Om värdlandsavtal och kärnvapen mm i riksdagsdebatten 23 februari, utdrag ur svar från utrikesminister Margot Wallström

Utdrag ur debatten:

Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S):

Herr talman! Jag anser att ett aktivt arbete för internationell kärnvapennedrustning är en självklar del av svensk säkerhetspolitik. Det är ständigt aktuellt, inte minst mot bakgrund av Nordkoreas provsprängning nyligen. Vi ser också hur de befintliga kärnvapenarsenalerna bibehålls och att man utvecklar nya vapen.

Det gynnar inte vår säkerhet, och det gynnar inte världens säkerhet att ledas in i en ny rustningsspiral. Därför är de frågorna mer aktuella.  Vi jobbar på att eliminera alla kärnvapen, främst inom FN, genom olika initiativ för kärnvapennedrustning. Den öppna arbetsgruppen är som sagt i hög grad ett resultat av att vi åter har engagerat oss. Vi var med i den mindre grupp stater som förhandlade om nedrustningsdelen under NPT:s översynskonferens förra året.

Vi bedriver ett arbete för att minska riskerna. Det görs bland annat i den globala tankesmedjan Global Zero. Vi har också återinträtt i De-alerting Group, som verkar för att minska kärnvapnens stridsberedskap. Om fler människor insåg hur det ser ut med stridsberedskapen och hur farligt det är skulle vi nog få ännu större stöd för just de-alerting.

Vi bidrar också till de tekniska samarbetena för att upptäcka kärnsprängningar och verifiera kärnvapennedrustning.

Vi hoppas mycket på att den öppna arbetsgruppen ska vara ett sätt att föra arbetet framåt.

Vi driver också nedrustningsfrågor bilateralt gentemot Ryssland och i nedrustningsforum där faktiskt både Ryssland och USA ingår.

Vi tycker att det här bidrar till vår egen säkerhet och till en säkrare värld.

Jag kommenterar inte värdlandsavtalet mer. Det kommer nämligen att vara en egen debatt om det. Jag har ingenting mer att säga än de argument som jag redogjorde för i mitt första inlägg, Stig Henriksson. Det kommer att framgå att värdlandsstödavtalet inte ger Natoländer rätt att placera kärnvapen på svenskt territorium. Det kommer att redovisas hur beslutsprocessen ser ut och att vi kan garantera vår egen politik på området.

När det gäller Humanitarian Pledge – jag vet inte vad det skulle heta på norrländska eller på Umemål, Stig – tycker vi att nya legala instrument behövs för att nedrustningen ska bli verklighet. Ett förbud mot kärnvapen är ett av de förslag som diskuteras, men det är inte den enda vägen framåt. Det viktiga är att identifiera vilka åtgärder vi kan vidta för att gå snabbare fram med kärnvapennedrustningen.

Jag kommer därför att ta initiativ till ett fördjupat samtal om hur arbetet kan bedrivas och om hur vi bäst kan bidra från svensk sida. Vi har tillsatt en folkrätts- och nedrustningsdelegation. Jag anser att det är en viktig och principiell fråga för den delegationen. Därför kommer jag att be dem att framför allt titta på vad nästa steg ska vara. Det är en av de möjligheter som bör prövas av denna delegation.