftar Winiarski (omedvetet?) att det finns en frontlinje: ”Enligt Amnesty ska de som försvarar sina hem och familjer inte ens få vistas där. Men om de lämnar sina positioner är det fritt fram för den ryska armén att erövra mer av Ukraina.” Även om den ryska strategin och taktiken till stor del bygger på användning av artilleri syftar den ändå till syvende och sist till att ta territorium (”erövra mer av Ukraina”), och då finns det per definition en frontlinje. För övrigt är den slutsats som Winiarski drar om Amnestyrapporten orimlig. Av det som Amnesty skriver följer inte att ukrainska trupper inte får strida i bebyggda områden. Däremot kan det verkligen diskuteras om Amnesty ställer för höga krav på försiktighetsåtgärder från den ukrainska sidan. Läs artikel

[…] Även om det är Putin som är angripare så måste båda sidor efterleva den internationella humanitära rätten (IHR, som är en del av krigets lagar). Genèvekonventionerna säger att den som attackerar inte får angripa civila mål samt om det blir civila skador under angrepp på militära mål så måste det finnas en proportionalitet mellan den militära nyttan och de civila skadorna (vilket förstås är en svår bedömningsfråga). Den andra sidan av myntet är att även den försvarande måste göra sitt bästa för att undvika civila skador. I artikel 58 i det första tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna (som både Ukraina och Ryssland ratificerat) gäller följande:

 Parterna i konflikten skall i möjligaste mån

1. a) utan intrång i bestämmelserna i artikel 49 i fjärde konventionen sträva efter att förflytta civilbefolkning, civilpersoner och civil egendom som står under deras kontroll från grannskapet av militära mål;
2. b) undvika att förlägga militära mål till platser belägna inom eller i närheten av tättbefolkade områden;
3. c) vidtaga övriga nödvändiga försiktighetsmått i syfte att skydda civilbefolkning, civilpersoner och civil egendom som står under deras kontroll mot faror som uppkommer till följd av militära operationer.

Även sjukhus kan till nöds användas, men då är bevisbördan tyngre, särskilt om det finns patienter kvar. Det som emellertid alltid gäller är att den krigförande måste försöka skydda civilbefolkningen och civil egendom så långt möjligt. Att använda områden med många civila som avfyrningsplatser för artilleri bör t ex undvikas. […]

För den som attackerar gäller alltid att den inte får angripa civila mål och att det måste råda proportionalitet mellan militär nytta och civila skador. Även om det skulle finnas ukrainska soldater i ett sjukhus eller i en skola som är omgiven av civil bebyggelse måste Ryssland alltså göra en proportionalitetsbedömning. Denna princip innebär att en liten grupp soldater kan s a s skyddas av civilbefolkningen, därför att det i allmänhet vore oproportionerligt att döda en stor grupp civila för att slå ut en mindre fientlig grupp. Att medvetet använda sig av civila som mänskliga sköldar på detta sätt bryter klart mot IHR och kan utgöra en krigsförbrytelse. Läs artikel

ZiF: In the Western media, the future membership of the two states to NATO is being celebrated as a great increase in security and military clout. Is this assessment correct?

JB: No, it will not be a radical change. First of all, you have to know that in the early 1960s, Sweden wanted to have nuclear weapons. The United States, on the other hand, wanted to keep its monopoly over these weapons. In order to convince Sweden to give up, the United States offered to provide its nuclear umbrella protection in case of aggression. In other words, since the 1960s, Sweden had the same nuclear protection as NATO members, without the same obligations in case of conflict. So Sweden has not significantly improved its security.

ZiF: And what advantage does NATO have?

JB: For NATO, Sweden’s membership provides the advantage of having full control over the Baltic Sea passages to the Atlantic Ocean. But this is a very relative gain. For it is Denmark that really occupies a key position, and the military collaboration between Denmark and Sweden, especially for maritime control, works well. It should be remembered that Sweden claimed for years that it was the target of clandestine Russian submarine warfare. As a result, there was intense cooperation in anti-submarine warfare around the Baltic Sea, in order to identify secret Russian weapons. But they never found anything: in fact, it was herring flatulence, which produced the same sound signal as submarines!…Läs intervjun

[…] I otaliga samtal jag fört runtom i Dalarna är det knappast någon som är medveten om att Sveriges riksdag, det enda av folket direktvalda nationella politiska organet, de facto aldrig ens röstat om – och därmed aldrig sagt sitt ja till – en svensk anslutning till Nato.

