Krig under Nato i Afghanistan – medverkade Sverige i utomrättsligt dödande? Lars-Gunnar Liljestrand anförande på möte i ABF Stockholm

Jag skall ta upp de misstankar som har förts fram från olika håll om att också svenska Isaf-styrkan i Afghanistan kan ha deltagit i utomrättsligt dödade, så kallade targeted killings-operationer eller capture-or-kill-operationer. Efter att försvarsmakten fått kommentera påståendena om brott mot internationell humanitär rätt har misstankarna snarast ökat. Först skall jag dock något beröra FN-mandatet för Isaf-styrkorna.

Isafs mandat 2001, enligt FNs säkerhetsråds resolution 1386, var att upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivningar. Nato tog över ledningen av Isaf 2003 och samtidigt utvidgades FN-mandatet till att gälla att upprätthålla säkerheten i hela landet. För att markera att uppgiften fortfarande inskränkte sig till att upprätthålla säkerheten och inte att delta i ett allmänt krig mot talibaner avgav Frankrike en särskild röstförklaring och underströk att uppgiften för Isaf fortsatt var att rikta in sig på att skydda civila och att det i det avseendet inte var en utvidgning av det tidigare mandatet.

År 2009, i samband med utökningen av ytterligare 32 000 amerikanska soldater, deklarerade USA att dess styrkor i Afghanistan skulle genomföra den så kallade counter insurgency-strategin (COIN) som gick ut på att aktiv söka upp och besegra talibanstyrkor och andra som betecknades som motståndare till regeringen i Kabul. Svenska Isaf anammade också COIN, vilket Wilhelm Agrell har skrivit om i sin bok Kriget här och nu. Det fullskaliga krig som COIN innebar hade inte stöd i FN-mandatet.

Under den intensivaste COIN-perioden 2009–2011 rasade kriget i Afghanistan som hetast och svenska Isaf genomförde sina mest omfattande krigsinsatser. Då rapporterade Isaf också om det största antalet operationer med utomrättsligt dödande. Det finns skäl att misstänka att även den svenska styrkan medverkade i sådana operationer.

Alla krigsincidenter som svenska soldater har deltagit i är sekretessbelagda, och därför är det svårt att få någon tydlig överblick över vad soldaterna gjort i Afghanistan. Sporadiska uppgifter har förekommit i media om att svenska Isaf deltagit i nattliga räder i afghanska hem och att svenska specialstyrkor har dödat ”dussintals” afghaner.

I en artikel i webbtidningen Spiegel den 28 december 2014 påstås att Sverige medverkat till att ta fram underlag för dödslistor som tidningen kallar ”Nato-Todeslisten” och som användes av Isaf för targeted killings. Sverige skall ha varit ett av de 14 länder i Afghanistan som  samlat in uppgifter om personer vilka sedan fördes upp på listorna. Gruppen av uppgiftslämnande stater kallades ”14 eyes”. Enligt tidningen skall dessa länder ”ha opererat utifrån egna tekniska plattformar i Afghanistan under kodnamnet ’Center Ice’ som spanar och utbyter data. Enligt en NSA (National Security Agency) -uppgift från 2009 användes Center Ice inte bara för att dela uppgifter som samlats in om mobilsamtal utan delade även uppgifter om mål (targets).”

Antalet capture-or-kill-operationer under perioden 2009–2011 har publicerats av den ansedda organisationen Afghan Analyst Network (AAN) i dess oktoberrapport 2011. Sammanställningen baserades på Isafs egna rapporter om sådana operationer och AAN redovisade dem provins för provins. Tar man de fyra provinser där svenska Isaf hade det militära ansvaret blir antalet dödade 66 och antalet tillfångatagna 130.

Svenska försvaret ombads av Föreningen Afghanistansolidaritet att kommentera om svenska Isaf deltagit i sådana operationer. Svaret var något svävande men innehöll vissa medgivanden. Svenska Isaf kan ha deltagit i sådana operationer, men försvarsmakten hade ingen klar kontroll om så skett: ”Det är dock högst sannolikt att svenska soldater vid ett antal tillfällen deltagit vid såväl planering som genomförande av targeting. Omfattningen av deltagandet går dessvärre inte att redovisa…”.   Deltagandet preciserades sålunda: ”svensk personal (kan ha) direkt deltagit i planering och perifert även vid genomförande.” Vidare att svensk personal kan ha genomfört sådan ”operativ planering” då man varit placerad i multinationella staber. Svenska soldater placerade i afghanska förband kan ha medverkat vid sådana operationer. Svenska enheter skall då haft ”en stödjande eller övervakande uppgift”.

Exemplet att svenska militärer genom sin placering i staber kan ha medverkat i utomrättsligt dödande fick en skrämmande bekräftelse då New York Times (NYT) 4 september rapporterade om att en svensk och en tysk samverkansofficer i Natos högkvarter i Kabul hade varit med då beslut fattats om drönarattacker mot enskilda personer. Försvarets dementi att svensk officer inte deltar i själva beslutet är inte särskilt trovärdig då NYT:s källa kunde berätta att de två officerarna suttit med vid bordet då besluten togs.

Capture-or-kill-operationer som drönarattacker eller nattliga räder i afghanska hem är brott mot internationell humanitär rätt (bland annat Genevekonventionerna och tilläggsprotokollet). Om försvaret har den här uppfattningen att svenska Isaf troligen medverkat i operationerna så måste man reagera. Sverige har ett ansvar att följa folkrätten och deltagande i eller medverkan till utomrättsligt dödande är kriminella handlingar som skall utredas och behandlas av domstol. Det är anmärkningsvärt att försvarsmakten inte med ett ord kommenterade att utomrättsligt dödande är brottsligt och självklart borde svenska försvaret gett tydliga order att internationell humanitär rätt skall respekteras och sett till att följa upp det. Nu kommenterar försvaret att man inte haft någon kontroll. Det var Nato som bestämde insatsreglerna (rules of engagements) för Isaf men det fritar inte på något sätt den svenska Isaf-styrkan från ansvar för hur operationerna genomförs.

Har svenska soldater medverkat då afghaner tas till fånga blir frågan vad som hänt med dessa. Om de överlämnats till afghanska armén med stor risk att utsättas för tortyr bryter Sverige mot FN:s konvention mot tortyr. Det duger inte att som den tidigare försvarsministern Tolgfors hänvisa till att man bara följde Natos order då det för några år sedan uppdagades att svenska Isaf lämnat över en fånge till afghanska armén.

Regeringens utredning om Sveriges deltagande i kriget måste gå till botten med misstankarna om medverkan i utomrättsligt dödande. Utan en sådan undersökning kan aldrig kriget i Afghanistan läggas till handlingarna.

 

Anmärkning. – Texten återgår på ett anförande i ABF-huset i Stockholm den 20 oktober på mötet: SVENSKA AFGHANISTANINSATSEN

– FRAMGÅNGSRIK ELLER TVIVELAKTIG?

Facebook
Twitter
Google+
https://www.alliansfriheten.se/krig-under-nato-i-afghanistan-medverkade-sverige-i-utomrattsligt-dodande-lars-gunnar-liljestrand/
RSS