Trots intensiva propagandainsatser, trots en stark hegemoni i opinionsbildning har anhängarna av ett svenskt Nato-medlemskap inte lyckats övertyga en majoritet av befolkningen om fördelarna med detta. Visserligen har motståndet mot en anslutning sjunkit, med stödet för har inte ökat. Osäkerheten har ökat. Det bör ses som resultat av starkt profilerade kampanjer. Dessa har sått split inom folket.
Detta framgår av siffror som Dagens Nyheter har beställt fram inför Folk och Försvars årliga konferens i Sälen. De ger samtidigt besked om att tilltron till den svenska försvarsförmågan befinner sig på historiskt lågvattenmärke, men det är egentligen ingenting som är ägnat att förvåna med tanke på den försvarspolitiska huvudinriktningen sedan decennier tillbaka. Nu har vi facit.
Det tycks faktiskt också vara så att svenskarna i gemen är villiga att lägga mer av offentliga medel på försvarsbudgeten. Kanske förvånar detta ansvariga politiker?
Samtidigt vet man, från alla kända opinionsmätningar, att Sveriges folk vill ha en folkarmé på den allmänna värnpliktens grund. Inget riksdagsparti, utom möjligen Sverigedemokraterna, har sagt sig villigt att driva frågan om värnpliktens återupprättande. Här finns ett uppenbart glapp mellan styrande och styrda. På denna sajt har vi envetet argumenterat för värnpliktsarmén. Vi tycker oss faktiskt ana ett skifte i ledande kretsar. Det vore onekligen på tiden.