Litterär värnplikt?

Anders Björnsson

Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werner slår i sin tidning ett slag för en ny svensk beredskapslitteratur (15/8). Hans förebilder är Pär Lagerkvist, Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson under de mörka åren. De skrev romaner ”som omfamnade stora värden som humanism och frihet och gav dem en litterär skrud”. I vår tid är det hotet från Ryssland som spökar. Mot detta behövs en andlig front, enligt Werner. Författare bör göra litterär värnplikt.

Frihet och humanism är vackra ord. Lanserade inte Hitler parollen ”Arbeit macht frei”? För några dagar sedan träffade jag på Åland filosofen Joel Backström. Han har just redigerat ett urval texter, som den store nordiske humanisten Georg Henrik von Wright (1916–2003) skrev i unga år. Där ”omfamnade” han de fascistiska och nazistiska rörelserna med sympati. Han gav inte mycket för demokratin med dess masskultur. En aristokrat som drogs till det uniformerade, statliga pöbelväldet.

Ensam om sådana hållningar var von Wright nu inte på 30- och 40-talets politiska scen. Den framstående finske historikern Eino Jutikkala (1907–2006) utgav år 1941, tillsammans med två landsmän, en geograf och en folklivsforskare, propagandaskriften Finnlands Lebensraum. Den ivrade för uppslutning på Nazitysklands sida för att skapa ett Storfinland, omfattande Karelen, svenska Tornedalen, norska Kvenland, Ingermanland och till och med Estland. Också detta var på sitt sätt beredskapslitteratur, för att inte säga krigslitteratur.

Vilken hållning skulle nutida svenska författare – Werner nämner den av mig mycket respekterade Steve Sem-Sandberg, min före detta kollega på Svenska Dagbladet – inta i dagens frågor? Ja, mobilisera mot Ryssland givetvis. Tämligen okomplicerat: inga tongivande svenska intellektuella är idag ryska språkrör. Men vore inte inskränkningarna i det demokratiska systemet och de medborgerliga fri- och rättigheterna i Sverige en mera närliggande granskningsuppgift? Den pågående utförsäljningen av nationellt självbestämmande? Militariseringen av vår säkerhetspolitik? Eller varför inte rådande mediecensur av det ena eller andra slaget?

Anm.: Björn Werner  skrev en mycket skarpt kritisk krönika i GP om den svenska ansökan om Nato-medlemskap, Sveriges Nato-inträde är som en solkig svensexa