I slutet av 2012 föreslog en statlig expertutredning (SOU 2012:95) bl.a. bland annat att det skulle införas en ny paragraf i brottsbalkens (BrB) kapitel 19, som handlar om brott mot rikets säkerhet. Den föreslagna bestämmelsen rubriceras ”utlandsspioneri”. Den utgår från den gällande lydelsen av spioneri (BrB 19:5) men skiljer sig från denna på två punkter:
1. Skyddsobjektet är inte ”rikets säkerhet”, som i 19:5, utan i stället ”en internationell militär insats som Sverige deltar i”.
2. I gällande lag är ”främmande makt” den enda förbjudna mottagaren av uppgifter och den enda som utpekas som gynnad av det beskrivna brottet. Men i förslaget har man lagt till ordet ”sammanslutning”. Tillägget motiveras med att man vill kunna straffa också den som går exempelvis ”talibaner” eller ”rebeller”, det vill sägavs. sådana enheter som inte utgör stater i folkrättens mening, tillhanda med sin brottslighet.
Förslaget innehåller ävenUtredningen föreslår även att tryckfrihetsförordningens (TF) brottskatalog ska utökas
med ”utlandsspioneri” samt att den som har anskaffat och meddelat uppgifter för publicering i tryckt skrift ska kunna straffas, om befattningen med uppgifterna utgör utlandsspioneri.
Förslaget kritiserades häftigt i medierna som ett angrepp på informations- och yttrandefriheten. Också i yttranden från en del tunga remissinstanser fanns sådan kritik.
På hösten 2013 beslöt regeringen därför att inte då gå vidare med förslaget om ”utlandsspioneri”. I stället skulle en ny utredning göras som fick ta ställning till det som framkom i remissvaren.
Direktiven till den nya utredningen på samma tema har beslutats av regeringen den 2 juni i år (dir. 2016:42). Läsaren av direktiven slås först av att dessa inte innehåller något om den nu beskrivna förhistorien i ämnet. Den som känner till bakgrunden kan däremot urskilja sådant i direktiven som är avsett att blidka kritikerna från 2013. Visserligen är det inte heller nu fråga om en parlamentarisk utredning, vilket var ett krav från vissa kritiker 2013. Men utredaren ska förses med en ”referensgrupp med representanter från riksdagspartierna”.
Vidare ska utredaren väga in intresset av insyn i Sveriges deltagande i internationella samarbeten. Därför ska utredaren analysera hur ett eventuellt. förstärkt skydd för uppgifter härom förhåller sig till informations- och yttrandefriheten och ta ställning till om ändringar i TF och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är nödvändiga.
Direktiven ger en översikt över de olika slagen av freds- och säkerhetsfrämjande insatser som Sverige deltar i och hur den folkrättsliga grunden, typiskt sett ett mandat från FNs säkerhetsråd, omsätts i operationsplaner med mera.m. vilka innehåller ”känslig information”.
Hur skyddas sådan information? Direktiven noterar att spioneriparagrafen och andra bestämmelser i 19 kapitlet BrB har begränsad räckvidd i den här typen av situationer, eftersom man sällan kan säga att ett uppgiftslämnande skadar Sveriges säkerhet. Bestämmelsen om tjänstefel förutsätter att den brottsliga myndighetsutövningen sker vid en svensk myndighet. Också när det gäller sekretessregler finns enligt direktiven sådana rekvisit som kan göra dem knepiga att i alla lägen tillämpa på Sveriges internationella samarbete för fred och säkerhet.
Det finns enligt min mening anledning för den allmänna opinionen att hålla ögonen på vad den utredning som nu får sina direktiv kan komma fram till så småningom. Arbetet ska vara klart till den 2 oktober 2017. Oerhört stora värden står på spel, rikets fred och frihet för att inte tala om alla skattemiljarder, när Sverige ger sig in i olika slag av säkerhetspolitiskt samarbete. Därför bör friheten att informera härom vara mycket vid. Därmed inte sagt att det ska vara straffritt att riskera svenska ungdomars liv och hälsa när de har skickats till länder som Mali och Afghanistan. Därifrån bör de omedelbart tas hem.
Författaren är jur. kand., Stockholm, och medlem i föreningen FiB-juristerna.