Ers Kungliga Höghet, ärade konferensdeltagare, mina damer och herrar!
Jag vill bara inledningsvis konstatera att omvärldsläget har förändrats, vilket på ett grundligt sätt presenterades under gårdagen, vilket är varför jag inte väljer att gå in på detta. Men mot bakgrund av gårdagens diskussion vill jag göra följande markering, vi måste göra vår egen försvars- och säkerhetspolitiska hemläxa. Det handlar om de utmaningar vi har att öva förbanden tillräckligt, det problem vi har på materialsidan och om den samlade militära förmågan. Det är här vi har det viktiga fokusera på.
Det får inte bli så att politikerna flyr in en Nato-diskussion för att slippa ägna tid och kraft åt det mest grundläggande, dvs. uppbyggande av det svenska försvaret. Det här är enligt min mening den största försvars- och säkerhetspolitiska utmaningen. Andra må ägna sig åt stora och omfattande debatter där en utredning av Nato medlemskap ska framstå som en lösning på i stort sett alla problem men jag tänker koncentrera på det handfasta, vardagliga och nödvändiga arbete som rör svenskt försvar. Och för mig gäller i grund och botten, den strategi som Försvarsberedningen har ställt sig bakom. Läs talet