Permanenta skiljedomstolens beslut i juli 2016 om Sydkinesiska sjön, Per Boström

Vi återpublicerar här en artikel från 2016 av Per Boström ( utgivarna)

sydkinesiska-sjon

Enligt folkrätten ska konflikter mellan stater normalt lösas genom förhandlingar staterna emellan. Om detta inte går, ska allvarligare tvistefrågor hänskjutas till FN:s säkerhetsråd som, om tvisten hotar internationell fred och säkerhet, kan besluta om tvångsmedel, sanktioner eller i sista hand våldsanvändning. Säkerhetsrådets ständiga medlemmar, däribland Kina och USA, har vetorätt. FN-stadgan blev utformad så för att kunna fungera i praktiken. Utan vetorätten hade FN-systemet inte kunnat bestå i 70 år.

Skiljedomen mellan Filippinerna och Kina är anmärkningsvärd. Den berör, om än inte uttryckligen, tvister om gränser som nyligen lett till militära skärmytslingar. Detta mellan Kina och Filippinerna, en stat som har avtal om militärt bistånd från USA. Domstolen har funnit sig behörig att avgöra Filippinernas framställningar och gett Filippinerna rätt i nästan alla frågor – trots att Kina motsatt sig skiljeförfarandet och vägrat att delta. Här nedan har undertecknad refererat vissa av skiljedomstolens ställningstaganden, främst sådana som har att göra med domstolens behörighet.

Läs merPermanenta skiljedomstolens beslut i juli 2016 om Sydkinesiska sjön, Per Boström

President Sauli Niinistö: Vi måste ihärdigt försvara den internationella regelbaserade ordningen

Vi måste ihärdigt försvara den internationella regelbaserade ordningen. FN-systemet är en viktig stöttepelare också för Finlands egen säkerhet och välfärd. Samtidigt måste vi vara beredda på att det nuvarande systemet kanske aldrig kommer att återhämta sig.

Världen blir i rask takt alltmer multipolär, världsordningen ändrar form. Kina använder sin ekonomiska makt, Ryssland rustar upp och Förenta staterna tar avstånd från samarbete. I denna förändring måste vi vara på vår vakt.

Finland har goda relationer till Washington, Moskva och Peking. Dessa relationer måste vi dra nytta av i våra globala målsättningar.

Främst tänker jag på risken för att kärnvapen åter blir en del av vardagen i den internationella politiken. Om de avtal om rustningskontroll som ingåtts under det kalla kriget nu går om intet, måste vi kämpa för att ersätta dem med nya. Finland är redo att stå till tjänst med att skapa förhandlingskontakter. Detta budskap för vi vidare även i år.

Läs mer: Republikens president Sauli Niinistos nyårstal den 1 januari 2019

Sverige i stormaktspolitikens mitt, Sven Hirdman

Vi återpublicerar här ett utdrag ur andra upplagan av Sven Hirdmans  bok: Sverige i stormaktspolitikens mitt, Hjalmarsons förslag 2017.

Tidigare utlagt på sajten i december 2017 (utgivarna)

Prolog

Under det kalla kriget gick konfrontationslinjen mellan öst (Sovjet­unionen) och väst (USA/NATO) genom det delade Tyskland, symboliserat av det s.k. Fulda-gapet. Sverige låg i det delade Europas utkant och förde en svensk form av neutralitetspolitik med vad vi ansåg vara normala relationer med alla makter. Samtidigt var vi medvetna om att ifall ett nytt europeiskt storkrig skulle utbryta mellan öst och väst det var stor risk att vi skulle bli indragna. Vi vidmakthöll därför ett efter våra förhållanden respekt­ingivande försvar på samma gång som vi försökte verka för avspänning mellan stormakterna.

Läs merSverige i stormaktspolitikens mitt, Sven Hirdman

Sveriges Rysslandspolitik – hur bör Sveriges Rysslandspolitik utformas?

Sveriges – liksom Finlands – syn på och relationer till Ryssland är en huvudfråga i diskussionen om våra länders säkerhetspolitik. Osäkerheten om vart Ryssland är på väg bedöms ha ökat, särskilt efter annekteringen av Krim 2014. Samtidigt anses inte något traditionellt militärt hot föreligga. Nya frågor är hyberangrepp och cyberhot. Debatten om Ryssland och Nato kan förväntas öka i den nya svenska riksdagen och under den instundande Folk och Försvars konferensen i Sälen.

Medverkande:
Sven Hirdman, tidigare Sveriges ambassadör i Moskva elva år
Lars Ingelstam, professor emeritus och författare till skriften ”Grannlaga” om kontakterna mellan Sverige och Ryssland
Folke Sundman, styrelseledamot i Finlands fredsförbund, kännare av finsk, svensk och rysk säkerhetspolitik

Samtalsledare:
Olof Kleberg, journalist

DATUM 7 januari 2019 , TID 18:00,  ARRANGÖR ABF Stockholm,  PLATS ABF-huset, Sveavägen 41

Inbjudan till intervention, Lars-Gunnar Liljestrand

Vi återpublicerar här en artikel från tidigare i år av Lars-Gunnar Liljestrand (utgivarna)

Sverige deltar direkt eller indirekt i tre krig där utländska stater har intervenerat på inbjudan av regeringar. Det gäller krigen i Afghanistan och Irak. Men Sverige står inte heller helt utanför kriget i Syrien, då vi är en del av den USA-ledda koalitionen som har det självpåtagna uppdraget att intervenera både i Irak och Syrien.

Deltagande i intervention kräver att den inbjudande regeringen har kontroll över större delen av territoriet och att det inte handlar om ett inbördeskrig. FN-stadgans princip om folkens rätt till självbestämmande är inte förenlig med att främmande stater går in och avgör styret i ett annat land. Ett förtydligande är att kontroll över större delen av territoriet för att kunna bjuda in inte gäller när en stormakt ockuperar större delen av en annan stat. Den undanträngda regeringen måste i det läget ha rätt att invitera till kollektivt självförsvar mot inkräktaren.

Läs merInbjudan till intervention, Lars-Gunnar Liljestrand