Diplomaten Ulla Gudmundson klargör i Svenska Dagbladet (5/4) att Nato-stadgans artikel 5 inte är någon garanti (länk), oavsett vad Ulf Kristersson et al. påstår.
Några garantier eller löften kan man inte lita på i den internationella politiken – jämför alla löften som bröts i samband med första världskriget, skildrat på ett skrämmande sätt av Christopher Clark i boken The Sleepwalkers (2014).
I Gudmundsons artikel fanns inget utrymme att beakta USA:s nya policy om ”regime change” i Ryssland och om USA:s ”first strike use” av kärnvapen. En småstat av Sveriges storlek kan inte falla tillbaka på vare sig Ryssland eller USA. Sajten alliansfriheten.se har sedan mer än sju år gång på gång lyckats bevisa genom bland annat historiska utblickar att den under mer än 200 år förda politiken om alliansfrihet i fred, neutralitet i krig är den bästa politiken att föra. Och att tro att krigsriskerna minskar ju närmare Nato-stater kommer den ryska gränsen är strutspolitik.
Att Ryssland skulle acceptera att Nato hamnar några mil från S:t Petersburg eller på Gotland eller på båda sidor av inloppet till Östersjön är uteslutet, och hur Putin tror sig kunna förhindra det, vet vi inte. Avkylning i Norden genom svensk och finsk alliansfrihet är då det enda rätta. Att förlita sig på att USA:s senat skulle ”rädda” Sverige eller Finland, med risk för långdistansrobotar över San Fransisco och Los Angeles vid ryskt angrepp, är inget att räkna med, då många republikaner har som förebild president Andrew Jackson (1767 – 1845). Ex-president Trump är en Jacksonian.