Nato-forsker: – Nato mindre forberedt på kollektivt forsvar, abcnyheter.no

Nato er ikke forberedt på å drive kollektivt forsvar i tillegg til internasjonal innsats, dessuten er Nato-landene uenige om Natos rolle, går det frem av en forskningartikkel.

Siden 90-tallet har Nato-landene, Norge inkludert, bygget ned sine territoriale forsvar. Den kalde krigen var over. Sovjetunionen var ikke mer. Europa var fri fra tradisjonelle militære trusler.

Men hva skulle Nato drive med? Nato måtte «gå utover sine områder, eller gå ut av drift», sa den amerikanske senatoren Richard Lugar i 1993. Läs artikel

Dagens INF-besked – vart är detta på väg? carlbildt.wordpress.com

Någon direkt blixt från klar himmel var det knappast när USA:s utrikesminister Pompeo i dag meddelade att USA avser att lämna det s k INF-avtalet.

Lite historia kan vara på sin plats.

När den nukleära kapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen inleddes hade man forfarande inte utvecklat missiler med interkontinental räckvidd. USA utvecklade bombflygplan för att kunna nå Sovjet, medan Sovjet satsade hårdare på missiler som med bas i den teknologi från tyska V2 man hämtat in efter andra världskriget kunde nå mål i västra Europa. Läs blogginlägget

Tillsammans med Finland skapar vi stabilitet i närområdet, forsvarsmakten.se

Det svensk-finska samarbetet mellan Nylands brigad och Amfibieregementet är sedan länge etablerat. De första övningarna länderna emellan genomfördes i slutet av 90-talet och sedan dess har förmågan utvecklats allt eftersom.

Tidigare i höstas genomförde chefen för Nylands brigad ett besök på Amfibieregementet. Under besöket diskuterade cheferna för respektive förband hur Swedish-Finnish Amphibious Task Unit, SFATU, som är en del av Swedish-Finnish Naval Task Group, SFNTG, ska utvecklas mot full operativ förmåga 2023. SFATU består av enheter ur Amfibieregementet och Nylands brigad, och utgör en gemensam amfibiestyrka som ska kunna användas såväl på svensk som finskt terriotrium. Det är alltså en del av det omfattande svensk-finska militära samarbetet som föranletts av politiska beslut.Läs pressmeddelande

Statsminister Juha Sipiläs tal vid Europaparlamentet, 31 januari 2019, valtioneuvosto.fi

Finland innehar EU:s ordförandeskap under årets andra halva. Härnäst vill jag peka på några områden som kommer att vara på agendan under vårt ordförandeskap. Det är också områden där EU måste kunna samarbeta närmare och samtala mer effektivt. […]

Säkerhets- och försvarssamarbetet är också viktigt och måste intensifieras.

Finland har aktivt uppmanat till ambitiösa framsteg inom säkerhets- och försvarssamarbetet, även tillsammans med Frankrike. Vi välkomnar nu framstegen.

Skapandet av Europeiska försvarsfonden och PESCO har också varit steg i rätt riktning. Nu bör vi koncentrera oss på genomförandet och att uppnå resultat.

EU har också stärkt sin kapacitet att motverka hybridhot. European Centre for Countering Hybrid Threats i Helsingfors bidrar till beredskapen inom Nato och EU-länderna mot dessa hot. Jag vill tacka de 19 deltagande länderna, varav 16 är EU-medlemmar, för deras starka engagemang. Jag välkomnar också alla övriga medlemsländer att ansluta sig till centret. Läs talet

Den grundläggande förmågan att kunna fördröja en motståndare, kkrva.se

Jacob Fritzson, löjtnant vid Norrbottens regemente, I 19

I detta inlägg diskuteras frågan om ingenjörsresurser och deras betydelse för våra manöverförband. Jag kommer att avgränsa mig till Norrland eftersom det i nuläget nästan helt saknas resurser för fältarbeten i denna landsända.

År 2004, under den eviga fredens tid, lades förbandet Ing 3 ner och övergick så småningom till att vara ett Ingenjörskompani ingående i I19, Norrbottens regemente. Detta kompani lades dock ner 2011 och därmed försvann alla tyngre ingenjörsresurser norr om Eksjö. Den enda förmågan till fältarbeten norr om Eksjö som kvarstår är de två pionjärplutoner som ingår i de mekaniserade bataljonerna samt en mindre minröjningsenhet. Jag kommer att återkomma till de förstnämnda.

Förmågan till fältarbeten är sannolikt något vars betydelse alla är överens om. Hur värdefullt är det inte för en brigad att kunna korsa en flod tack vare att man har tillgång till flytbroar? Hur mycket effekt har inte en väl förberedd minering på en motståndare? Eller vilken effekt har inte en uppgrävd väg på motståndaren, i synnerhet om den är hjulburen. Insatserna för fördröjande fältarbeten är resurseffektiva. När man nyttjar exempelvis mineringar innebär det en låg risk för egen sida samtidigt som de har en rätt stor effekt mot en motståndare. […]

Vid sidan av våra egna officerares, i pionjärtjänst, befintliga kunskaper har våra vänner i Finland redan en god kompetens på området. Nyligen gick en officer från I19 en kurs i fördröjande fältarbeten i Finland och det bör inte vara omöjligt att kunna skicka fler officerare över gränsen och dra lärdom av deras sätt att genomföra fördröjande fältarbeten. Synergieffekten är givetvis att vi knyter kontaker över gränsen vilket båda länder i slutändan drar nytta av.

Att snabbt kunna bygga upp kompetenta förband är en stor utmaning. En utmaning som dock behöver tas. I strid är ingenjörsresurser mer än önskvärda. Ett lätt ingenjörskompaniet kan användas som bas för att på lång sikt bygga en ingenjörsbataljon som har samma resurser som de vid Ing2. Läs artikel