[…] Distinktionen mellan religionskritik och hets mot folkgrupp har gått förlorad i debatten om koranbränning.
Det är poänglöst att förbjuda koranbränning. Om det övergripande motivet för ett förbud är att muslimer inte ska känna sig kränkta måste en bestämmelse vara generell. Att avbilda Muhammed som rondellhund (Lars Vilks), framföra sketcher, bränna slöjor och bönemattor, litterärt kritisera islam (Salman Rushdies ”Satansverserna”) uppfattas som väl så kränkande.
De som vill förbjuda koranbränning måste inse och acceptera att det krävs en allmänt hållen bestämmelse som stävjar religionskritiken och där kravet på lika behandling måste inkludera alla trosriktningar. […]
Att politiker och partiledare har synpunkter på koranbränning är en sak. Men det är något helt annat när statsministern och utrikesdepartementet i starka ordalag kritiserar specifika manifestationer. Utrikesdepartementet fördömde koranbränningen utanför en moské i Stockholm i juni som en ”kränkande och respektlös handling” och ett ”uttryckt för rasism, främlingsfientlighet”.
UD:s uttalande liksom även statsministerns fördömande av Rojavakommittéernas upphängning av en docka föreställande Erdogan i januari som ”otroligt grovt”, ett ”sabotage” mot Natoansökan och ”farligt för Sveriges säkerhet” är extremt olämpligt. Läs artikel