Kommentar till “Värdlandsavtal bättre än Natomedlemskap” av Robert Björkenwall och Jaan Ungerson i Östra Småland

I en insändare i Östra Småland av Robert Björkenwall och Jaan Ungerson återges i stort sett korrekt den svenska regeringens syn på värdlandsavtalet med Nato. Det finns inget i avtalet som tvingar med Sverige på vare sig övningar eller militära insatser om inte den svenska regeringen gett tillstånd. Sverige har redan enligt icke-spridningsavtalet förbundit sig att inte ha kärnvapen på svenskt territorium och detta ändras inte av ett värdlandsavtal.

Däremot går Björkenwall och Ungerson  vilse då de tar upp värdlandsavtalet och Natos stadga: “För Ryssland står det klart att en aggression mot Norden kan bli mött med av regeringen inbjudna Natostyrkor men också att en konflikt med en Natomedlem i någon annan del av världen inte med automatik innebär att Sverige måste agera enligt Natos artikel 5.” Det finns ingen som helst koppling mellan värdlandsavtalet och Natos artikel 5 och att Sverige, med eller utan “automatik”, skulle agera enligt artikeln saknar grund.

Sverige är med värdlandsavtalet fortsatt alliansfritt och har inga förpliktelser att agera för andra Nato-stater. Däremot finns det skäl att ta upp en annan aspekt av värdlandsavtalet. Regeringen skriver i lagrådsremissen om motiven för avtalet att den ensidíga svenska solidaritetsförklaringen utgör en central grund. Denna sliriga och töjbara solidaritetsförklaring är skadlig och kan ge förväntningar på svenskt militärt stöd till Baltikum som saknar all verklighetsförankring.