Måndagen den 16 maj i år fördes förvisso en riksdagsdebatt i ärendet – med ett inlägg per parti, i huvudsak från partiledarna. I sin sammanfattning konstaterade statsministern Magdalena Andersson, som med hela sitt S-parti i motsats till KD, M, L och C gått till val på 2018 att hålla Sverige fortsatt alliansfritt, att det fanns en klar majoritet i riksdagen för att gå in med en ansökan.

Någon utskottsbehandling efter debatten den 16 maj eller därefter följande omröstning i sakfrågan, om svensk NATO-anslutning är riksdagsledamöternas uppfattning eller ej, ägde dock aldrig rum, endast ett (s)tatsministerns ”konstaterande”.

Rent konstitutionellt utgör dock en sådan formell behandling av detta historiska ärende inget regelbrott: Regeringen styr utrikespolitiken. Sveriges riksdag kommer att tillfrågas om att säga ja eller nej till anslutning till den västliga försvarsalliansen – fast först efter det att de 30 NATO-ländernas respektive parlament sagt sitt ja (oklart när), med andra ord sist av alla.

I det läget är det inte mycket att välja på för riksdagens ledamöter.

Att inte Sveriges 349 folkvalda ledamöter gavs rätten, och fick ta ansvaret, var och en personligen, inklusive oss tio på dalabänken, att i en beslutande omröstning förankra den svenska ansökan, är politiskt och demokratiskt långsiktigt oklokt och ovisligt.

Så gjorde inte, klokt nog, Finlands riksdag. Varje ledamot fick där ta ansvar och ge ett mandat: 188 ja mot 8 nej.

Ännu har dock ingen svensk riksdagsledamot tryckt på sin gröna ja-knapp, röda nej-knapp eller gula avstå-knapp om att vårt land skall bli medlem i Nordatlantpakten.

Inget framröstat mandat, inget personligt ställningstagande från oss varje enskild riksdagsledamot. Inget ansvar att utkräva.

Så kan vi inte ha det i vår svenska demokrati. Lär av Finland! Läs artikel

The Turkish president is hoping to push diplomatic talks on the war in Ukraine during discussions with the Russian leader. Complicating these efforts is Recep Tayyip Erdogan’s planned military operation in Syria.

Russian President Vladimir Putin hosted his Turkish counterpart, Recep Tayyip Erdogan, for talks in Sochi on Friday.

”Despite the current regional and global challenges, the leaders reaffirmed their common will to further develop Russian-Turkish relations,” the Kremlin said in a statement after the talks. The Turkish and Russian presidents agreed to boost their political and economic — both trade and energy — cooperation. […]

A more contentious issue on the agenda was Turkey’s planned incursion into northern Syria to target Kurdish fighters. The plan, announced by Erdogan in May, has drawn criticism from Russia, Iran and the United States. Russia remains the dominant foreign military power in Syria, and Iran also plays a part in supporting the authoritarian Syrian government.

Ahead of Friday’s meeting, the Kremlin called on Turkey not to ”destabilize” Syria.

”Turkey has legitimate concerns for security reasons, which we, of course, take into account,” Kremlin spokesman Dmitry Peskov told reporters. Läs artikel

▪ ASEAN is concerned with the international and regional volatility, especially in the recent development in the area adjacent with the ASEAN region, which could destabilize the region and eventually could lead to miscalculation, serious confrontation, open conflicts and unpredictable consequences among major powers.

▪ ASEAN calls for maximum restraint, refrain from provocative action and for upholding the principles enshrined in United Nations Charter and the Treaty of Amity and Cooperation in Southeast Asia (TAC). We reiterate ASEAN Member States’ support for their respective One-China Policy. Läs uttalandet